En kvinna går på en grusväg i ett höstlandskap.
Foto: Silviarita/Pixabay

Hälsa

Hälsa är något att värna och vårda – att på olika sätt bekämpa sjukdom. Samtidigt behöver vi erkänna att död och sjukdom är del av livet, inte bara dess motsats.

Text: Lena Sjöstrand, präst och teologie doktor

Jesus botar sjuka men inte alla. Sjukdom och död ingår i att vara människa. De bibliska berättelserna erbjuder inget tydligt svar på varför det är så. Ofta lämnar vi en berättelse om hur Jesus botat med frågor om varför och hur och vad hände sedan. Men kristen tro och bibelns berättelser kan hjälpa oss att förstå att hälsa kan betyda liv och gemenskap mitt i sjukdom och död.

Det är inte rätt

Det är inte rätt när en tolvårig flicka blir svårt sjuk. En flicka med hela livet framför sig. Hennes föräldrar och släktingar gör allt för att hon ska bli frisk. De provar vägar de inte trodde att de skulle pröva.

Jairos vet hur det är, Markusevangeliet kapitel 5, vers 21–43. Hans dotter är tolv år gammal och mycket sjuk. Han griper efter det sista halmstrået. Han har hört om en kringvandrande predikant som också kan bota sjuka. Jairos ger sig i väg för att söka upp honom. När Jairos finner honom kastar han sig ner vid hans fötter och ber: ”Min lilla dotter är nära att dö. Kom och lägg dina händer på henne så att hon räddas till livet.” Jairos har inga artighetsfraser kvar. Ingen tvekan. Bara denna bön att hon inte ska dö. Detta intensiva hopp att mannen ska förstå och hjälpa. Insikten om att det är bråttom.

Mannen är Jesus. Han förstår och berörs av pappans bön och följer med honom. På väg hem till Jairos kommer det bud om att flickan har dött. Jesus uppmanar pappan att inte ge upp, att inte vara rädd utan att tro. Jesus låter inte döden få sista ordet. Hemma hos Jairos är folket kvar. De gråter och klagar. Alla är övertygade om att flickan är död. Jesus säger: ”Varför ropar ni och gråter? Flickan är inte död, hon sover.” Då brister de ut i skratt som om de tänkte, han är helt galen den där mannen. Jesus kör ut dem alla och går in till flickan tillsammans med de närmaste.

Det är inte rätt när en tolvårig flicka blir svårt sjuk och dör. Så verkar Jesus också tycka. Kanske minns han hur det var när han själv var tolv. Det var den där påsken han hade blivit kvar i Jerusalem när alla andra återvände hem. Han hade stannat i templet och när hans föräldrar äntligen hittar honom är han inbegripen i ett intensivt samtal med de lärde. Han diskuterar, ställer frågor och överraskar andra med de svar han själv ger. Hans tolvåriga liv är frigörelse, mod, intellektuell nyfikenhet, äventyr och nya insikter om livet. Kanske stiger minnet av händelsen upp i honom när han nu ser den livlösa flickan, lika gammal som han var då. Det är fel när en tolvårig flicka blir svårt sjuk. Hon ska inte ligga där medvetslös. Hon ska vara på väg in i livets nästa fas.

Jesus tar hennes hand och säger: ”Talita koum.” Det betyder ”Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!” Något sker mellan de två. Bara de vet vad. Flickan reser sig upp och går omkring. Som om hon prövar om hon har kvar kraften i benen. Det första Jesus tänker på är att hon måste få något att äta. Han ber de andra vara tysta och inte berätta om vad som hänt. Det är en uppmaning de uppenbarligen inte följde eftersom vi känner till vad som ägde rum. Någon har berättat och händelsen har traderats vidare. Vi vet inte hur det gick för flickan sedan. Inte för hennes pappa heller. Hur gick det att återvända efter sjukdomen? Kunde flickan berätta om det hon varit med om? Förmådde hennes föräldrar att släppa oron för att detta skulle kunna hända igen? Hur blev hennes övergång till vuxenlivet? Vad gjorde hon med den erfarenhet av gränsen som hon fått?

Kommer Jesus ihåg händelsen senare i sitt eget liv? När han själv ligger livlös i ett mörkt och förseglat rum och vännerna gråter och sörjer hans död. Är det som om någon tar hans hand och säger: ”Stig upp”? Minns han hur flickan gick omkring för att pröva om benen höll när han själv sträcker på sina lemmar och låter lindorna falla? I sitt nya tillstånd är han hungrig och äter med sina vänner liksom flickan behövde få något att äta.

Jesus botar sjuka men inte alla. De bibliska berättelserna ger inget tydligt svar på varför det är så. Ofta lämnar vi en berättelse om hur Jesus botat med frågor om varför och hur och vad hände sedan.

