På en tidning med börsinformation står en miniatyr av en varuvagn med pengar i.
Foto: Alex Barcley /Pixabay

Ekonomi

Byteshandel, lån och gåvor grannar emellan har ersatts av system för handel med skulder, värdepapper och valutor. Ekonomin växer och vi förbrukar med än vad jorden kan ge. Mänskligheten står i skuld till framtiden. Hur hanterar vi den skulden?

Text: Fredrik Hägglund, präst och teologie doktor

Ekonomi handlar om att hushålla med begränsade resurser. Men kurvan över den ekonomiska utvecklingen under de senaste 2000 åren ser snarast ut att växa ur obegränsade resurser. Fram till mitten av 1700-talet steg den genomsnittliga BNP:n (bruttonationalprodukten) per capita långsamt för att sedan rusa i höjden. 2018 var den ungefär femton gånger högre än i början av 1800-talet. Kurvan fortsätter att peka nästan rakt uppåt. Samtidigt är klyftan mellan rika och fattiga enorm.

Vi lever på samma jord som för 2000 år sedan. Jorden har inte blivit större. Vi har samma hav, land och himmel. Visserligen har människan blivit bättre på att bruka jorden och använda dess resurser. Avkastningen har ökat, allt färre svälter och medellivslängden har stigit avsevärt. Men samtidigt har BNP:n ökat mer än vad jorden tål.

Att jordens tillgångar fortfarande är begränsade är en förutsättning för den ekonomiska utvecklingen. Det är ett villkor som inte alltid är tydligt: Att lån som ger en skuld är viktigt för att ekonomin ska kunna växa. 

Personlig skuld blir opersonlig ekonomi

I Andra Mosebok skildras hur Moses får de tio budorden, Andra Mosebok 20:1–17. De första buden handlar om relationen till Gud och de övriga om relationen mellan oss människor. Därefter kommer några kapitel med lagar som detaljerat anger hur man ska handla i specifika situationer. Här läser vi till exempel vad som ska ske om en oxe stångar ihjäl en man eller kvinna. Redogörelsen är detaljerad. Om ägaren vet att oxen brukar stångas ska ägaren själv mista livet. Stångar den däremot ihjäl en slav ska slavens herre kompenseras med 30 siklar silver, Andra Mosebok 21:28–32.    

Föreskriften i Andra Mosebok är bara ett av Bibelns exempel på en beskrivning av hur olika oförrätter ska kompenseras. Idag kan vi uppröras över att människor värderas olika och att en slav värderas till en summa i silver. Men även om vi inte delar den tidens värderingar kan vi se att föreskriften är ett principiellt försök att beskriva hur man ska kompensera en skuld. 

Pengar ger en ny väg att betala

Ofta förklaras uppkomsten av pengar med att det först fanns byteshandel, men att det så småningom blev opraktiskt. Om en oxe är värd tio hönor är det inte säkert att den som ska byta bort sin oxe behöver tio hönor. Då behöver man hitta ett sätt att förmedla köpet genom något tredje som båda parter uppfattar som lika värdefullt, varken oxar eller hönor. På det sättet uppstod pengar som betalningsmedel.

Frågan är om byteshandel någonsin har fungerat som en grund för en större ekonomi. Inom antropologisk forskning har det förts fram en annan teori: Att pengar och därmed ekonomi som vi känner den växte fram ur skulder och inte ur byteshandel. Mellan vänner och dem som stod en nära litade man på gåvor och informella skulder. Den som har två oxar kan ge bort eller låna ut en till sin granne som behöver en oxe. Då uppstår en skuld som sedan kan betalas tillbaka genom andra varor eller tjänster. Det behöver inte ske direkt, utan kan skjutas på framtiden. I byteshandeln finns en samtidighet, men när man bygger skulder kan ekonomin öka snabbare. Lagarna i Andra Mosebok pekar också på denna aspekt av ekonomi som skuld.

System ersätter relationer och tillit

Alltmer tänker man sig att alltså att ekonomin började med en gemenskap där människor hade moraliska relationer. I moraliska relationer, när vi har tillit, kan vi stå i skuld till varandra. Men när skulderna och tillgångarna ökar behövs system för att hålla ordning på dem. Många av de allra äldsta skrifterna, som härstammar från Mesopotamien, består av bokföring just för att kunna organisera tillgångar och skulder. Här sker en avgörande förändring, där en personlig skuld övergår till att bli något exakt kvantifierat, opersonligt och därför överförbart. Skulden blir till pengar, värdepapper, skuldebrev och annat som kan byta hand och överföras i flera led. En ekonomisk skuld motsvaras av en lika stor tillgång så länge någon finns som kan tänkas betala skulden. Ekonomin av skulder och finansiella tillgångar kan växa till oanade höjder nästan helt frikopplat från det jorden kan ge oss.

