Droppar av vatten som far genom i luften.
Foto: Magnus Aronson /Ikon

Meningen med dopet

Dopet är en helig handling, ett sakrament. Handlingen är helig eftersom vi tror att Gud verkar genom den.

Dopet är mer än en symbol

Ett sakrament är mer än en symbolhandling, det är en verklighet som sträcker sig bortom det påtagliga och jordiska mot det anade och himmelska. Därför finns alltid både Guds ord och något materiellt med i ett sakrament. 

I dopet är det vattnet som är det materiella, som verkar tillsammans med orden som Jesus sagt om att vara med oss till tidens slut. I dopet får den som döps ett alldeles särskilt löfte. Det är allt. Men det är ganska mycket. 

Ett sakrament är en verklighet som sträcker sig bortom det påtagliga och jordiska mot det anade och himmelska. 

Hela vårt liv lyfts fram i dopet 

I dopet lyfts hela vårt liv fram, både det vi redan känner till och det vi ännu inte vet något om.  Dopet handlar därför om allt det som livet rymmer – om tacksamhet, glädje, skuld, oro och förtröstan. Det är sådant som vi alla kan känna igen. Samtidigt finns där något mer. Dopet skapar en särskild relation till Jesus.  

Berättelserna om Jesus kan liksom öppna sig och upplevas som ett personligt möte. Den kristna församlingen hör inte bara talas om honom, utan finns med i berättelsen. Det han sa och gjorde riktas inte bara till Bibelns människor, utan också till oss. 

Omvänt ger berättelsen om Jesus liv, död och uppståndelse oss ord och bilder för hur vi kan förstå grundvillkoren för vårt eget liv. Vi formas av dopets verklighet. Det sker inte en gång för alla, utan genom hela livet. 

Olika tider har haft olika fokus 

Meningen med dopet kan uttryckas på många olika sätt. Olika tider har haft olika fokus.  

I Lilla katekesen skriver Martin Luther att genom dopet är synderna förlåtna, döden övervunnen, djävulen besegrad och saligheten given.  

Vi är förenade över tid och rum, trots alla våra olikheter.

Idag beskriver vi oftast livets och dopets dramatik med andra ord: Dopet ger livet en mening som trotsar meningslöshet. Det är en gåva som inte bygger på prestation och som ger en tillhörighet. Det ger kärlek som övervinner allt som står emot den, och tillit som gäller både i livet och inför döden. 

Dopdräkten talar om att vi är jämlika 

De flesta som döps är klädda i vitt. Så har det varit genom kyrkans historia. Dopdräkten uttrycker att alla som döpts är jämlika. Vi är förenade över tid och rum, trots alla våra olikheter. Vi har tagit emot samma löfte om att Gud inte överger oss och samma uppgift att tjäna våra medmänniskor oavsett deras religiösa tillhörighet. På det sättet blir vi redskap för Guds omsorg om alla människor och hela skapelsen.  

Den vita dopdräkten är också en symbol för renhet och möjligheten att få börja om när livet inte blir som vi har tänkt oss. 

Vi är kyrka tillsammans 

Alla människor som döps – oavsett vilket trossamfund de tillhör – blir en del av den kyrka som består av alla kristna på alla platser och från alla tider. I Bibeln beskrivs den kyrkan som Kristi kropp. Den består av många olika delar och är ändå en helhet (läs Romarbrevet 12:4–8, på bibeln.se).

Att vi är en enda kropp är ett starkt uttryck för samhörighet, att vara döpt är att dela samma kropp med många.  

Vi har inte valt varandra, men Jesus har gett oss budet att älska även dem vi inte valt att höra samman med, till och med dem vi inte tycker om.  

Vi kan inte avskärma oss från varandra 

Att vara delar i samma kropp är förstås också en utmaning. Olikheter kan leda till osämja och splittring. Men i kyrkan finns det bara ”vi”, som en präst uttryckte det mitt i en pågående konflikt. Vi kan inte på djupet avskärma oss från varandra, eftersom vi inte hålls samman av egna viljor eller åsikter, utan av vår tillhörighet till Kristus.  

Med dopet följer ett uppdrag till var och en att föra vidare evangeliet i ord och handling.

Det viktigaste är det som förenar oss bortom olikheterna. Det är både en vision och en verklighet.  

I kyrkan övar vi på medmänsklighet 

En gemenskap på dopets grund måste därför ständigt sträva efter att vara gränsöverskridande. Kyrkan är övningsplatsen för medmänsklighet, för den stora nästankärleken som omfattar alla människor, både döpta och odöpta. 

Med dopet följer ett uppdrag 

Med dopet följer ett uppdrag till var och en att föra vidare evangeliet i ord och handling. Det bygger inte på att vi alla ska ha en viss kompetens. Också när vi döper spädbarn säger vi att Jesus Kristus ”kallar dig att vara hans lärjunge”. Just du har ett uppdrag från Gud själv. Vilket det är visar sig när du följer honom.  
 
Alla döptas engagemang behövs. Alla har i uppgift att föra vidare till andra det som sägs till oss i gudstjänsten: Gud förlåter, upprättar och ger nya möjligheter. Vi kan föra det vidare på många sätt, inte bara med ord. Gud behöver både våra röster och händer i vardagen. 

Som döpta ska vi stärka det goda i världen 

Genom alla människors ansträngningar att stärka det goda och begränsa det onda verkar Gud i världen.  

Som döpta ska vi med våra olika resurser delta i att bygga det goda samhället. Hela världen är Guds värld. Därför kan inte det kristna livet enbart levas i Guds trygga famn. Vi ska också finnas i ”den värld där stora risker väntar” (Sv.Ps. 288).  

Vi ska stå på de svagas sida 

Vi är kallade att stå på de svagas sida, att verka för rättvisa, försoning och fred. Alla som lever är beroende av att Guds godhet finner sina vägar och ibland är vi själva de som får vara Guds sändebud.  

En välsignelse som påminner oss

Dopets välsignelse påminner oss om att vi är sedda och älskade. Guds ansikte är vänt till oss. Det gäller också när vi hamnar utanför gemenskapen och när vi har svårt att se oss själva i ögonen. Vi har uppdraget att ge välsignelsen vidare. Den vilar inte, den är ett flöde som tjänar livet. 

Herren välsignar dig och beskyddar dig. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.