- Vi har lånat mycket av Svenska kyrkan när det gäller gudstjänstens liturgi. Vårt mål är att gestalta en gudstjänst som involverar och berör människor. Det framhåller Hans Arne Akerø som ansvarar för Norska kyrkans handboksarbete.
Ett utkast till en ny norsk kyrkohandbok, den gamla är från 1977, kom 2008 och antogs 2011 tillsammans med ny textbok. Året därpå antogs en ny psalmbok, däremot är det ännu inte bestämt vilken liturgisk musik som ska gälla.
- I Norge växte det fram en önskan om mer flexibilitet i gudstjänstlivet, detta kom framför allt till uttryck vid ett kyrkligt ungdomsmöte 2003, berättar Hans Arne Akerø.
Önskemål om en gudstjänst som berör
Genom det norska kyrkomötets försorg kom sedan samtal igång kring gudstjänstens utformning. Genomgående framkom önskemål om en gudstjänst som berör. Slutsatsen blev att tiden var mogen för en gudstjänstförnyelse. Kirkerådet (motsvarande kyrkostyrelsen i Svenska kyrkan) framhöll att man ville ha en hel reform och kirkemøtet beslutade om detta.
En hel reform innebar att både text-, psalm- och gudstjänstbok skulle förnyas. 2008 kom alltså ett utkast till nya böcker och det skulle prövas i utvalda församlingar under ett år och sedan utvärderas. Då befann sig Norska kyrkan där Svenska kyrkan befinner sig nu.
– Det var mycket på en gång som var nytt för församlingarna, fortsätter Hans Arne Akerø. Därför blev det också ganska mycket kritik. Man menade att förslaget innehöll för många alternativ och var för dåligt teologiskt underbyggt.
Viktigaste vad som händer mellan människor
I en andra fas ändrades en del i förslaget och det kvalitetssäkrades, ett arbete som letts av Hans Arne Akerø. Erfarenhet av gudstjänstliv har han efter många år som församlingspräst och idag som medlem i en kyrkokör. Utifrån sina erfarenheter kan han inte nog betona hur viktigt det är att samtal om gudstjänsten förs i församlingarna.
– Det är det som händer på vägen mellan och hos människor som är det väsentliga, inte om ett förslag anses bättre eller sämre. Det handlar om att komma på insidan av gudstjänsten.
Råd från Norge
Vad har då en representant för Norska kyrkan för råd och erfarenheter att ge sina svenska kollegor? Att få med så många som möjligt kring församlingens gudstjänst är det första Hans Arne Akerø nämner.
– Att involvera är det viktigaste med reformen. Och att den leder till en större gudstjänstglädje. Detta är också ett resultat som vi har sett. Vidare måste man ta remissvaren på allvar.
Han säger också att det var en styrka att det kom fram i remissförfarandet att den teologiska bearbetningen behövde förstärkas. Ytterligare en lärdom är att veta vad man vill uppnå. Genom att ändra på så många saker på en gång fick arbetet en slagsida. Budskapet kom vid sidan om:
– Det är viktigt att ta vara på att en gudstjänst är vårt möte med Gud. Det handlar inte enbart om att vi ska komma samman och trivas och uppleva något estetiskt.
Ekumenisk debatt
Om hur man gestaltar mötet med Gud uppstod en ekumenisk debatt i samband med remissvaren. Prästens placering vid altaret vänd mot församlingen, versus populum, önskades utökat till att vid vissa moment kunna vara vänt mot öster, ad orientem.
– Många framhöll det värdefulla med östorienteringen och att växling i gestaltandet och mindre fixering vid prästen var att föredra. Prästen bör mer vara en tjänare i församlingen. Där är jag överens med påven, inflikar Hans Arne Akerø.
Han betonar också att prästens och kyrkomusikerns roll inte blir mindre enligt den nya kyrkohandboken. Däremot ändras den eftersom båda nu går mer i dialog med varandra – och med församlingen.
Men en sak önskar Hans Arne Akerø när det gäller det svenska kyrkohandboksförslaget. Vid måltidens början skulle han önska att församlingen, efter prästens ord ”Herren vare med er”, svarade ”och med dig Herren”.
Annika Sjöqvist Platzer