Sjukdom och död ingår

Mitt i en värld med sjukdom och död uppstår en glödande punkt där det vänder och de nedbrytande krafterna sjunker undan. En människa återlämnas till gemenskapen och relationerna helas. Vändpunkter och levande gemenskaper är innehållet i det som kan kallas helande. I evangeliernas berättelser inleds ofta helandet med att Jesus frågar: ”Vad kan jag göra för dig?” I den stunden blir den drabbade medskapande.

Andra gånger får vännerna runt en människa vara medskapande och bära önskan och viljan om helande. Som Jairos. Här finns ingen tvekan om vad han vill att Jesus ska göra. Jesus behöver inte fråga honom om det. En annan gång bryter några vänner upp ett tak för att få fram en lam man till Jesus för att den lame ska få hjälp.

När människor omkring någon som är sjuk försöker tolka sjukdomen som en konsekvens av den sjukes eller hans eller hennes förfäders liv och handlingar protesterar Jesus. Sjukdom är inte någon form av straff.

I bibelns berättelse om Jairos sjuka dotter tog Jesus flickan i handen. Beröring är ofta men inte alltid del av botandet. De som botas räddas inte undan sjukdom och död för all framtid. Livets sårbarhet finns kvar. Ändå är det inte meningslöst att hjälpa. Jesus ger inga goda råd om hur den han hjälpt nu ska kunna bemästra sitt öde. Den sjuke återförs till den tvetydiga tillvaro vi alla lever i. Bråddjup, oförklarlig ondska, sjukdom, liv som avslutas i förtid, glödande punkter av flödande liv också i dödens närhet, omsorg.

Hälsa och ohälsa i skilda former

Under covid-pandemin kom sjukdom och död in i allas vardag. Vi har talat om vad hälsa är och sett vårdpersonals och forskares stora insatser. Döden har inte varit något som skett sedan, där borta, vid gränsen, utan den har tagit gestalt mitt i livet, mitt i vardagen. Dödstal och antal patienter på intensivvårdsavdelningarna är siffror vi dagligen matats med.

Vi har befunnit oss i tvetydigheten. Sjukdom och död som vi nästan inte rått på. Vår välutvecklade sjukvård har dignat. Och samtidigt, fantastiska insatser av vårdpersonal och forskare. Nya vaccin som tagits fram på rekordtid.

Sjukdomens sociala sida har blivit synlig. Ojämlikheten mellan olika befolkningsgrupper. Länder som ännu bara vaccinerat några få procent av sin befolkning. Allt detta kan ses som en en form av ohälsa.

Under månaderna som gått har vi vidgat förståelsen av vad hälsa är. Det fysiska botandet är grunden. Att ha fokus på att hålla viruset i schack. Att vidta de åtgärder som står till buds.

Ju längre tid som förflutit desto fler aspekter av hälsa och ohälsa har framträtt. Lidandet som följer av långvarig och oönskad ensamhet. Konsekvensen för unga människor som tillbringat halva sin gymnasietid vid en skärm. Det är fel när en tolvårig flicka ligger hela dagarna på sängen eller i soffan med sin telefon eller dator. Hon borde vara på fotbollsträning eller balett eller med hästarna i stallet. Ett helt samhälle måste nu säga: ”Talita koum. Lilla flicka, stig upp!”

Vi har hittat vägar till hälsa i vår vardag och närhet. Närvaro, natur och skönheten alldeles runt hörnet. Det grundläggande basala har trätt fram i ett nytt ljus. Att odla, skörda, bygga och tillreda en måltid, att ge varandra något att äta.

Och ändå är vi inte där ännu, att vi kan formulera nya insikter om vad hälsa är.

Kan berättelsen om en tolvårig flicka som blir frisk hjälpa oss? Mötet mellan henne och en man i vilken gudomlig, skapande kraft och kärlek så fullständigt tar gestalt att han kan kallas Guds son – kan det inspirera oss?

Detta tar jag med mig

Det är meningsfullt att bekämpa sjukdom och död. Att bli arg, att protestera och kämpa för livet. Det går att samtidigt erkänna att död och sjukdom är del av livet, inte bara dess motsats. Att låta döden ta plats mitt i livet kan på ett hemlighetsfullt sätt ge perspektiv på livet. Om vi talar om sjukdom och död mitt i livet har vi ett språk att knyta an till när vi själva eller någon vi älskar närmar sig gränsen. Detta delar vi med varandra.

Det är till hjälp att upprepa Jesu fråga: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?”. Det som är hälsa för mig är kanske inte hälsa för den andre. Att visa respekt för det som fick livet att vända. Ge ögonblicket dess tyngd och integritet. Ville Jesu värna det när han förbjöd dem att låta någon veta vad som skett med flickan? Berättelsen lär oss också att inte skratta åt den som tror på livets styrka och på att nyskapande krafter är i rörelse.

Jesu helande återför en människa till gemenskapen. Det finns en social dimension i hälsa. Och att verka för hälsa kan också vara att bekämpa orättvis och ojämlika förhållanden. Hälsa har med sammanhang att göra. Med jorden, med medmänniskan, med träden och platsen, med det, med den som är större.

Bråddjup, glödande ögonblick av liv, stunder då allt är i allt.