Under begravningsgudstjänsten överlämnar vi den som har dött till Gud.
Begravning i Svenska kyrkan är en gudstjänst och det är prästen som ansvarar för den. Tillsammans med prästen kan du välja bibeltexter och planera begravningsgudstjänsten.
Den lilla stjärnan (*) betyder att alla i församlingen står upp.
Kyrkklockorna ringer för att markera att gudstjänsten startar. Gudstjänsten kan inledas med orgelmusik eller annan instrumental- eller vokalmusik.
Prästen inleder gudstjänsten med orden att vi samlas i Faderns, Sonens och den helige Andens namn och berättar att vi är samlade för att ta avsked av NN och för att överlämna den som har dött i Guds händer.
Antalet psalmer och vilka som passar bäst kan ni planera tillsammans med prästen. Här kan ni se förslag på var det passar att sjunga en psalm eller att framföra musik.
Prästen håller ett griftetal, som kan handla om den döde, om det kristna hoppet och livet efter döden. Det kan anknyta till någon bibeltext.
Församlingen står upp och prästen säger något av alternativen (de behöver inte hänga ihop):
P: Barmhärtige Gud, vi överlämnar NN i dina händer.
Eller
P: I Guds, den barmhärtiges, namn
överlämnar vi NN till gravens vila.
(Prästen lägger mull tre gånger på kistan eller tecknar korstecknet över kistan och fortsätter sedan med att säga)
P: Av jord har du kommit.
Jord ska du åter bli.
(+) Jesus Kristus är uppståndelsen och livet.
/Jesus Kristus, vår Frälsare, ska uppväcka dig på den
yttersta dagen.
Eller
P: Du gav henne/honom livet.
Tag emot henne/honom i din frid
(+) och ge henne/honom för Jesu Kristi skull
en glädjerik uppståndelse.
(Prästen fortsätter sedan med att säga)
P: Herre, Gud, Fader i himmelen,
Herre, Guds Son, världens Frälsare,
Herre, Gud, du heliga Ande,
förbarma dig över oss.
(I dödens stund,
på den yttersta dagen
hjälp oss, milde Herre Gud.)
F: Amen.
Eller
P: Gud,
du Skapare av himmel och jord,
du världens Frälsare,
du livets Ande,
bevara oss i ditt rike
nu och alltid.
F: Amen.
Prästen läser en eller några texter ur Bibeln. Du kan berätta för prästen om du tycker särskilt mycket om någon av bibeltexterna. Exempel på texterna, med länkar till texterna på bibeln.se, där du kan läsa dem i deras sammanhang:
Herre, du har varit vår tillflykt
från släkte till släkte.
Du fanns innan bergen föddes,
innan jorden och världen blev till.
Du är Gud från evighet till evighet.
(Ps 90:1–2)
Sjuttio år varar vårt liv,
åttio, om krafterna står bi.
De flyende åren är möda och slit,
snart är allt förbi, och vi är borta.
(Ps 90:10)
Lär oss hur få våra dagar är,
då vinner vårt hjärta vishet.
(Ps 90:12)
Människans dagar är som gräset:
hon spirar som blomman på marken,
så sveper vinden fram, och den är borta,
platsen där den stod är tom.
Men evigt varar Herrens nåd.
(Ps 103:15–17)
Ur djupen ropar jag till dig, Herre.
Herre, hör mitt rop,
lyssna när jag bönfaller dig!
Om du lade synder på minnet,
Herre, vem kunde då bestå?
Men hos dig finns förlåtelse,
och därför fruktar man dig.
Jag väntar på Herren,
jag längtar,
jag hoppas få höra hans ord.
Jag längtar efter Herren
mer än väktarna efter morgonen,
än väktarna efter morgonen.
(Ps 130:1–6)
Det står skrivet: Så sant som jag lever, säger Herren, för
mig skall alla knän böjas, och alla tungor skall prisa Gud.
Alltså skall var och en av oss avlägga räkenskap inför Gud.
(Rom 14:11–12)
Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir
sått förgängligt uppstår oförgängligt. Det som blir sått föraktat
uppstår i härlighet. Det som blir sått svagt uppstår
fullt av kraft.
(1 Kor 15:42–43)
Ni som säger: ”I dag eller i morgon skall vi fara till den eller
den staden och stanna där ett år och göra goda affärer”, ni
vet inte hur ert liv blir i morgon. Ni är en dimma som syns
en kort stund och sedan försvinner.
(Jak 4:13–14)
Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med
handling och sanning. Då förstår vi att vi är sanningens
barn, och om vårt hjärta dömer oss kan vi inför honom
övertyga det om att Gud är större än vårt hjärta och förstår
allt. Mina kära, om hjärtat inte dömer oss kan vi stå frimodiga
inför Gud.
(1 Joh 3:18–21)
Herren är min herde,
ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft
och leder mig på rätta vägar,
sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal
fruktar jag något ont,
ty du är med mig,
din käpp och din stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig
i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem
så länge jag lever.
