Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Antje Jackelén: ”Humor är viktigt för mig"

Möt Antje Jackelén, Sveriges nya ärkebiskop. Svenska kyrkans första kvinnliga ärkebiskop.

Vi möts i Antje Jackeléns vackra ämbetsrum en dag i brytningstiden mellan vinter och vår. Vintergäck och snödroppar tränger fram ur den svarta jorden. Det nya livet spirar. En brytningstid är det även för Lunds stifts biskop. Efter sju år på posten lägger hon ner sin stav den 9 juni. Den 15 juni tas Antje Jackelén emot som Sveriges första kvinnliga ärkebiskop i Uppsala domkyrka.  

Om du summerar din tid som biskop i Lunds stift - vilka lärdomar har du gjort? Vad tar du med dig in i det nya som väntar i Uppsala?
– Det har varit innehållsrika år på flera olika sätt, men jag tänker särskilt på tre saker: För det första att Svenska kyrkan verkar i världen och att våra utmaningar i första hand är desamma som vårt samhälles: att ge människor livsmod och skapa förutsättningar för framtidstro bland unga, att verka för ett öppet och jämställt samhälle, att vara en röst för en mer rättvis och hållbar fördelning av världens resurser, att bidra till fred och försoning mellan människor och stater. Vi ska inte ägna oss åt navelskåderi, utan åt att frigöra människor till det som är gott. I allt detta är kyrkan kallad att odla insikt och förmedla hopp genom att leva och förkunna evangeliet om Jesus Kristus.

För det andra, vikten av att bygga bärkraftiga församlingsgemenskaper med gudstjänstlivet i centrum. Och för det tredje, vikten av att Svenska kyrkan deltar i det offentliga samtalet. Dialogen är viktig, inte bara för kyrkan, utan också för samhället i stort och det finns ett sug efter detta.  

Hur vill du vara som ärkebiskop? Vad vill du driva?
– Det kommer att vara en växelverkan mellan person och roll. Den jag är som person sätter såklart sin prägel på uppdraget och tvärtom. Jag vill verka för en kyrka som utstrålar gudstjänstglädje. Det är i gudstjänsten kyrkans puls slår. Andra punkter är en stark diakoni, en prioritering på att dela tro och liv, finna nya former för undervisning i kristen tro och sist men inte minst att föra en dialog både inomkyrkligt, ekumeniskt och interreligiöst med samhälle, politik, kultur och naturvetenskap.       

Efter 69 manliga företrädare blir du historisk som Sveriges första kvinnliga ärkebiskop – hur känns det? 
– Jag är tacksam för det starka stödet. Jag har fått ta emot mycket glada tillrop både från kyrkan och från olika delar av samhället. Det är stort och glädjande. Det massmediala intresset har varit omfattande. Jag upplever att det finns en stor nyfikenhet på en kvinnlig kyrkoledare. En hel del positiva signaler har kommit från katoliker och ortodoxa som inte själva har prästvigda kvinnor.  

Hur ska du tackla denna tuffa roll och utmaning?
– Det gäller att prioritera, vilket ibland kan vara smärtsamt. Jag kommer inte att kunna uppfylla alla förväntningar. Det handlar också om att ha goda medarbetare omkring sig. Konsten är att ta sig själv på allvar men att samtidigt ha en viss distans. Humor är viktigt och något jag uppskattar mycket.  

Vad bär dig som kristen?
– Bön bär mig. Bönen är trons andning och ett sätt att umgås med Gud. Jag bärs av tilliten till att jag bottnar i nåden och kan skapa i världen. Vi lever av det vi får, mer än av det vi gör. Det är nåd. Att bottna är att mitt bland vågorna känna fast grund under fötterna. Som skapade medskapare bär vi ansvar för Guds älskade värld. Dessa tankar från Lunds stifts vision har jag levt med i många år och hoppet som ryms i den bär jag ständigt med mig. På ett övergripande sätt tar jag med mig den i mitt kommande uppdrag att inspirera och leda Svenska kyrkan.  

Det finns ett stort intresse för teologiska frågor idag. Vad utmärker dig som teolog?
– Jag ser mig alltmer som en ekumeniskt orienterad lutheran. Att förkunna det glada budskapet om Jesus Kristus står i centrum; evangeliet bär allt. Min teologiska utbildning är bred även internationellt sett. Fokus och några av nyckelorden för mig är den skapelsetillvända tron, det befriande evangeliet, tanken på kallelsen och livet i dopet.

– Den kristna tron och den teologiska sakkunskapen har något att bidra med i det offentliga rummet, vare sig det är filosofi, politik eller naturvetenskap som avhandlas. Det är min övertygelse att alla livets stora frågor har en plats i kyrkan. Det betyder inte att vi har svaren på allt! Ibland har vi svaren, och då ska vi frikostigt dela med oss av dem. Ibland är det vi som kan ställa frågor som ingen annan ställer och då ska vi vara frimodiga i det.  

