En man sitter på huk på ett berg och tänker.
Foto: Agus Santoso /Pixabay

Kristen människosyn

Människan är en liten del av hela universum och samtidigt Guds avbild. Den här texten handlar om människans roll i världen – om människans ansvar, svagheter och samtidigt oändliga värde.

Vad är det att vara människa? Svaret på frågan har många bottnar. Kanske mest uppenbart för den moderna människan är att vi är en del av naturen. Vi delar gener och ursprung med andra arter. Vi är lika beroende som de är av rent vatten, luft att andas och föda att äta. Samtidigt skiljer vi ut oss. Människan kan tänka och kommunicera på en nivå som andra levande varelser inte kan. Genom tekniska landvinningar har vi påverkat hela planeten som ingen annan art före oss. På gott men också på ont – något vi kommit att inse inte minst nu i klimatkrisens tidevarv.

En annan dimension av det mänskliga är existentiell. Människan vill veta varför vi lever och vad vi skall göra med våra liv. För att må bra behöver vi mening, höra till och känna samhörighet med andra.

Allt detta är sant även ur ett kristet perspektiv. Men en kristen människosyn säger mer än så om människan:  

  • Du är skapad till Guds avbild. Du är oändligt värdefull för vad du är, inte bara för vad du gör.
  • Du är skapad för kärleksfull relation med andra människor, med skapelsen, med dig själv och med Gud. Ditt liv rymmer också brist, oförmåga och mörker – det som i kristen tradition kallas synd.  
  • Du har både frihet och ansvar för hur du lever ditt liv – och det finns förlåtelse och upprättelse när du gör fel eller misslyckas. 

Människans ursprung

På Bibelns första sidor finns flera skapelseberättelser, Första Mosebok 1:1-2:15. De vill med poesins och mytens uttrycksmedel säga något sant om vårt ursprung, något som människor i alla tider skall kunna förstå och ta till sig. Skapelseberättelserna är inga historiska skildringar, utan budskapet är existentiellt. Texterna handlar om oss alla.

Där sägs att människan är en del av Guds skapelse samtidigt som hon har en särställning. Människan skapades av jord men också till Guds avbild. Gud blåste in sin ande i oss. Vi är både jordiska och himmelska. Alla har något av Guds oändlighet och helighet i sig.  

I Första Johannesbrevet 4:16 står det: ”Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.”  Att leva i kärlek till våra medmänniskor, till skapelsen, till oss själva och till Gud – det är att leva som Gud har avsett.  Men alla vet att det inte alltid blir så.   

Med frihet följer ansvar

Enligt skapelseberättelserna fick människan i uppdrag att ge namn åt alla varelser och att förvalta Guds goda skapelse. Uppgiften handlar alltså om att ta hand om och ta ansvar för vår värld. Människan har förmåga att lära sig, kommunicera och utveckla tillsammans med andra. Det förutsätter också att människan i grunden kan skilja mellan gott och ont, konstruktivt och destruktivt. Vi människor kan välja mellan att säga och göra det som är bra och det som inte är bra. Denna frihet och förmåga att förstå och bedöma omvärlden kännetecknar vad det är att vara människa.

Med friheten följer också ansvar för de val vi gör. Ofta är det så att vi människor väljer det som är fel eller destruktivt. Det gäller både i det egna livet och i de stora sammanhangen. Av egoism, likgiltighet eller direkt ond vilja låter vi bli att göra det goda och väljer i stället det som är destruktivt – för oss själva, medmänniskorna och för skapelsen. Vi misslyckas med uppdraget att vårda och utveckla livet.  

Vad sker när vi misslyckas med att ta vårt ansvar? 

En person sitter på marken med huvudet mot knäna.
Foto: Wokandapix /Pixabay

Synd och förlåtelse

I kristen tro, inte minst i den lutherska tradition som vår egen kyrka tillhör är tanken om synden viktig. Ibland sägs det att kyrkan till och med är fixerad vid synden och vill få människor att känna sig misslyckade. Men det är inte alls det som är tanken. Tvärtom är kristendomens centrum ett glädjens budskap om hur mycket Gud älskar människan. Inte bara de som lyckas bäst. Gud älskar oss var och en för vad vi är. Guds kärlek är inte villkorad. Vi får den gratis, vilket är precis vad ordet nåd betyder.  

