Prata med oss

Till innehållet

Alla själars dag

Alla själars dag infaller söndagen efter alla helgons dag. Traditionellt är det den dag man minns och hedrar sina döda närstående.


Alla själars dag infaller på söndagen efter Alla helgons dag. Tanken är att de hör ihop: När vi minns helgonens liv ska vi också få tänka på våra egna närmaste, som gått före oss. Temat för söndagen är Vårt eviga hopp, som ska påminna oss om att sorgen har en guldkant – hoppet om det eviga livet hos Gud.

En dag för sorg, minnen och tacksamhet

Sorg har i vårt samhälle blivit en privatsak, något som vi bär i vårt inre men inte pratar så mycket om, särskilt inte efter att den första chocken och smärtan lagt sig. Men denna söndag visar vi vår sorg på utsidan, denna helg bär vi våra ljus till våra gravar och får samlas och tacka för dem vi haft hos oss, samlas och minnas, samlas och trösta varandra.

I många församlingar bjuder vi in anhöriga till någon som dött under året till en ljuständningsgudstjänst. Ännu en gång läser vi de dödas namn och ännu en gång får vi tänka på hur deras liv blev. Ännu en gång ringer klockorna till tacksägelse.

Hoppet om ett evigt liv

Texterna till denna söndag handlar om att trots att döden är ett tydligt slut, så finns det ett hopp som hör ihop med döden – det hoppet är att vi är födda till något större än ett jordiskt liv, vi är födda till ett himmelskt, evigt liv, en samhörighet med Gud som går bortom det som den här världen kan tillfoga oss.

I allhelgonatid får vi samlas i sorgen, men också i hoppet om att det finns en kraft som är starkare än allt annat, till och med starkare än döden. Den kraften är Guds kärlek.

Bön

Gud, tack för att du bär mig genom mörker och smärta, genom gråhet och svärta, mot ditt ljus. Tack för att du givit mig människor att älska och förmågan att sakna och längta. Tack för att din omsorg om oss sträcker sig bortom detta liv, ända in i evigheten. Amen.

Läs mer om Allhelgonahelgen