Tre personer i samedräkt sitter på grovhuggna bänkar runt en lägereld framför Uppsala domkyrkas altare.
Lyssna

Vittnesmål om samisk andlighet

I sitt vittnesmål berättar Ingrid Inga om samisk andlighet.

Samisk religion och andlighet har genom historien nedvärderats och framställts av Svenska kyrkan som hedendom, vidskepelse, djävulskonst och avgudadyrkan oförenlig med kristen tro. 

Samisk religion och andlighet är en del av vår livsform och våra levnadsförhållanden som är starkt knutna till vårt traditionella bruk av marker och naturresurser i Sápmi.

Livet i samklang med naturen är andligt

Markerna och naturen är vårt hem där vår identitet, våra minnen, vår kultur, våra heliga platser, andlighet, våra näringar och vårt språk formats och upprätthållits genom årtusenden. Vårt sätt att leva i nära samklang med markerna och naturen är att leva andligt. 

I vår andliga tradition är bönen och välsignelsen en del av vår vardag i betydelsen att vi lägger dagens arbete i Guds händer. Det påminner oss om Guds närvaro i allt det vi gör och om Guds omsorg om oss och om vårt ansvar att förvalta våra marker/vårt hem för nästkommande generation. 

Samisk religion är en del av den kristna tron

I vår tradition är bönen och väl signelsen alltid knuten till goda handlingar och till tacksamhet och att vi är en del av Guds skapelse. Samisk religion och andlighet är en del av den kristna tron – om Svenska kyrkan är beredd att erkänna det.

Vittnesmålet på andra språk

Nordsamiska

Sámi osku ja vuoiŋŋalašvuohta lea áiggiid čađa leamaš dulbmojuvvon, ja Ruoŧa girku lea dan atnán báhkinlaš vearreoskun, neavrri bálva leapmin ja lea oaivvildan ahte dat ii soaba risttalaš oskui. 

Sámi osku ja vuoiŋŋalašvuohta lea oassin min ja eallindilálašvuođas mii nannosit čatnasa árbevirolaš eanan- ja luondduriggodagaid  geavaheapmái Sámis. 

Eatnamat ja luondu lea min ruoktu ja dat leat hábmen ja bisuhan min identitehta, min muittuid, min kultuvrra, min bassi báikkiid, vuoiŋŋalašvuođa, min ealáhusaid ja min giela – jahkeduháhiid čađa. 
Min vuohki eallit dáin eatnamiin ja luonddus mearkkaša ahte mii eallit vuoiŋŋalašvuođas. 

Min vuoiŋŋalaš vierru lea ahte rohkos ja sivdnideapmi gullá min árgabeaivái, ja mii bidjat iežamet beaivválaš bargguid Ipmila olggiid nala.
Rohkos muit tuha min ahte Ipmil lea mielde visot min bargguin, ja ahte Ipmilis lea ovddasmoraš midjiide, ja mis lea ovddasvástádus hálddašit eatna miiddámet/ruovttumet boahttevaš bulvii. 

Midjiide lea rohkos ja sivdnideapmi álo čadnon buriid daguide ja giitevašvuhtii, ja mii leat oassin Ipmila sivdnádusas. Sámi osku ja vuoiŋŋa­lašvuohta lea oassin risttalaš oskkus – jus Ruoŧa girku lea válmmas dan dohkkehit.

English (engelska)

In her testimony, Ingrid Inga talks about the Sami spirituality.

Sami religion and spirituality have historically been devalued and portrayed by the Church of Sweden as paganism, superstition, devilry and idolatry incompatible with the Christian faith.

They are part of our way of life and our living conditions, which are strongly linked to our traditional use of land and natural resources in Sápmi.

Life in harmony with nature is spiritual

These lands and the nature are our home in which our identity, memories, culture, sacred places, spirituality, livelihoods and language have been shaped and
sustained over millennia. Our way to live in close harmony with the land and nature is to live spiritually.

In our spiritual tradition, prayer and blessing are part of our daily lives in the sense that we place our daily work in God’s hands. It reminds us of God’s presence in all that we do and of God’s care for us and for our responsibility to manage our lands/our home for the next generation.

Sami religion is part of the Christian faith 

In our tradition, prayer and blessing are always linked to good deeds and to gratitude and to being part of God’s Creation. Sami religion and spirituality are part of the Christian faith – if the Church of Sweden is prepared to acknowledge this.