Någon med blå byxor och gula gummistövlar hoppas i en vattenpöl.
Foto: Shutterstock

Livsmod är mod att leva

Vi behöver inte bara mat och husrum för att leva. Vi behöver också livsmod – eller mod att leva. När livsmodet brister kan vi lita på att Gud inte överger oss.

Text: Thomas Jarvid, präst

”Må ni alltid vara fyllda av livsmod”. Så står det i Psaltaren 22:27 i Gamla testamentet.

I församlingen där jag arbetar brukar vi skriva den versen som en hälsning på försättsbladet till konfirmandernas biblar. Det känns som det rätta att önska ungdomar på väg ut i livet.

Men det är en önskan också för alla oss människor. Vi behöver inte bara mat och husrum för att leva, vi behöver också något att leva för och vi behöver kraft att möta livet. I vårt rika samhälle är det tydligt att ekonomiskt välstånd inte alltid hänger ihop med att må bra på insidan.

För många är livsmod det naturliga. Livet går att ta sig an med en känsla av nyfikenhet och en förväntan om att det kommer hända goda saker. Men det kan också finnas korta eller längre perioder då det är lätt att känna sig modlös. Den som upplevt en depression vet hur det är när livet förlorar färg och lyster.

Solen lyser från en klarblå himmel och smälter isen på havet.
Hopp handlar om att lita på att Gud är med och inte överger sin skapelse. Foto: Shutterstock

Det handlar om mod att leva

I kyrkan brukar vi av tradition snarare tala om hopp än om livsmod. För mig hänger de båda orden tätt samman, men jag tror att livsmod är ett mer begripligt ord för de flesta. Vi hör vad det är fråga om: mod att leva.

Ordet hopp kan användas på så många sätt. Här menar jag inte en allmänt positiv inställning eller en tro på att en svår situation ska lösa sig.

Hopp handlar snarare om att lita på att Gud är med och inte överger sin skapelse. Bibeln återkommer hela tiden till att Gud är trofast och är den som i slutänden har makten.

I Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, slutar det med att Gud besegrar det onda så att det goda sker överallt. Tron på att Guds godhet ska råda till slut är en källa till kraft och hopp redan nu.

Vi kan hålla fast vid hoppet

Hoppets symbol är ett ankare. Ett ankare har sitt fäste nere i de osynliga djupen och ger oss något att hålla fast vid bortom det som direkt går att se och ta på.

Inget av detta betyder att man måste vara tapper och inte får känna som man känner. Tvärtom är Bibeln full av människors klagan till Gud när de lider. Det är gott för oss att få uttrycka precis hur vi har det och det får vi göra till Gud i bön.

Två grannkvinnor står med varsin kaffekopp i handen och pratar med varandra över staketet.
Nytt livsmod kan vi få i samtalet med en medmänniska. Foto: Kristin Lidell/Ikon

Det är också bra om det går att tala med en medmänniska, kanske en präst eller diakon, om hur vi har det. Det är i sig en källa till nytt livsmod att få hjälp att bära sina bördor en stund.

Vid ett tillfälle bar några människor en lam man till Jesus. De fick hissa ner honom genom taket eftersom det var en sådan trängsel utanför. Ibland har jag tänkt att den mannen kanske var förlamad också på insidan. Han saknade kanske livsmod efter all sin tid i sjuksängen.

Det första Jesus säger till mannen är att hans synder är förlåtna. Utan att gå in mer på vad det betyder, så kan vi säga att det betyder att inget finns i vägen mellan honom och Gud. Vad det än är som plågar och tynger mannen, ser Jesus det och säger att inget av det förändrar att han är Guds barn.

Sedan tar mannen sin säng och går därifrån med ny kraft i benen.

Jesus säger samma sak till alla som lider på insidan: Du kanske mår dåligt, men det betyder inte att du inte är älskad.

Gud kallar oss till medarbetare

En annan sida av livsmod har med mening att göra. I den kristna tron menar vi att Gud vill ha oss som sina medarbetare i det godas tjänst. Gud vill ta oss i bruk. I kyrkan talar vi om kallelse och sändning. Gud kallar oss till sig. Sedan får det leda till att vi lever som Guds älskade och vi kan ge hans kärlek vidare, det vi kallar sändning.

Att leva för något större än sig själv är uttryck både för meningsfullhet och livsmod. Ibland kan det låta som att det är få förunnat att ha en kallelse, men Gud vill ha med oss alla i sitt rike. Vårt uppdrag är inte längre bort än att vi kan börja precis där vi är.

Två händer håller i varsitt tänt ljus, mot en mörk bakgrund, och sträcker ljusen mot varandra.
Det är ett under varje gång en människa får livsgnistan tillbaka och ljuset tänds i hennes inre på nytt. Foto: Albin Hillert/Ikon

Det är ett under när någon får livsgnistan tillbaka

Varje år när vi firar jul får vi höra om Jesus födelse i världen och vi får sjunga om ljuset som tänds i mörkret. Det är ju ett under som sker. Och egentligen är det också ett under varje gång en människa får livsgnistan tillbaka och ljuset tänds i vårt inre på nytt.

För dig som har brist på livsmod känns det kanske som en omöjlighet. I så fall är det min bön att du en dag ska få vara med om det undret, och kunna känna igen dig i Paulus ord i Andra Korinthierbrevet 4:6:

”Ty Gud, som sade: ”Ljus skall lysa ur mörkret”, har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus.”

Må du alltid vara fylld av livsmod!

Du får stöd när du behöver det