Porträtt av Märta Måås-Fjetterström vid sitt arbetsbord.
Foto: Märta Måås-Fjetterström AB

Märta Måås-Fjetterström förnyade kyrkorummet

Märta Måås-Fjetterström är en viktig föregångare och förnyare inom textilkonsten och har haft stor betydelse för utvecklingen av kyrkliga textilier.

I svenska kyrkor finns i dag mer än 200 textilier som kan knytas till textilkonstnären Märta Måås-Fjetterström, 1873–1941, och den produktion som skett i hennes efterföljd. 

Det handlar om altarförhängen och mattor, men också om predikstolskläden, bårtäcken och bonader. Merparten av textilierna finns i Lunds stift

Märta Måås Fjetterström föddes 1873 i Kimstad socken, Östergötland som dotter till kyrkoherden Rudolf Fjetterström och Hedvig Olivia Augusta, född Billsten. 

Hon slog igenom på Liljevalchs

Vid 17-års ålder började hon studera vid Högre konstindustriella skolan i Stockholm. Efter studierna arbetade hon runt om i landet som bland annat teckningslärarinna och lärare i konstslöjd. År 1919 etablerade hon sin vävateljé i Båstad med så småningom ett tjugotal anställda.

Märta Måås Fjetterström fick sitt stora genomslag med en utställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm 1934, där bland andra Elsa Gullberg, Carl Malmsten och Svenskt Tenn deltog. I dag är hon representerad på bland annat Nationalmuseum i Stockholm och Louvren i Paris.

Efter sin död 1941 ombildades Märta Måås-Fjetterströms ateljé till ett aktiebolag, MMF AB i Båstad, med uppgift att förvalta och förnya hennes  mönsterskatt. 

Kyrkorummet förnyades

Den som ser en bild av ett svenskt kyrkorum från tidigt 1900-tal kanske slås av en sak: den textila utsmyckningen är sparsam, ja påver. Men från 1920-talet och fram till 1970-talet skedde stora förändringar av våra kyrkorum. Det handlade dels om en estetisk förnyelse som ville ge plats för samtida konstnärliga uttryck. Dels om att öka bekvämligheten genom nya bänkinredningar, elinstallation och förbättrad belysning.

Men utvecklingen drevs också av en ny liturgisk medvetenhet, där koret och altaret betonades som kyrkorummets centrum. Det medförde ett behov av ny konstnärlig utsmyckning som framhävde dessa platser i kyrkorummet, såsom kormattor och altarförhängen. 

Viktigt bidrag till kyrkorummets förnyelse

Märta Måås-Fjetterström hade ett genuint engagemang för kyrkorummet. Inför arbetet med textilier för Västra Ingelstads församling 1939 satt hon till exempel hela tre dagar i kyrkan för att känna in rummet. Ett uttryck för en hängivenhet som gett ett bestående avtryck på många svenska kyrkorum.

Märta Måås-Fjetterström altarförhängen, från främst 1930-talet, utformades under direkt ledning av henne, medan mattorna oftast kommer från MMF AB. Många är formgivna av Barbro Nilsson, som blev konstnärlig ledare för Båstadateljén 1943.

En outforskad kulturskatt

Under flera decennier pågick en intensiv beställarverksamhet: av de cirka 2000 kormattor som idag ägs av Svenska kyrkans församlingar är merparten tillkomna under denna tidsperiod. Det innebär att församlingarna äger ett veritabelt arkiv över 1900-talets textilhistoria – en modern kulturskatt som till stor del gått under konsthistorikernas radar.

Ett kvinnornas kulturarv

Vid sidan av Märta Måås-Fjetterström finns från den här perioden flera andra konstnärer att lyfta fram. En av dem är Agda Österberg. Hon grundade sin ateljé Tre Bäckar i Varnhem 1933. Under hennes ledning producerades fram till 1977 textilier till ett stort antal kyrkor i Västsverige – skrudar, förhängen och mattor.