Ett mynt med två sidor

En hög med gamla romerska mynt.
Foto: Christian Bueltemann/Pixabay

Dagens finansiella ekonomi med aktier, värdepapper, kryptovaluta och stora ekonomiska skulder fanns inte när Bibelns texter skrevs. Däremot finns berättelser ur både Gamla testamentet och Nya testamentet som rör ekonomi och pengar. Markusevangeliet berättar om hur fiender till Jesus försökte snärja honom för att kunna överlämna honom åt den romerske ståthållaren. De frågade Jesus: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen utan lär oss verkligen Guds väg. Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren? Skall vi eller skall vi inte göra det?”, Markusevangeliet 12:14

Jesus genomskådar deras list, ber dem ta fram ett mynt och säger: ”Visa mig en denar. Vems bild och namn finns på den?” – ”Kejsarens”, svarar de. Då säger han: ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.” Jesus fiender lyckas alltså inte få honom att säga något upproriskt mot kejsaren. De blir i stället förvånade över hans svar och tiger. 

Frågan om det var rätt eller inte att ge skatt till kejsaren är mer komplicerad än den först ser ut. Israel var ett ockuperat land. Skatten gick till Rom och skattebetalningen påminde därför mycket konkret om vem som hade makten i landet. Många ville göra uppror mot kejsaren och ockupationen. Därför var det en klurig fråga som Jesus fiender kommit på. Hur Jesus än svarar så riskerar han att svara fel. Antingen ur ockupationsmaktens eller folkets perspektiv. 

Men Jesus svarar inte fel. Han ber dem som frågar honom att visa honom ett mynt och frågar vems bild de ser. Myntet bär kejsarens bild och därför säger Jesus att man ska ge kejsaren det som tillhör honom. Svaret Jesus ger är så självklart och samtidigt så finurligt eftersom han varken svarar ja eller nej. Myntet ska gå till kejsaren därför att bilden visar att det tillhör kejsaren.

Därefter konstaterar Jesus att vi skall ge Gud det som tillhör Gud. I Bibelns första bok säger Gud: ”Låt oss göra människorna till vår avbild till att vara oss lika”, Första Mosebok 1:26. Det är ett bibelord som har något viktigt att säga om kristen människosyn. När nu Gud har skapat oss människor till sin avbild innebär det något speciellt för vår relation till Gud och till varandra. Evangeliets berättelse handlar alltså också om att Gud finns avbildad i alla oss människor. Därmed tillhör vi alla Gud. 

Skillnad mellan ekonomisk och moralisk skuld

Kanske kan evangeliernas berättelse om Jesus och kejsarens mynt få oss att reflektera över våra egna skulder. En ekonomisk skuld är opersonlig. Den ska betalas med det belopp som skulden har. Det spelar ingen roll vem som betalar, det viktiga är att den regleras. En ekonomisk skuld är samtidigt en lika stor tillgång för någon annan. I ena änden är det en skuld, men i den andra änden är det en tillgång och ett värde. Därför läggs ofta skulder samman och säljs vidare mellan banker och finansbolag.

En moralisk skuld är aldrig opersonlig som en ekonomisk. Den står alltid i relation till den eller det vi brustit emot – skapelsen, våra medmänniskor, oss själva eller Gud. Den motsvaras inte heller av en tillgång och kan därmed inte överlåtas och betalas av någon annan.

Låt oss återvända till bilden av ett mynt för att se en annan aspekt av ekonomin. Pengar kan skapa både ekonomisk och moralisk skuld. Ett mynt har två sidor: ofta en sida med en bild och en sida med en siffra. Myntets siffra visar att pengarna har ett värde i relation till andra ting. Det är ett opersonligt värde mer som en råvara. Sidan med bilden påminner oss om att pengar skapar en relation mellan människor.

Finansiell ekonomi rymmer myntets båda sidor. Den är på många sätt opersonlig men har ändå moraliska konsekvenser. När ekonomin bara blir till siffror och frikopplas från våra medmänniskor behöver vi vända på myntet, se ansiktet och ställa oss den fråga Jesus ställde. Vems bild ser jag? 

Myntets ena sida återspeglar ett mänskligt ansikte som hjälper oss att se att ekonomin står i relation till våra medmänniskor. Ekonomi är inte bara siffror. Vi får därför lyfta blicken för att se de människor som finns runt omkring oss. 

När ekonomin inte hushållar med de resurser vi har tillgång till uppstår en moralisk skuld mot våra medmänniskor och mot Gud. Om vi som lever nu förbrukar jordens resurser uppstår en skuld mot kommande generationer. När resurser fördelas på ett ojämlikt sätt uppstår en moralisk skuld mot den som hungrar och törstar samtidigt som andra både kan äta sig mätta och unna sig lyxen att köpa den allra dyraste maten. Ansiktet på myntets ena sida hjälper oss att se att ekonomin står i relation till våra medmänniskor.

Guds ansikte i medmänniskans ansikte

Gud har ett ansikte. Ett kärleksfullt ansikte som vänds till oss och som vi möter återspeglat i varje medmänniska. Vi möter Guds avbild i ett kärleksfullt leende, men också i den människa som drabbas när vi missbrukar jordens resurser. I vår medmänniskas ansikte ser vi vårt ansvar och därmed vår skuld när vi inte tar ansvaret. 

En skuld gentemot Gud är moralisk och kan inte kompenseras likt en ekonomisk skuld. Det finns inget numerärt värde. Vi kan inte återbetala den skulden, men vi kan befrias från vår skuld när vi möter förlåtelsen i Guds eller vår medmänniskas ansikte.