Psykosocialt stöd

Att få komma till säkerheten i Sverige är ofta förknippat med en stor lättnad och glädje. Men många bär också på erfarenheter av våld, förlust och osäkerhet. Läs om hur Svenska kyrkan arbetar med ett psykosocialt förhållningssätt.

Styrka att gå vidare

Psykosocialt stöd handlar i grunden om att skapa förutsättningar och stärka människors egen förmåga att återhämta sig. Med rätt stöd klarar de allra flesta av att bearbeta svåra erfarenheter. Gemenskap med andra är en viktig del i att känna sig trygg. Därför arbetar vi med att skapa miljöer där människor kan vara del av ett sammanhang och ta hjälp av varandra.  

Det kan handla om att organisera olika aktiviteter som bidrar till en känsla av normalitet, struktur och mening i tillvaron. Våra präster och diakoner erbjuder samtalsstöd och vid behov kan vi hjälpa till med kontakter inom vård eller psykiatri.

 

Bild på diakonen Maria Harrysson Kurkiala, sittandes med gestikulerande händer.
"Nej, en mall som passar alla finns inte" säger diakonen Maria Harrysson Kurkiala. Foto: Magnus Aronson/Ikon

Ett avslag på en asylansökan kan vara svårt att ta in. Det är några rader på ett papper som förändrar livet för all framtid för människor på flykt. Diakonen Maria Harrysson Kurkiala finns där för dem, så länge det behövs.

I ett litet rum med många smålampor har Maria Harrysson Kurkiala sin mottagning. Hit kommer i genomsnitt tre till fem personer i veckan för att få råd. Men ingen vecka är egentligen den andra lik. Ibland är det intensivt, människor kommer på besök, ringer och mejlar. Andra veckor är lugnare.

Rita kartan efter terrängen

Arbetets karaktär förändras över tid. Det verkar över huvud taget vara svårt att arbeta efter en uppgjord plan. De som kommer har alla sin egen historia och sina egna behov.

– Nej, en mall som passar alla finns inte. Man måste rita kartan efter terrängen och inte tvärt om. Men de som söker sig till oss har oftast fått avslag i alla processer och de har ofta omfattande behov, säger Maria.

Därför betonar Maria hur viktigt samarbetet är.

– En stor del av mitt arbete går ut på att hänvisa vidare till rätt person beroende på behovet, till kollegor som arbetar med språkcaféer, vänskapsför-medling eller barnverksamhet, till Röda korset som delar ut kläder eller till de jurister som stiftet har avtal med.

När Diakonicentrum i Uppsala 2016 anställde Maria för den nyinrättade tjänsten med särskilt fokus på asylfrågor gick hon alla kurser som Asylrättscentrum i Stockholm erbjuder.

– Jag agerar aldrig juridiskt ombud och det är en viktig gränsdragning, men med de kunskaper och den erfarenhet jag har kan jag göra en bedömning om var ärendet ligger juridiskt och om det är aktuellt att kontakta en jurist.

Maria beskriver att hon gör en kartläggning. Tillsammans går de igenom alla handlingar. Hon förklarar regelsystemet i Sverige, beskriver asylprocessen och hjälper till att tolka och förstå de beslut som fattats och vilka behov personen har.

– Jag är tydlig med att vi inte kan påverka eller ändra på Migrationsverkets beslut och att vi inte kan ordna bostad eller arbete.

Vet ibland på förhand

Tidigt i kontakten beskriver hon olika framtidsscenarier. De hon möter griper efter halmstrån och det är viktigt att inte inge falska förhoppningar.

– När man jobbat länge med de här frågorna vet man ibland på förhand att det här kommer inte att gå, det går inte att få uppehållstillstånd på de här premisserna. Då måste jag informera om det och se till att vi ger så mycket stöd på andra sätt som vi bara kan.

Hon hjälper personen att benämna det som är svårt och ställer frågor för att utröna vad det finns för alternativ

– Varje människa måste själv få processa ett beslut. Det är ju så vi fungerar. Jag kan berätta hur det förhåller sig och ge råd och stöd, men jag kan aldrig säga ”tänk så här”. Man kan inte ta ett beslut för en annan människa och det måste jag alltid hålla i minnet – att varje människa måste själv få göra sitt vägval.

En hel del oro för dem hon möter snurrar i tankarna.

– Jag får överlåta dem i Guds hand. Jag kan be för dem och finnas där med dem. Men jag kan inte ordna livet för dem. Uppdraget är ju att finnas där.