En kyrkogårdsarbetare sitter vid en grav och förbereder en urnsättning.
Foto: Magnus Aronson /Ikon

Begravningsverksamheten

Begravningsverksamhet kallas det arbete som omfattar begravningsplatser med gravplatser, vissa transporter av stoft, samt kremering. 

På de flesta platser i landet är det Svenska kyrkans församlingar och pastorat som sköter begravningsverksamheten. Men det är Sveriges lagar som styr den och alla som bor i Sverige – oavsett religion – får del av den.

En församling, ett pastorat eller en kommun har ansvaret 

Begravningsverksamheten i Sverige är uppdelad i geografiska områden – förvaltningsområden. För vart och ett av förvaltningsområdena finns det en huvudman som ansvarar för begravningsverksamheten. I Stockholm och Tranås är kommunerna huvudman, men i resten av landet är Svenska kyrkans församlingar och pastorat huvudmän. 
 
Ett förvaltningsområde har de gränser som församlingar och pastorat har. Ett förvaltningsområde kan därför sträcka sig in i flera kommuner, eller utgöra en del av en kommun.

När en person avlider, är det begravningsverksamheten på platsen där personen är folkbokförd som ansvarar för att det till exempel finns en gravplats.

Ta reda på vem som är huvudman 

Om du vill veta vilken församling eller vilket pastorat som är huvudman för begravningsverksamheten på en viss plats, fyll i en postadress eller en gata i formuläret Sök församling.

Uppgifter och ansvar i begravningsverksamheten 

Huvudmannen för begravningsverksamheten  

  • förvaltar de allmänna begravningsplatserna  
  • ser till att det finns tillräckligt många gravplatser 
  • erbjuder gravplatser och andra gravanläggningar av allmänt förekommande slag för gravsättning  
  • erbjuder särskilda gravplatser för dem som inte tillhör ett kristet trossamfund 
  • erbjuder en lokal förvaring av kistlagt stoft 
  • sköter kremering  
  • sköter gravsättning  
  • erbjuder en lokal utan religiösa symboler för begravningsceremoni.  

Huvudmannen har personal som sköter arbetet 

Det är också huvudmannen som har personal, byggnader, maskiner och allt annat som behövs för verksamheten. Personalen anlägger, sköter och vårdar begravningsplatsernas allmänna delar och har viss tillsyn över gravplatserna. Däremot sköter personalen inte om enskilda gravplatser som har gravrättsinnehavare. 

Verksamheten finansieras med begravningsavgiften

Alla som är folkbokförda i Sverige, och som har en beskattningsbar inkomst, betalar en begravningsavgift.   

Begravningsavgiften

En liten vit sten med texten Älskade morfar.

När någon dör

Vem tar hand om kroppen när någon dör? Vilka räknas som närmast anhöriga och vad ska de göra? Här kan du läsa om vad som ska göras när någon dör, och av vem.

Välj grav och gravplats

Jordbegravning eller kremering? Egen grav eller aska som sprids? Om en avliden person inte har lämnat några önskemål efter sig, får de anhöriga välja en bra lösning.

En kyrkogård i solsken.

Begravningsavgiften

Begravningsavgiften finansierar begravningsverksamheten. Alla som är folkbokförda i Sverige – oavsett religion – och som har en kommunalt beskattningsbar inkomst betalar en begravningsavgift via sin skattsedel. Det är begravningsavgiften som finansierar begravningsverksamheten.

En urna står uppställd bland ormbunksblad i kyrkan.

Kostnader för en begravning

Kostnaderna för en begravning hämtas ofta från två eller tre olika håll – från begravningsavgiften och dödsboet, samt från kyrkoavgiften om den döda personen var medlem i Svenska kyrkan.

Begravningsverksamheten måste fungera även i kris och krig

Kyrkans samhällsuppdrag vid begravning

Svenska kyrkan är huvudman för begravningsverksamheten i nästan hela Sverige. Arbetet ska upprätthållas även under kris och höjd beredskap.