Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Anmälningsskyldighet och tystnadsplikt

Inom Svenska kyrkan gäller anmälningsskyldighet om det kommer till en anställds kännedom att ett barn far illa. Samtidigt finns en tystnadsplikt vid enskild själavård för biskopar, präster och diakoner. Här förklarar vi hur de hänger ihop.

Verksamheter som berör barn och ungdomar i Svenska kyrkans regi, exempelvis förskole- och fritidsverksamhet, konfirmandverksamhet och familjerådgivning, omfattas av anmälningsskyldigheten enligt Socialtjänstlagen. Skyldigheten att anmäla gäller både anställ­da och frivilliga inom Svenska kyrkan.

I kyrkoordningen står följande om anmälningsskyldigheten: ”Den som i kyrkans verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd är skyldig att genast anmäla detta till socialnämnden.”

Undantag genom tystnadsplikt

I kyrkoordningen regleras också tystnadsplikten för biskop, präst och diakon. Biskop och präst har vid enskild själavård och bikt absolut tystnadsplikt, vilket innebär att de vid sådana samtal är undantagna anmälningsskyldigheten. Diakoners tystnadsplikt regleras separat och de har omedelbar anmälningsskyldighet om de får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd.

Om en person i bikt eller själavård talar om skadliga eller brottsliga handlingar och det finns risk för upprepning, behöver biskopen/prästen använda de möjligheter som finns för att få personen att ta ansvar för sina handlingar och upphöra det skadliga beteendet. Om det framkommer att ett brott planeras finns en skyldighet att varna den som hotas av brottet eller att kontakta polis, utan att röja identiteten på den som gett uppgifterna.

Samtal mellan människa och Gud

Den absoluta tystnadspliktens ursprung finns i bikten, som innebär att en person bekänner och mottager förlåtelse inför Gud. Det som gör själavården unik är att den, till skillnad från det terapeutiska samtalet, ytterst sett sker mellan konfidenten och Gud.

Möjligheten till ett fredat samtalsrum stärker människors förtroende för kyrkan, som i grunden handlar om relationen mellan människa och Gud. Prästens och diakonens tystnadsplikt är förankrad i vigningen och skyddas sedan 1981 i svensk lag.