Foto: Magnus Aronson/ Ikon

Röster om trosbekännelsen

Att stämma in i trosbekännelsen är en sak. Men vad orden betyder kan variera. Här hör vi några röster om trosbekännelsen.

Robin Paulonen, ideellt engagerad 

Robin talar om hur trosbekännelsen definierar kristen tro samtidigt som den saknar viktiga perspektiv. Det är mycket som inte sägs och många som inte inkluderas, till exempel transpersoner. Hur allmännelig är då kyrkan? Vad gör det med kyrkan om vi inte lever efter det vi säger i trosbekännelsen?

Hedvig Åström, präst i Ockelbo församling

Hedvig tycker att trosbekännelsen visar att Gud har en plan. Jesus fick leva bland orättvisor och möta människor som hade det svårt. Genom honom klev himlen in i världen. Att Jesus kom till oss som ett barn vittnar om Guds förtroende för människorna. 

Ludvig Lindelöf, präst i Carl Johans församling

Ludvig konstaterar att trosbekännelsen formulerades för länge sedan. Och kanske skulle vi behöva något som bättre beskriver vad det är att tro. Men i trosbekännelsen ser han ändå en viktig rörelse, från avlägsen till nära. I den rörelsen pågår skapelsen hela tiden. 

Charlotta Ingerholt, pedagog i Domkyrkoförsamlingen

Charlotta menar att tanken på Gud som Fader inte är så lätt. Men egentligen betyder det att Gud är nära och vill oss väl. Vi kan uppleva den helige Ande i kärleksfulla handlingar.

Bo Brander, präst och teologie doktor

För Bo betyder första artikeln i trosbekännelsen glädjefull trygghet – att det finns något större än allt mänskligt. En barmhärtig Gud som gör att tillvaron blir större. Vi ska leva för att bli mer lika Gud och då är Jesus en bra riktpunkt och förebild. 

Alma Swärdh, ung resurs i Carl Johans pastorat

Alma menar att trosbekännelsen handlar om Gud som skapare av allt. Gud är något som genomsyrar allt – mer som en helhet än som en person. Samtidigt kan Gud vara en person att samtala med. Den helige Ande är som en kompis som man sitter bredvid och kan snacka med.