När Svenska kyrkan och staten fick förändrade relationer år 2000 kom parterna överens om att kyrkan ska tilldelas så kallad kyrkoantikvarisk ersättning genom statens årliga budgetbeslut i riksdagen.
Den kyrkoantikvariska ersättningen ska kompensera Svenska kyrkan för de överkostnader som uppstår vid vård och underhåll, och för de begränsningar som kulturmiljölagen medför när det gäller användandet av kyrkobyggnaderna.
År efter år har den kyrkoantikvariska ersättningen urholkats av inflation och minskat penningvärde. Statskontoret, som 1996 beredde frågan inför relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan, föreslog att staten successivt skulle tillföra medel till en nivå om 460 miljoner kronor per år. Den nivån nåddes 2009 och sedan dess har ingen ytterligare höjning gjorts.
Omräknat motsvarar 460 miljoner kronor 1996 över 700 miljoner i dagens penningvärde. Det urholkade penningvärdet innebär en kvarts miljard kronor mindre varje år jämfört med vad statens egen utredning bedömde var rimligt när systemet arbetades fram. Det är ohållbart.
