Text: Lovisa Nyman, teologie doktor
Genus är föränderligt
Tolkningar av vad kön är brukar kallas för genus. I olika tider och i olika kulturer har normer för hur kvinnor respektive män ska vara och vad de får göra sett olika ut. Kön kan tolkas på många sätt och för att fånga det föränderliga brukar vi tala om genus. Ibland har det betraktats som manligt att inte visa känslor och ibland har det tvärtom uppfattats som manligt att vara känslosam. Under vissa perioder har kvinnor betraktats som starkt sexuella varelser och under andra tider har kvinnors sexuella lust beskrivits som lägre än mäns. Det visar att det inte finns några egenskaper som kan betraktas som evigt manliga eller kvinnliga.
Genus handlar också om makt. Risken att någon våldför sig sexuellt på din kropp är större om du är kvinna än om du är man. Det är troligare att du har en position med makt och inflytande om du är man än om du är kvinna. Samtidigt har fler kvinnor än män nära vänskapsrelationer och pappor betraktas ibland som mindre viktiga i sina barns liv än mammor. Föreställningar om manligt och kvinnligt skapar alltså olika former av begränsningar och gör människors självbestämmande mindre än vad det skulle kunna vara.
Hur man ska se på kön är en fråga som i grunden handlar om vem jag är och vem jag skulle kunna vara. En identitetsfråga. Den leder i sin tur till frågan om vad jag som man eller kvinna kan göra eller förväntas göra enligt rådande genusstrukturer. Normerna om hur män och kvinnor ska vara genomsyrar samhället och påverkar vilka människor vi blir och hur vi kan leva våra liv. Därför handlar genus om vårt innersta och väcker många starka känslor. De flesta av oss vill inte att vår identitet ska bli ifrågasatt och inte heller bli begränsade av normer som vi inte känner oss hemma i.