Martin Luther var ung när han gick i kloster och blev munk. Han var en grubblande person, som kämpade för att vara en så perfekt människa och munk som han trodde att Gud förväntade sig att han skulle vara. Men hur han än kämpade, så tyckte han att han misslyckades.
Martin Luther började studera teologi och med tiden blev han professor i bibelvetenskap vid universitetet i Wittenberg.
När han studerade Bibeln, upptäckte han att Gud faktiskt inte ställde krav på honom för att han skulle bli räddad och få komma till himlen efter döden. Han behövde inte prestera någonting inför Gud – det räckte med att tro.
Man kunde betala sig fri
Vid tiden då Martin Luther levde hade kyrkan kommit på något nytt: Människor kunde slippa ett straff för sina synder genom att köpa "avlatsbrev", ett brev som talade om att de slapp straffet.
Detta ogillade Martin Luther. Han tyckte inte att handeln med avlatsbrev stämde överens med det som kyrkan stod för.
År 1517 presenterade han en skrift med 95 teser (påståenden som han argumenterade för) som talade mot handeln med avlatsbrev. Han spikade enligt traditionen upp texten på porten till slottskyrkan i Wittenberg. Porten användes nämligen som universitetets anslagstavla.
