Musiken kan nå dit orden inte når

Nyhet Publicerad Ändrad

"Kyrkans musik måste med nödvändighet vara lite annorlunda eftersom vi talar om andra saker." Lars Åberg, organist, körledare och kompositör och sedan tolv år verksam i Linköpings domkyrka, sammanfattar detta andra med ordet bortomperspektivet. Musiken ska tolka Gudsberättelsen.

Ett samtal med Lars Åberg spänner över mycket. Men som en röd slinga finns budskapet att musiker måste vara lyhörda kring människors möte med kyrka och gudstjänst. Lyhörda på så sätt att man lyssnar och samtalar kring musikval vid förrättningar och väljer psalmer och musik så att människor känner igen sig.

- Vid förrättningar, eller kyrkliga handlingar som vi kallar det, gäller det att försöka tillmötesgå av pastorala skäl. Men all musik fungerar inte akustiskt i ett kyrkorum. Något från filmen Stars Wars kan kännas häftigt ibland, dess kompositör John Williams är en fantastisk tonsättare. Andra gånger kan man tvingas säga att man inte kan spela det önskade eftersom man inte kan göra verket rättvisa.

Kärlek till högmässan
Lars Åberg bör veta vad han talar om. Han var nio år när han spelade vid en gudstjänst första gången, det var på tramporgeln i Nikkaluokta kyrka. Pappa Kuno var kyrkoherde i Vittangi, ett norrländskt stenkast därifrån.  Idag har han 40 års erfarenhet som kyrkomusiker med tjänstgöring i olika stift och under de inomkyrkliga förändringsprocesser som pågått sedan 1970-talet. Den gemensamma nämnaren i samtliga församlingar har varit förstående arbetsledare och goda medarbetare. Detta har resulterat i en ”genuin kärlek till högmässan”.

Lovsång stärker
- Det är min stora glädje att spela psalmer i högmässan, att få folk att sjunga med och känna sig trygga. Lovsången kan göra en människa stark då hon kommer i kontakt med tillvarons starkaste makt.

När Linköpings domkyrkoorganist kommer in på temat lovsång talar han i termer av skyldighet. Han hänvisar till kung David och Första Krönikeboken 25, ”vår första kyrkomusikerinstruktion”, Psaltaren och Paulus där lovprisningarna är många och får oss att rikta blicken från oss själva. Därför är det också vår skyldighet att sjunga lovsånger till den Gud som äran tillhör.

Vad är då en kyrkomusikers uppgift – att musikaliskt tolka den stora berättelsen om Gud?
- Ja och samtidigt har vi ett pedagogiskt uppdrag att lära församlingen nya sånger och psalmer och att inte glömma de gamla.

Både tradition och förnyelse
Hur skapar man balans mellan tradition och förnyelse?
- Genom att både bevara och förnya och blanda alla möjliga stilarter. Men gudstjänstfirare måste kunna känna igen sig. Mitt motto för en gudstjänst är ”en sång åt alla”, omnibus canticum, alla ska träffas av någonting. Det handlar om att gå in i ett tjänande, vi är församlingens tjänare. Och folk sjunger det de tycker om.

Hur mycket betyder psalmens ord respektive musiken i en gudstjänst?
- Vissa sjunger säkert utan att reflektera över orden. Musiken kan nå dit där orden inte når. Samtidigt är det viktigt att inte programförklara för mycket och förringa människors förmåga till upplevelse även om en förklaring ibland kan vara till hjälp.

Obalans i psalmer
För egen del har Lars Åberg, som sitter i kyrkohandboksrevisionens expertgrupp, blivit uppmärksam på vikten av ett inkluderande språkbruk utifrån den obalans som finns i psalmboken. Han konstaterar att vissa psalmer känns omöjliga att sjunga idag, men att det också innebär att en del vackra melodier därmed försvinner.
- Sedan kan man inte alltid göra inkluderande förändringar utan att det blir platt. I vissa välkända texter, litanian t ex, går det inte att gå in och ändra. Det sitter för djupt. Men tiden får utvisa vad som är hållbart, det är en avvägning mellan identitet och vad som är relevant idag.

Sjunga teologi
För Lars Åberg är söndagens gudstjänst det huvudsakliga målet. Där satsar han allt. Som kyrkomusiker anser han att teologi kan bli lättare att både begripa och bearbeta om den sjungs. Men också icke textburen musik, liksom den viktiga tystnaden, har sin plats i gudstjänsten:
- Då blir det ett konstuttryck som talar om Guds skönhet och storhet. Ett postludium kan gärna vara långt så att det visar hur stor Gud är.

Helt följdriktigt spelades därför nyligen en fuga av Bach, som avslutning i Domkyrkan. Fugan varade i sex minuter. Det var tyst och ingen lämnade kyrkan. Dagen efter kom ett telefonsamtal från en man som sa ”Jag vill bara tacka för postludiet”.

Annika Sjöqvist Platzer

Kontakta redaktionen