De arkitekter, byggmästare, träsnidare och målare som format det kyrkliga kulturarvet är nästan uteslutande män. Men i kyrkornas textila konst från 1900-talet finns kvinnlig dominans både i beställarkrets och bland utövare. Altarskrud och kormattor ger prägel åt 1900-talets kyrkorum, mer än vi kanske upptäcker vid ett hastigt besök.

Några av Märta Måås-Fjetterströms verk

Gobeläng med en man och en kvinna som möts på en äng av narcisser.
Foto: MMF AB

Ett av Märta Måås-Fjetterströms mycket tidiga verk är Höga visan daterad 1901. Gobelängen är sannolikt vävd av henne själv i så kallad haut-lisse, vävstol med upprättstående varp. Den är vävd i två delar som skickligt sammanfogats med en skarv som tar hänsyn till mönstrets former. Träden är Akacior och på marken blommar Narcisser. Varpen är av lin med inslaget av ull och vissa detaljer är av vitt silke.

I bården står det:

Se vintern är förbi regntiden är förliden och har gått sin kos blomstren äro framkomna på marken

och turturdufvorna låter höra sin röst i vårt land stå upp min älskade och kom min däjlige kom hit.

Gobelängen köptes någon gång efter 1905 av Biskop Billing och hans hustru. Deras dotter Ebba Billing arbetade under en period vid Malmö Hemslöjdsmagasin där Märta Måås-Fjetterström var anställd för att leda den nya verksamheten åren 1905-1911. Höga Visan gick i arv till Ebba Billing och vidare i flera släktled tills verkstaden i Båstad för några år sedan fick erbjudande om att förvärva den. I samband med detta bildade man Insamlingsstiftelsen för bevarandet av kunskapen i och för Märta Måås-Fjetterström Verkstaden för svenska mattor och vävnader. Höga Visan blev stiftelsen första föremål och kunde köpas in genom stöd från Svenska kyrkans nationella nivå.

Antependiet i Båstad kyrka, Se Guds Lamm. På textilkonstverket syns ett lamm och texten: Se Guds lamm som tager bort världens synder. Jesus Kristus, världens frälsare.
Foto: MMF AB

Ett antependium är en textil som täcker altarets framsida och ibland  även kortsidorna. Lammet eller Se Guds Lamm som antependiet för Båstad kyrka också kallas, är komponerat i oktober 1929. Det är vävt i så kallad haute-lisse, vävstol med upprättstående varp,  och anses vara ett av Märta Måås-Fjetterströms vackraste antependier. Hon ritade 11 olika antependier varav ett är broderat och 10 vävda. Båstad kyrka var Märtas församlingskyrka 1919-1941.

Altarmatta i Vadstena med orden: Herrens ord är mina fötters lykta.
Foto: Anette Nilsson/MMF AB

Vadstena altarmatta med texten: "Herrens ord är mina fötters lykta" komponerade Märta Måås-Fjetterström 1930 och skänkte till Klosterkyrkan i Vadstena i samband med kyrkans 500-årsjubileum 1930.  Hennes far hade varit kyrkoherde och prost där.

Kormatta med orden: Guds ord skola icke förgås.
Foto: Anette Nilsson/MMF AB

Kormattan för Ängelholm kyrka blev det allra sista verk Märta Måås-Fjetterström ritade. Arbetsritningen var precis färdig då hon avled påskdagen 1941. Mattan vävdes klar och därefter stängdes verkstaden.  Texten på mattan lyder: "Guds ord skall icke förgås"

Detalj av Nutidsmattan.
Foto: Ulrica Robsarve

Elever från Konstfack har engagerats för att fundera över hur Märta Måås-Fjetterström skulle ha gjort en matta 2019. Mattan är vävd efter deras skiss och Svenska kyrkans nationella nivå har, liksom flera andra, bidragit ekonomiskt till projektet.