Psalmsångens historia

Under israeliternas ökenvandring, i ökentälten, och senare i Jerusalems tempel, blev sång en självklar del av gudstjänsten.

Den judiska gudstjänstens sångsamlingar växte fram under årtusendet före kristendomens födelse. Den mest kända samlingen är Psaltaren med sina 150 psalmer. 

En tradition som fördes vidare

Psalmsång fördes även vidare inom den tidiga kristna kyrkan. Aposteln Paulus formulerade betydelsen av kyrkans sång och sammanfattade samtidigt församlingarnas repertoar: "Lär och vägled varandra med psalmer, hymner och andlig sång".

Psaltarens psalmer dominerade i den kristna kyrkan fram till 1500-talet. Men redan tidigare började även andra gudstjänstsånger dyka upp. Redan på 700-talet finns tecken på gemensam församlingssång.

Reformationens påverkan

Med 1500-talets reformationsrörelser blev församlingens gemensamma sång allt viktigare, både för identiteten och för nyttan. Medan psaltarsångerna framför allt använts i klostren ville protestantiska reformatorer ge församlingarna större möjlighet till sång. Till att börja med anpassades många psalmer i Psaltaren för en sjungande församling. 

Den reformationsrörelse som växte fram kring Martin Luther blev också startskottet för psalmdiktning på svenska och det växte fram många sångsamlingar, både för gudstjänst och hem. 

Ord för psalm på olika språk

I många länder fortsatte man att använda begreppet psalm för Psaltarens sånger. För de nya sångerna använde man till exempel det engelska ordet hymn eller det tyska Lied. Men i Sverige kom ordet psalm att stå för både psaltarsånger och nya, friare sånger tänkta för gudstjänst. Därför blev ”psalmbok” i Svenska kyrkan en samlingsterm för alla sånger i psalmboken, oavsett om de var nya eller kom från Psaltaren. 

På väg mot en nationell psalmbok

På 1600-talet uppstod ett behov av att skapa en nationell och godkänd psalmbok. Först kom 1695 års psalmbok, därefter följde den wallinska psalmboken 1819. Nästa officiella version kom 1937 och slutligen psalmboken 1986 – Svenska kyrkans för närvarande fastställda psalmbok.

Just nu pågår ett arbete med att förnya psalmboken.

En sjungande kyrka

Genom åren har synen på sången i kyrkan förändrats. Det som förändrats är både vem som sjunger och varför.

Sång för meditation

Fram till 1500-talet handlade det primärt om att genom sången meditera över Guds väsen, egenskaper och närvaro. Ett exempel är när biskop Kyrillos av Jerusalem (cirka 315-386) undervisade dopkandidater. De befann sig i Gravkyrkan i Jerusalem med rika utsmyckningar och ständigt pågående sång. Biskopen säger till sina elever:

"Skåda nu uppåt med sinnets öga, föreställ er änglakörerna och Gud, alltings härskare, på sin tron, den enfödde Sonen sittande på hans högra sida och Anden tillsammans med dem, troner och herradömen som utför sin tjänst, och var och en av er, man och kvinna, bland de frälsta. Låt era öron redan liksom genljuda av denna sköna sång som änglarna skall stämma upp för er som är frälsta."

Sången påverkar känslan

Med reformatorn Martin Luther får nyttan en större betydelse. Även psalmen ska göra nytta. När det gäller att påverka människors sinne och känslor är inget kraftigare än musiken, enligt Luther: 

"Ty inget på jorden är kraftigare än att göra de sorgsna glada, de glada sorgsna, de modfällda frimodiga; att locka de högdragna till ödmjukhet, att stilla och dämpa den heta och okontrollerade kärleken, att minska avunden och hatet”

Läs mer om Luthers relation till musiken