(Ps 23)
Men jag förtröstar på dig, Herre,
jag säger: Du är min Gud.
(Ps 31:15)
Gud är vår tillflykt och vår styrka,
en hjälp i nöden, som aldrig svikit.
Därför räds vi inte om än jorden skälver
och bergen störtar i havets djup,
om än vattnen brusar och skummar
och bergen darrar vid havets uppror.
(Ps 46:2–4)
Men nu är jag alltid hos dig,
du håller mig vid handen.
Du leder mig efter din vilja,
du för mig på härlighetens väg.
Äger jag dig i himlen
önskar jag ingenting på jorden.
Min kropp och mitt mod må svika,
men jag har Gud, han är min klippa för evigt.
(Ps 73:23–26)
Jag ser upp emot bergen:
varifrån skall jag få hjälp?
Hjälpen kommer från Herren,
som har gjort himmel och jord.
Han låter inte din fot slinta,
han vakar ständigt över dina steg.
Han sover aldrig, han vakar ständigt,
han som beskyddar Israel.
Herren bevarar dig,
i hans skugga får du vandra,
han går vid din sida.
Solen skall inte skada dig om dagen,
inte månen om natten.
Herren bevarar dig från allt ont,
från allt som hotar ditt liv.
Herren skall bevara dig
i livets alla skiften,
nu och för evigt.
(Ps 121)
Tog jag morgonrodnadens vingar,
gick jag till vila ytterst i havet,
skulle du nå mig även där
och gripa mig med din hand.
Om jag säger: Mörker må täcka mig,
ljuset omkring mig bli natt,
så är inte mörkret mörkt för dig,
natten är ljus som dagen,
själva mörkret är ljus.
(Ps 139:9–12)
Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång,
inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. När ni
åkallar mig och ber till mig skall jag lyssna på er. När ni söker
mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter
mig skall jag låta er finna mig, säger Herren.
(Jer 29:11–14)
De rättfärdigas själar är i Guds hand,
och ingen plåga skall nå dem.
(Vish 3:1)
Jesus sade: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor;
jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som
har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er
själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”
(Matt 11:28–30)
Jesus sade: ”Säljs inte fem sparvar för två kopparslantar?
Men ingen av dem är glömd av Gud. Och till och med hårstråna
på ert huvud är räknade. Var inte rädda, ni är mer
värda än aldrig så många sparvar.”
(Luk 12:6–7)
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för
att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt
liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen
utan för att världen skulle räddas genom honom.
(Joh 3:16–17)
Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på
mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på
mig skall aldrig någonsin dö.”
(Joh 11:25–26)
Jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller
andemakter, varken något som finns eller något som kommer,
varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något
annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i
Kristus Jesus, vår herre.
(Rom 8:38–39)
Ingen av oss lever för sin egen skull, och ingen dör för sin
egen skull. Om vi lever, lever vi för Herren, och om vi dör,
dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså
Herren.
(Rom 14:7–8)
Gud skall utplåna döden för alltid.
Herren Gud skall torka tårarna från alla kinder
och göra slut på sitt folks förnedring
överallt på jorden.
Herren har talat.
Den dagen skall man säga:
Se, detta är vår Gud,
den räddare vi hoppades på.
Detta är Herren som vi hoppades på,
låt oss jubla av glädje,
han kom till vår räddning.
(Jes 25:8–9)
Jesus sade: ”Gud är inte en gud för döda utan för levande,
ty för honom är alla levande.”
(Luk 20:38)
Jesus sade: ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner
dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall
aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min
hand.”
(Joh 10:27–28)
Jesus sade: ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I
min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att
jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går
bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka
och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är.”
(Joh 14:1–3)
Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot
ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli
fullständig som Guds kunskap om mig. Men nu består tro,
hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
(1 Kor 13:12–13)
Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta
dödliga kläs i odödlighet. Men när det förgängliga kläs i
oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då blir det så
som skriftordet säger: Döden är uppslukad och segern är
vunnen. Död, var är din seger? Död, var är din udd? Dödens
udd är synden, och synden har sin kraft i lagen. Gud
vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus.
(1 Kor 15:53–57)
Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning rivs ner har
Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är
gjord av människohand. Medan vi är här ropar vi av längtan
efter att få ikläda oss vår himmelska boning. Ty har vi
väl klätt oss i den skall vi inte stå där nakna. Vi som ännu
bor i tältet ropar i vårt betryck; vi vill ju inte bli avklädda, vi
vill bli påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet.
(2 Kor 5:1–4)
Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den
som skall rädda oss, herren Jesus Kristus. Han skall förvandla
den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den
kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt
under sig.
(Fil 3:20-21)
Ty här på jorden har vi ingen stad som består, men vi söker
den stad som skall komma.
(Heb 13:14)
Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit
uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han
uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se
honom sådan han är.
(1 Joh 3:2)
Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den som
lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet, och
jag har nycklarna till döden och dödsriket.
