Religionsdialog för tillitens skull

Text: Marika Palmdahl, präst

Varför deltar Svenska kyrkan i religionsdialog? För att skapa goda relationer mellan människor av olika tro. Dialog, samtal och samarbeten behövs för att skapa relationer som gör att det går att lita på varandra trots olikheter.

Det kan tyckas att det inte är ett särskilt fromt eller kristet uppdrag, men tillit är i grund och botten det kristen tro handlar om. Tro är tillit. Tillit är kärlek.

Tillvaron består av mångfald

Rörlighet och migration är en del av den värld vi lever i och en förutsättning för människors överlevnad. Fattigdom och hopp om en bättre framtid får människor att röra sig mellan länder och över kontinenter.

Mellan 1860 och 1930 utvandrade 1,4 miljoner svenskar till Amerika. Under efterkrigstiden utvecklades Sverige till ett mottagarland, först för arbetskraftsinvandring och senare för flyktinginvandring. Den utomeuropeiska invandringen ökade och Sverige blev alltmer mångreligiöst. Men judiska, muslimska, hinduiska och sikhiska sammanslutningar är fortfarande minoritetssamfund. Svenska kyrkan, som är evangelisk-luthersk är fortsatt Sveriges största samfund.

Den mångfald av etnicitet, språk och religioner som vi ser i dagens Sverige kan vi känna igen i Bibeln. Jesus lyssnade till samma bibliska berättelse om skapelsens mångfald som vi läser idag i första Mosebok första kapitel: ”Gud sade: Jorden ska frambringa olika arter av levande varelser … Och Gud såg att det var gott.”

Också på Jesus tid beskrevs mångfald som en del av den värld som Gud har skapat. Allt skapat är älskat av Gud. Och genom evangelierna kan vi följa hur Jesus möter människor av olika folkslag; människor med olika traditioner, språk och religioner.

Religionsdialog bygger förtroende

Vad är då religionsdialog? Religionsdialog, eller interreligiös dialog som det också kan kallas, kan vara organiserad och planerad. Syftet är att skapa relationer och förtroende mellan människor med olika tro. Den kan också ske spontant, eftersom vi lever tillsammans i samma stad eller bygd. Ofta handlar religionsdialog om samtal. Samtala kan man alltid göra, oavsett om man står långt ifrån varandra, så länge som alla parter vill vara med i samtalet och det sker med respekt för varandras olikheter.

Relationer mellan individer och företrädare för olika samfund kan ibland leda till samarbeten. Kanske behövs det en gemensam social insats för barn och unga. Kanske vill man be tillsammans för något. Samarbeten fungerar bäst när man känner ett förtroende för varandra och känner till varandras skillnader och likheter i tro och värderingar. Då blir det tydligt vad man kan samarbeta kring och inom vilka områden samarbete inte fungerar. Eller om samarbete inte fungerar alls.

Kyrkans uppdrag är att bidra till tillit och goda relationer mellan alla människor som Gud har skapat. Därför är kyrkan öppen för dialog med människor av olika tro.

Sann mot sig själv och öppen mot andra

Kristen tro gör anspråk på att veta något om hur Gud uppenbarar sig. Vi tror att Gud har gett sig tillkänna i världen genom Jesus Kristus. Vi tror på en treenig Gud; skapare, frälsare och ande.

Muslimer har ett annat sanningsanspråk vad gäller Guds uppenbarelse. Betyder det att muslimer har fel, till exempel när de menar att Muhammed är Guds profet? Har världens alla judar fel när de menar att Jesus från Nasaret inte var den Messias som de fortfarande väntar på?

Alla religioner gör anspråk på att ha rätt uppfattning om Gud. Samtidigt är vi överens om att Gud inte kan begränsas, att Gud är större än vår tanke. Vid världsmissionskonferenserna i San Antonio 1989 och San Salvador 1996 formulerades kyrkornas gemensamma hållning i denna fråga:

”Vi kan inte peka på någon annan frälsningsväg än Jesus Kristus; samtidigt kan vi inte sätta några gränser för Guds frälsande kraft.”

Religionsdialog syftar inte till att övertyga den andre om att hon eller han har fel. Inte heller handlar det om att nå konsensus. Istället får man berätta om sin egen tro och lyssna på någon annans berättelse. I religionsdialog är det människor som möts och inte dogmer. Mötet sker utifrån att vi som troende människor faktiskt har som uppgift att möta andra människor med respekt. Man ska kunna vara sann mot sig själv och samtidigt vara öppen mot andra.

Vad innebär det att vara sann mot sig själv?

Att vara sann mot sig själv är att gå till de egna källorna och fråga sig vad kristen tro säger om livet och Gud. Vad tror jag på? Svaret skulle kunna sammanfattas mycket kort. Kristen tro pekar på kärlekens väg, på Guds kärlek till världen som förkroppsligas genom Jesus och vidare genom kyrkan.