Vilka är de viktigaste interna frågorna för Svenska kyrkan idag?
– Svenska kyrkan står inför egna utmaningar när det gäller medlemstal, ekonomi och församlingarnas livskraft. Vår roll i samhället och i offentligheten förändras. På sätt och vis är kyrkan alltid i kris och det är en grogrund för fortsatt utveckling. Ett post-sekulariserat samhälle ställer nya krav och skapar andra förutsättningar för vår kyrka.  

– Sverige brottas fortfarande lite med betydelsen av att vi inte längre har någon statskyrka. Å ena sidan är Svenska kyrkan ett trossamfund bland många andra i ett pluralistiskt samhälle. Å andra sidan är vi en av de största aktörerna i det svenska civilsamhället med ett uppdrag att bedriva en rikstäckande verksamhet. Med detta följer också en förväntan att finnas tillhands vid kriser och katastrofer. Vi har all anledning att vara en tydlig röst i offentligheten, att verka i dialog med människor av annan tro och i kritisk solidaritet med samhället.  

Dina hjärtefrågor? 
– Vårt uppdrag är mission – i och genom gudstjänst, diakoni och undervisning. Under våren kommer biskopsmötet med ett brev om klimatet. Klimatförändringarna är kanske den största gemensamma utmaningen som mänskligheten någonsin haft att tackla. Här krävs samverkan mellan religion, naturvetenskap, politik, kultur och näringsliv. Klimatet har med våra innersta värderingar att göra. Det gör klimatfrågan också till en fråga om vår tro.       

Som ärkebiskop – hur kan du stärka arbetet på församlingsnivå? 

– Jag kommer att vara stiftsbiskop för en del av Uppsala stift. Där finns en direkt koppling till församlingsnivån. Jag har också en möjlighet att uppmuntra och inspirera genom det vi gör i biskopsmötet, läronämnden, kyrkostyrelsen med mera. Det har betydelse för församlingarna hur kyrkans ledarskap handlar och får genomslag i det offentliga rummet. All offentlig kommunikation är ju samtidigt en kommunikation med ”gräsrötterna”.  

Även sociala medier är din arena. Du är framgångsrik som twittrare och har i skrivande stund cirka 6 700 följare. Vilka blir dina kanaler framöver? 
– Det är en självklarhet för mig att kyrkan ska finnas med i det offentliga samtalet, både som opinionsbildare och partner. Jag vill bidra till detta samtal och jag har just nu inga planer på att sluta twittra. Exakt vilka kanalerna blir är dock svårt att säga. Landskapet för sociala medier är föränderligt. Kartan kan mycket väl komma att ritas om. 

Det kommer kanske en tid när vi inte längre kan ta dop- och konfirmationsseden för givet. Hur ska vi möta den utmaningen? 
– Här behövs ett idogt, målmedvetet och aktivt arbete. Vi ska inte på något sätt vara blyga för ”produkten”. Som kristna kan vi odla mer stolthet och frimodighet. Det finns ingen mirakelkur, men vi behöver ett strategiskt församlingsarbete i samverkan med stiften. Vi ska inte vara rädda för att söka nya arenor och mötesplatser och jag tror att vi kan bli bättre på att sprida de goda exempel som finns runtom i landet
– Sist men inte minst ska vi fokusera på dem som är på väg in i kyrkan och på dem som är villiga att engagera sig. En färsk undersökning visar att 10 procent av våra medlemmar, det vill säga så många som 700 000 är mycket villiga att engagera sig ideellt i Svenska kyrkan. Ytterligare 1 miljon medlemmar säger sig ”kanske” kunna tänka sig ett ideellt engagemang i kyrkan. Här finns alltså en kraftfull resurs som vi behöver bli bättre på att ta tillvara.    

Du är invandrare och kom till Sverige från Tyskland i 20-årsåldern. Hur påverkar det dig? 

– Jag har upplevt det som något positivt, som en tillgång, detta att ha mer än en identitet och att ha flera perspektiv. Som invandrare bär man på ett visst främlingskap. Det gör att jag kan identifiera mig och känna släktskap med andra som har flyttat på sina rötter.       

Som ärkebiskop kommer du att röra dig vitt och brett på resor inom och utom landet. Får du någon fast punkt? 
– I Lund har jag i möjligaste mån lett morgonmässan i domkyrkan på fredagar. Onsdagsmässan klockan 08.15 i Uppsala domkyrka brukar ledas av ärkebiskopen. Det hoppas jag kan vara en sådan fast punkt också för mig. Det blir spännande att vänja sig vid och lära känna en ny katedral. - Domkyrkan i Lund utmärks av den runda valvformen, den är mjuk men ändå robust. I Uppsala är formen mer uppåtsträvande. Jag gillar starkt hur blicken dras till Kristusikonen i koret i Lund. Nu ser jag fram emot att upptäcka kvalitéerna som ryms i Uppsalas dom!  

Maria Lundström
maria.c.lundstrom@svenskakyrkan.se