Det betyder inte att Gud tycker om allt vi gör. Varenda förälder vet att inte allt ens barn gör är bra – för barnet själv eller för andra. Men kärleken tar inte slut för att barnet gör misstag. De flesta föräldrar försöker efter bästa förmåga hjälpa barnet att hitta rätt i livet igen. På liknande sätt är det med Guds relation till oss människor. Precis som pappan i liknelsen om den förlorade sonen, i Lukasevangeliet 15:11-32 så är Gud alltid den som välkomnar hem igen. Guds längtan och kärlek fanns där hela tiden. Därför finns också förlåtelsen och glädjen där.

Men Gud gick ett steg längre än pappan i liknelsen. Driven av kärlek till sin mänsklighet blev Gud själv människa. I Jesus mötte han oss människor så som vi är. I sin mänskliga gestalt bekräftade han värdet i att vara människa.  Han upprättade, helade och visade vägen tillbaka till gemenskap med Gud och med varandra.

Synd betyder att missa målet. Det grekiska ordet som finns i Bibelns originaltext kommer från bågskyttets värld. Ordet beskriver avståndet mellan det du siktade mot och vad resultatet faktiskt blev. Synd är alltså att missa målet, att det inte blev som det var tänkt eller borde ha blivit.

Kristen tro är inte fixerad vid tanken på synd. Kyrkan talar om synden för att de misslyckanden och tillkortakommanden som finns i alla människors liv behöver bli synliga och benämnas. Det behövs för att kunna förstå, försonas, läka, upprätta, lägga bakom sig och för att kunna gå vidare. Förlåtelse och försoning är mittpunkt i kristen tro. Varje människa är Guds älskade avbild. Gud vill upprättelse och förlåtelse, vill försoning. Gud ger ständigt nya chanser åt den som vill försöka på nytt, och ger aldrig upp hoppet om oss. 

Livets medgång och motgångar

Det finns mycket som skulle kunna vara bättre – både i det egna livet och i världen. Som i allt växande kan det göra ont att drabbas av bakslag. Men Gud vill se en utveckling som är bra för människor och för skapelsen. Därför får vi försöka igen, och igen, och igen. När vi misslyckas finns förlåtelsen där, varje dag på nytt. Så är det att vara människa. Vi är inte fullkomliga och kommer inte att bli det på den här sidan evigheten. Men Gud slutar aldrig att se det som är helt i oss, det vi i grunden är skapade att vara.

Kristna är inte bättre än andra. Guds skapelse pågår ständigt, i alla människor. Inte bara i dem som bekänner sig till kristen tro. Gud arbetar med kärlekens röst och blick i varje människa.

Inte heller belönas vi med framgång i proportion till hur duktiga vi varit. ”Vad har jag gjort för att drabbas av detta?” är en vanlig fråga från den som råkat ut för sjukdom eller annan olycka. Det är en envis missuppfattning att vi får vad vi förtjänar – en missuppfattning som många kristna än i dag tror på. Men den stämmer inte. Alla människors liv rymmer framgång och motgång. Livet är sällan rättvist och Gud är inte en belönings- eller bestraffningsautomat. Människans uppgift är att förändra världen i en rättvis riktning.

Silhuett av en person sittande på en parksoffa med en cykel bredvid. Himlen är blå och rosa.
Foto: Melk Hagelslag /Pixabay

Ramen för liv och död

Gud är förutsättningen för hela vår tillvaro. Gud är den som ville våra liv, den som vill ha en relation med oss genom livets alla skiften. Men också i ett större perspektiv än våra liv här och nu. I Psaltarens psalm 121 står det: ”Herren skall bevara dig i livets alla skiften, nu och för evigt”. Det är Guds inramning till våra liv. 

En röst om kristen människosyn

Jonathan delar med sig av sina tankar kring kristen människosyn. Kanske handlar det egentligen om en mänsklig människosyn? Jonatan pratar också om försoning som en process med flera steg. Och om synd och förlåtelse. Filmen är fem minuter.