- I vårt stift kommer 33 procent av församlingarna att vara remissinstanser, det vill säga 20 av 57 församlingar. Vi väljer att låta alla som har bett om det få vara med, berättar Lennart Lindquist som är gudstjänsthandläggare på stiftskansliet i Luleå.
Försöksförsamlingarna i Luleå stift är både små och stora och de representerar såväl kust och inland som sverigefinskt och meänkieli-språkigt arbete. De sträcker sig från Jukkasjärvi i norr till Bjurholm i söder och i Umeå är hela kontraktet med.
Möjlighet att tala tro
Också i Uppsala stift har gensvaret varit stort berättar dess musikhandläggare Mia Oldeberg-Huusko:
- Av våra 135 församlingar har 48 utsetts att delta i försöksverksamheten. Redan förra våren informerade vi om det kommande remissförfarandet kring handboken för att på så vis väcka intresse. I de gudstjänstutbildningar som Uppsala stift bedriver försöker vi också medvetandegöra handboksarbetet i alla led för att engagera så många som möjligt.
Mia Oldeberg-Huusko betonar hur gudstjänstutveckling också är församlingsutveckling och hur viktigt det är att människor får en möjlighet att tala om tro med varandra. Något som handboksarbetet bör ge goda möjligheter till:
- Det finns en nyfikenhet på det nya handboksförslaget och från stiftet understryker vi att det är en angelägenhet för hela församlingen. Nu i vår kommer vi att erbjuda två seminarier om gudstjänsten där vi bland annat ska presentera en del ny musik. De två linjer som vi vill stärka gäller igenkännandet och möjligheten till mångfald.
Nyfikenhet på handboksförslaget
Även i Luleå stift finns nyfikenhet på det nya handboksförslaget. I september kommer stiftet att erbjuda två samlingar för att bidra till en god start med försöksverksamheten.
- Vi ser mycket på handboksarbetet som en inspiration för gudstjänstlivet, säger Lennart Lindquist. Därför gäller det att de föreslagna gudstjänstordningarna är bra, att språket stämmer och att förslaget svarar mot ett behov.
Det talas i samband med revisionsarbetet ofta om vikten av trohet mot kyrkohandboken och den möjlighet till variation som den kommer att medföra. Båda stiftshandläggarna hoppas nu på mer engagemang kring och möjlighet att bli berörd i gudstjänsten. Kanske kan arbetet med kyrkohandboken även göra att medarbetare når varandra mer än tidigare. Och kanske kan den delvis nya musiken bidra till att gudstjänsten fokuseras. Samtidigt finns också en undran hur förslaget kommer att landa. Hur kommer församlingarna att förstå att det är ett utvecklingsskede det är frågan om där fler alternativ presenteras.
Igenkännande och mångfald
För Mia Oldeberg-Huusko är gestaltning i gudstjänsten viktig, hon ser dansen som en sådan möjlighet. Lennart Lindquist betonar musikens betydelse och vikten av att präst och musiker talar samma språk. Och båda nämner åter igenkännandet och mångfalden som de två ben som bör känneteckna gudstjänsten. Den gudstjänst som ett stort antal församlingar i Svenska kyrkan från första advent och ett år framåt ska fira, samtidigt som de som försöksförsamling är med och påverkar den kyrkohandbok som utkommer 2015.
Annika Sjöqvist Platzer