Ett barn gör en snöängel.
Lyssna

Svenska kyrkan och barnkonventionen

Barnkonventionen, som är svensk lag, har en given plats i Svenska kyrkan. Kyrkan vill verka för barnets bästa i både samhälle och kyrka.

Barnen har en särställning i kristen tro. Det har barnen också i kyrkoordningen, Svenska kyrkans egna regelverk.

Barnperspektivet påverkar beslut som tas i kyrkan

År 2012 införde Svenska kyrkan ett krav på att barnkonsekvensanalyser ska göras inför alla större beslut i hela Svenska kyrkan. Därmed vägs barnens perspektiv alltid in och de får ofta själva komma till tals inför beslut som berör dem. 

Barnkonsekvensanalyser

Svenska kyrkan arbetar också med barnrättsperspektivet i det internationella biståndsarbetet, via Act Svenska kyrkan, och i det globala ekumeniska samarbetet.

Act Svenska kyrkan – för alla barns rätt till hälsa, skola och trygghet

 

FN:s barnkonvention

FN:s konvention om barnets rättigheter innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn och är rättsligt bindande för stater som ratificerat den. Barnkonventionen innehåller 54 artiklar: 

  • 41 sakartiklar, som slår fast vilka rättigheter varje barn ska ha 
  • 13 formaliaartiklar, som handlar om hur stater ska arbeta med och följa upp barnets rättigheter.

Fyra av sakartiklarna räknas som grundprinciper. De är vägledande för hur de övriga rättigheterna ska tolks. De fyra sakartiklarna: 

Artikel 2

Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras. 

Artikel 3

Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn. 

Artikel 6

Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling. 

Artikel 12

Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad. 

Delar i barnkonventionen rör Svenska kyrkan på ett särskilt sätt

De delar i barnkonventionen som har särskild bäring för Svenska kyrkan är de som utgår från barnets rätt till religion och andlig utveckling. 

Förutom de grundprinciperna, som finns i artiklarna 2, 3, 6 och 12 (se faktaruta) finns några rättigheter i barnkonventionen som är av särskilt stor betydelse för Svenska kyrkan: 

  • Artikel 14 behandlar barns tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Av sammanhanget framgår att barnet är beroende av föräldrarnas stöd och ledning för att gradvis själva ansvar för att utöva dessa rättigheter. 
  • Frågan om religiös och kulturell fostran behandlas i fler delar av konventionen. Artikel 20 lyfter framfördelen med kontinuitet i ett barns uppfostran och till barnets etniska, kulturella, religiösa och språkliga bakgrund. Artikel 30 rör etniska, språkliga och religiösa minoriteter, samt urfolk.  
  • Religionsutövning i barnkonventionen är alltså både en rättighet som barnet successivt tar eget ansvar för och en del av barnets kulturella, kollektiva tillhörighet. 
  • I artiklarna 17, 27 och 32 nämns barnets rätt till andlig utveckling i olika sammanhang. Om barnet tillhör ett trossamfund tillsammans med sin familj kan det ge möjlighet till andlig utveckling. Samtidigt får barnet aldrig påtvingas trosuppfattningar eller religion.  
  • Artikel 18 klargör att föräldrarna gemensamt bär det primära ansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Här är det viktigt med de vägledande principerna om att alltid utgå från barnets bästa och barnets rätt till inflytande. 

I traditionen kommer barnen som en räddning

Barnen har lyfts fram genom hela den judisk-kristna traditionen. De har en särställning i Bibeln där de är avgörande för Guds handlande med människan. När historien verkar avstanna och fortsättningen är osäker, då kommer barnet som en räddning. Några exempel:

  • Gud slöt ett förbund med Abraham, men förbundet kunde bli verklighet först då Sara i hög ålder födde Isak (1 Moseboken kap 15 och 21).  
  • När israeliterna förtrycktes i Egypten och farao gav order om att döda alla nyfödda pojkar, räddades Mose då han som bebis blev placerad i en korg av sin mamma och återfanns av faraos dotter (2 Moseboken kap 2). Som vuxen ledde Mose befrielsen av sitt folk. 
  • När Gud sände sin son till världen förkunnades det att han var hela världens räddare redan som nyfödd (Lukasevangeliet kap 2).  
  • Jesus framställde barnet som representant för sig själv. Han sa: ”Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig” (Markusevangeliet 9:37). 

Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig.

Markusevangeliet 9:37