(Upp 1:17–18)
Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: ”Se,
Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland
dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara
hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden
skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan
och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var
är borta.”
(Upp 21:3–4)
Antalet psalmer och vilka som passar bäst kan ni planera tillsammans med prästen. Här kan ni se förslag på var det passar att sjunga en psalm eller att framföra musik.
Här kan de som är på begravningen gå fram till kistan för att ta sitt eget avsked av den döde. Ofta spelar kyrkomusikern under tiden. Ibland vill någon av begravningsgästerna säga något vid avskedet och det är bra att berätta det för prästen innan begravningsgudstjänsten.
Prästen ber en förbön, något av dessa alternativ eller annan bön. Det finns möjlighet till tystnad i samband med förbönen.
P/L: Låt oss be.
Bönen kan sjungas
P/L: Gud, vi tackar dig för livet som du ger oss.
Det är fyllt av glädje och sorg,
av arbete och vila.
Nu tackar vi för NN,
för allt hon/han fick betyda,
för allt hon/han fick vara och ge.
Hjälp oss i vår sorg
och lär oss att leva för de levande den tid vi har kvar.
Vi tackar dig för din Son Jesus Kristus
som öppnar porten till det liv som aldrig dör. Var oss nära – denna dag och alla dagar –
och låt oss, när vår stund är inne,
få dö i frid.
F: Amen.
Eller
Bönen kan sjungas
P/L: O Herre Gud, du som har skapat oss
och omsluter levande och döda.
Ge oss alla visa hjärtan så att vi inser livets korthet
och tar emot varje dag som en ny gåva.
Ge oss en levande tro på din Son,
Jesus Kristus,
som led döden för alla människors skull och uppstod ur graven för att ge oss ett hopp
och lever i evighet.
Lär oss att dagligen dö från synden
och leva efter din heliga vilja.
Och när vår dödsstund kommer,
gör oss rätt beredda att lämna detta livet.
När evighetens påsk gryr över jordens gravar,
låt oss av nåd få uppstå till evigt liv.
F: Amen.
Eller
P/L: Gud,
vi tackar (dig) för NN:s liv
(och för allt hon/han fått betyda).
Gud, omslut oss
i allt som blev och inte blev,
i allt som vi tänker, känner och minns.
Var med oss i livet,
tills också vi en dag ska dö.
Bevara oss i din frid nu och all tid.
F: Amen.
Eller
P/L: (O) Gud,
till dig har vi överlämnat NN.
Till dig överlämnar vi oss själva.
Hjälp och bär oss i vår sorg och saknad.
Bevara oss nu och i evighet.
I Jesu namn.
F: Amen.
Församlingen ber tillsammans:
Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske på jorden så som i himlen.
Ge oss i dag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket.
Din är makten och äran
i evighet.
Amen.
Begravningsgudstjänsten kan avslutas inne i kyrkan eller kapellet. Berätta för prästen om du vet hur du vill avsluta gudstjänsten, annars planerar prästen.
Psalm/Musik
Hoppa till fliken Avskedstagande för att fortsätta följa ordningen för avslutning i kyrka eller kapell.
Begravningen kan avslutas på kyrkogården. Om den döde hade önskat jordbegravning innebär det att avslutningen blir på kyrkogården.
Psalm/Musik
Ibland kan kyrkklockorna ringa under tiden begravningsföljet går till kyrkogården.
Kistan eller urnan sänks ned i jorden.
Här kan de som är på begravningen gå fram till kistan för att ta sitt eget avsked av den döde. Ofta spelar kyrkomusikern under tiden. Ibland vill någon av begravningsgästerna säga något vid avskedet och det är bra att berätta det för prästen innan begravningsgudstjänsten.
Prästen ber en bön och lyser frid över den döde.
P: Ge NN/henne/honom,
o Gud/ o Herre, din frid
och låt ditt eviga ljus (+) lysa för henne/honom.
F: Amen.
Eller
P: Jesus Kristus, du som är uppståndelsen och livet,
ge NN/henne/honom din frid
och låt ditt eviga ljus (+) lysa för henne/honom.
F: Amen.
Prästen välsignar med orden:
P: Herren välsigne er och bevare er.
Herren låte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig.
Herren vände sitt ansikte till er och give er frid.
I (Guds:) Faderns och Sonens (+) och den heliga
Andens namn.
F: Amen.
Eller
P: Herren välsignar er och beskyddar er.
Herren låter sitt ansikte lysa mot er och visar er nåd.
Herren vänder sitt ansikte till er och ger er sin fred.
I (Guds:) Faderns och Sonens (+) och den heliga
Andens namn.
F: Amen.
Prästen kan säga ett sändningsord som avslutar gudstjänsten.
Efter välsignelsen passar det ofta att sjunga en psalm. Du som planerar för begravning bestämmer psalm tillsammans med prästen.
Under begravningsgudstjänsten får de församlade både sjunga tillsammans och lyssna på musik i stillhet. Musiken kan också väcka gemensamma minnen av den avlidne.