Meny

Svenska kyrkans syn på manlig omskärelse

Frågan om manlig omskärelse är omdebatterad och väcker starka känslor. Här kan du läsa om hur Svenska kyrkan förhåller sig till frågan.

Manlig omskärelse förekommer i stora delar av världen. Det görs av religiösa, kulturella, sociala eller medicinska skäl. Vanligtvis sker det när pojken är nyfödd eller under det första levnadsåret. För judar, muslimer och i vissa kristna traditioner är manlig omskärelse en del av den religiösa seden.

Frågan om omskärelse hör samman med frågan om religionsfrihet. Religionsfrihet är en grundlagsskyddad opinionsfrihet. Sverige har även ratificerat flera internationella konventioner om religionsfriheten, vilket innebär att man förpliktigat sig att följa dem.

Manlig omskärelse inom judendom och islam

Diskussionen om manlig omskärelse handlar dels om barnets rätt till fysisk integritet, dels om barnets rätt till en social, kulturell och religiös tillhörighet och identitet.

I den judiska tron går manlig omskärelse (brit mila) tillbaka till det förbund som Gud slöt med Abraham: ”Och detta är det förbund mellan Mig och er och era barn efter er, som ni skall hålla: allt mankön bland er skall omskäras; på er förhud skall ni omskäras, och detta skall vara förbundet mellan Mig och er. Släkte efter släkte skall varje gossebarn bland er omskäras, när det är åtta dagar gammalt…” (Första Moseboken 17:10-12).

Inom islam är omskärelsen (khitan) på motsvarande sätt ett tecken på religiös tillhörighet. När det gäller muslimska omskärelser är kraven inte lika specifika vad gäller tid och plats. Kravet på omskärelse finns inte uttryckt i Koranen men däremot i sunnan och haditherna som är viktiga religiösa rättskällor inom islam.

Ett förbud mot manlig omskärelse i Sverige skulle i praktiken innebära ett hinder för människor att kunna leva som utövande judar eller muslimer, eftersom denna rit är så central i det religiösa utövandet.

Svenska kyrkans ståndpunkt i frågan

2001 antog kyrkomötet samtalsdokumentet Guds vägar – judendom och kristendom. I Guds vägar hänvisas till ett uttalande av biskopsmötet: ”I vår kyrka vill vi arbeta för att få bort sådant som kan tolkas som antisemitism eller förakt för det judiska folket och försvara dess rätt till sin historia, sin tro och sina seder…”.

Begreppet ”sed” innefattar här manlig omskärelse. Det fastslås också i dokumentet att kristendomens historiska och teologiska relation till judendomen är unik och inte motsvaras av dess förhållande till någon annan religion.

Svenska kyrkan menar att manlig omskärelse inom judendom, islam och vissa kristna traditioner är en signifikativ identitetsskapande handling ur ett religiöst, etniskt och kulturellt perspektiv. Den går in under rätten till religionsfrihet och föräldrars rätt att, utifrån att vilja sitt barns bästa, införliva barnet i den egna religiösa traditionen och gemenskapen.

Enligt Svenska kyrkans uppfattning strider inte omskärelse av pojkar i sig mot FN:s konvention om barnets rättigheter. Konventionen ställer dock krav på att se till barnets bästa vid alla åtgärder som rör barn. Barnets inställning ska klargöras så långt det är möjligt och barnets vilja ska beaktas. Barnets bästa måste enligt vår uppfattning vara att ingreppet utförs på rätt sätt, under medicinskt betryggande förhållanden.

lag om omskärelse av pojkar

I Sverige finns Lag om omskärelse av pojkar (2001:499), som reglerar omskärelse av pojkar under arton år. Enligt lagen får omskärelse av pojkar utföras på begäran av vårdnadshavare, efter att de har informerats om vad ingreppet innebär. Pojken ska också ges information som är anpassad efter hans ålder och mognad. Pojkens inställning till ingreppet ska så långt det är möjligt klarläggas. Ett ingrepp får inte utföras mot en pojkes vilja. Lagen säger också att ingreppet ska utföras med smärtlindring och av person med tillstånd att utföra det.