Genom historien har kyrkan på olika sätt försökt övertyga andra om den kristna trons överlägsenhet. Ibland har det skett genom maktmissbruk och tvång.

Idag talar kyrkan hellre om Guds mission som en väg att synliggöra Guds kärlek. Ordet mission kan översättas till sändning, alltså ett ord som beskriver en rörelse utåt. Denna utåtriktade rörelse utgår från Gud som ger sig in i världen genom att födas i Jesus Kristus. I ord och handling visar Jesus hur Gud har omsorg om världen. När vi säger att kyrkan lever i Guds mission betyder det att kyrkan lever i världen med uppdraget att göra världen lite bättre, i kamp mot orättvisor och förtryck.

Jesus talar ofta om Guds rike. Han gör det i bilder och liknelser. Guds rike beskrivs inte som en plats, utan som ett dynamiskt rike som varje människa bär inom sig som en möjlighet. Guds rike skildras som en verklighet där status inte finns, där de sista är de första och de minsta blir de största. Guds rike skildras som ett tillstånd där förtryck och ondska besegras. Gudsriket är en möjlighet som vi som kyrka och kristna får hoppas på och sträva efter. Fred och frid mellan människor är ett uttryck för Guds rike.

Vad innebär det att vara öppen mot andra?

Öppenhet behövs för att utveckling ska kunna ske. Filosofen Martin Buber menar att vi måste möta det som är annorlunda för att skapa det som är bekant. Jag blir till i mötet med Du. 

Matteusevangeliet berättar om Jesus samtal med en kananeisk kvinna. I mötet med den som är främmande – i kön, status, etnicitet och religion – förändras Jesus självbild. Hans egen bild av sitt uppdrag är först begränsat. ”Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.” Matteusevangeliet 15:24–28. Men i samtalet med den kananeiska kvinnan vidgas Jesus uppdrag. Han tar in hennes verklighet. Det förändrar något i honom.

Att vara öppen mot andra är att vara öppen för andras perspektiv. Kanske kan jag, när jag lär känna någon annan, förstå saker på ett nytt sätt. Nya band skapas och tillit byggs.

Att skapa tillit

Centrum i kristen tro handlar om allt det som människan får ta emot från allt som omger henne. Kärleken som ges. Det är där allt börjar. Ingen av oss har själva skapat sitt liv. Vi fick det. Människan lever ytterst av den kärlek som ges innan hon har gett något tillbaka. I det är vi alla jämlika oavsett vilken religion vi tillhör.

Det kristna livet består i att ta emot för att sedan ge vidare i den utåtriktade rörelsen. Det är inte Gud som behöver de goda gärningarna, utan medmänniskan. Världen är skapad så att kärleken om och om igen måste förkroppsligas. Annars förintas världen av misstro, rädsla och hat.

Denna tanke uttrycks i Bibelns berättelse om den barmhärtiga samariern, Lukasevangeliet 10:25-37. Berättelsen handlar om en man som är på väg från Jerusalem till Jeriko. 

Under sin vandring blir han nedslagen och liggande skadad. En rad personer finns med i handlingen: rövare, prästen, leviten och samariern.

För rövarna verkar mannen vara likgiltig, de tar allt han äger och slår ner honom. Prästen och leviten går båda förbi den slagne mannen. Ingen vill närma sig honom, utan viker av för att slippa höra hans rop. Så kommer främlingen in i berättelsen – samariern. Han tillhör ett annat folk. Han ser och hör den slagne mannen. Kanske identifierar sig denne främling med den slagne trots alla olikheter dem emellan? Han tar hand om mannens skador och ser till så att han får vård. Den slagne överlever genom det han tar emot. Berättelsen visar att det kanske går att våga lita på den andre trots allt, till och med på främlingen?

Men det är inte bara den slagne som får ta emot livet. Också den som ger, samariern, sägs i bibeltexten vinna livet genom det som sker dem emellan. Det han gör skapar tillit och tilltro.

Religionsdialog motverkar främlingsfientlighet

Kyrkans uppgift är att återskapa förtroende och tillit. Därför behöver kyrkan reagera inför ojämlikheter och diskriminering. I vår tid är religionsdialog ett sätt att göra det. Samtal, goda relationer och samarbete mellan människor av olika tro är ett tecken för världen att vi kan lita på varandra trots olikheter. Det är kärlek konkretiserad.

Religionsdialog är också ett tecken på att vi är skapta jämlika och ett sätt att motverka främlingsfientlighet, islamofobi och antisemitism. Vi är alla lika värda och beroende av varandra. Interreligiös dialog är att på något sätt skapa det Guds rike som Jesus talar om.