Ärkebiskopen
Ärkebiskopen är Svenska kyrkans främsta företrädare i Sverige och i internationella sammanhang. Nuvarande ärkebiskop är Martin Modéus.
Bilden överst på sidan
Tidigare ärkebiskoparna KG Hammar, Anders Wejryd och Antje Jackelén tillsammans med Martin Modéus.
Ärkebiskop Martin Modéus
Martin Modéus är Svenska kyrkans ärkebiskop. Han är den 71:a i ordningen sedan år 1164. Som ärkebiskop är han Svenska kyrkans främsta företrädare.
Ärkebiskopens vapensköld
Alla biskopar och ärkebiskopen har vapensköldar. Läs om ärkebiskop Martin Modéus vapensköld, med hans valspråk.
Den främste bland jämlikar
Svenska kyrkan har 14 biskopar, en i varje stift, förutom i Uppsala stift där det finns två biskopar: ärkebiskopen och stiftets egen biskop.
I biskopskollegiet är ärkebiskopen ”primus inter pares” – den främste bland jämlikar. Det innebär att ärkebiskopen sammankallar, leder och är ordförande i biskopsmötet, som är biskoparnas gemensamma samråd.
Det innebär däremot inte att ärkebiskopen är överordnad de andra stiften och biskoparna. Varje biskop har det fulla pastorala ansvaret i sitt stift.
Uppsala är ett ärkebiskopssäte sedan 1164
Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan. I mer än 850 år har Sverige varit en egen kyrkoprovins med ärkebiskopen i Uppsala som primas – ledare.
År 1164 blev Uppsala ärkebiskopssäte. Tidigare var Sverige ett missionsområde under ärkebiskopen i Hamburg/Bremen och några decennier del av en nordisk kyrkoprovins med säte i Lund.
Det är ärkebiskopens uppgift att vara Svenska kyrkans främsta företrädare i det svenska samhället och i internationella sammanhang.
Som företrädare för Svenska kyrkan, Sveriges största trossamfund och civilsamhällesorganisation, har ärkebiskopen ett ansvar att vara en klartänkt teologisk röst i samhällsdebatten, i frågor som rör samhälle, människovärde, tro och kyrka.
Ärkebiskopen ska tydliggöra vad Svenska kyrkan står för genom samverkan och påverkan i kontakter med andra trossamfund, beslutsfattare, politik, näringsliv, kultur, akademi, organisationer och media.
Rollen som ordförande för kyrkostyrelsen ger också ärkebiskopen ett uppdrag att företräda trossamfundet i relation till samhällets beslutsfattare i frågor som gäller trossamfundets förutsättningar.
Ärkebiskopen har i sitt uppdrag en betydande representation på ärkebiskopsgården, för relationsskapande möten såväl inomkyrkligt som gentemot samhällets olika företrädare.
Ärkebiskopen är också en efterfrågad röst och företrädare när samhället drabbas av kris och katastrof.
Som ledare för en av världens stora evangelisk-lutherska folkkyrkor har ärkebiskopen en viktig ekumenisk och interreligiös roll.
I Sverige betyder det bland annat en plats i presidiet i Sveriges kristna råd. Internationellt sker ett omfattande samarbete med andra kristna kyrkor och trossamfund genom bland annat Kyrkornas världsråd, Lutherska världsförbundet, Europeiska kyrkokonferensen och Borgågemenskapen. Samverkan sker också i interreligiösa samarbeten i Sverige och internationellt.
Internationellt finns en förväntan att Svenska kyrkans ärkebiskop är drivande i utvecklingen av det ekumeniska och interreligiösa arbetet i samverkan med andra kyrkor och samfund och i förhållande till EU och FN.
Ärkebiskopen är biskop i Uppsala stift, ordförande i domkapitlet och fungerar som stiftsbiskop för sitt pastorala område inom Uppsala stift.
Ärkebiskopens pastorala område omfattar Uppsala kontrakt, det vill säga församlingarna i Uppsala och de närbelägna orterna Rasbo och Almunge, samt Danmark-Funbo församling. Här svarar ärkebiskopen för den biskopliga tillsynen och uppmuntran av församlingar och präster, visiterar och medverkar vid församlingshögtider med mer. Ärkebiskopen leder tillsammans med biskopen i Uppsala stift prostmöten, årliga kyrkoherdesamlingar samt präst- och diakonmöten. En särskild delegationsordning tydliggör arbetsfördelningen mellan ärkebiskopen och biskopen.
Ärkebiskopen leder biskopsmötet, som tar beslut i teologiska och ekumeniska frågor och skriver biskopsbrev som pekar ut riktningen i aktuella ämnen.
Ärkebiskopen förrättar biskopsvigningar och är i biskopsmötet primus/prima inter pares – den främsta bland jämlikar – vilket innebär att sammankalla och leda det gemensamma arbetet, utan makt att bestämma över de andra stiften och biskoparna.
Ärkebiskopen är ordförande i kyrkostyrelsen. Ordföranderollen innebär också att leda kyrkostyrelsens arbetsutskott. Kyrkostyrelsens ansvarsområden är omfattande och rymmer Act Svenska kyrkan, Svenska kyrkan i utlandet, ekonomisk utjämning, inomkyrklig reglering, kyrkorelationer, kyrkans gudstjänstböcker, gemensamma system och tjänster i kyrkan, forskning och analys, remissyttranden i en bredd av frågor, fastighets- och kulturarvsfrågor med mer. Ärkebiskopen arbetar i sin ordföranderoll i ett nära samarbete med generalsekreteraren som leder kyrkokansliet, där kyrkomötets och kyrkostyrelsens beslut verkställs.
Ärkebiskopen är ordförande i kyrkomötets läronämnd som yttrar sig innan kyrkomötet beslutar i ärenden som rör bland annat Svenska kyrkans tro, gudstjänster och ekumeniska frågor.
I ärkebiskopens uppdrag ingår att fira en mångfald av gudstjänster – nationella minnesgudstjänster, biskopsvigningar, ekumeniska och internationella högtidsgudstjänster, visitationer, mässor på studenthemmet Norrbyhus och ordinarie gudstjänster i Uppsala domkyrka. På onsdagar leder ärkebiskopen ofta morgonmässan i Uppsala domkyrka.
Ärkebiskopen har ett stort medialt tryck på sig – en stor positiv förväntan och efterfrågan på Svenska kyrkan fokuseras på ärkebiskopen och innebär många nationella och internationella mediakontakter. Som Svenska kyrkans högsta företrädare förväntas ärkebiskopen också vara tillgänglig för skarpa mediefrågor och granskningar och stå stadigt i ett hårt nationellt och internationellt medieklimat.