Trossamfundet Svenska kyrkans interna rapporteringskanal till visselblåsarfunktionen vid kyrkokansliet, är inte avsedd att ersätta övriga rapporteringskanaler utan fungerar som ett komplement till dessa. Den person som vill rapportera om ett missförhållande kan själv välja den rapporteringskanal som är lämpligast beroende på omständigheterna och den egna bedömningen av risken för repressalier. Andra möjliga kanaler är:
Intern rapportering på annat sätt (till exempel närmaste chef eller personalavdelningen)
Act Svenska kyrkan har ett klagomålshanteringssystem CRM (Complaints Handling Mechanism) för den internationella verksamheten. Alla, som på något sätt deltar i eller påverkas av projekt och verksamhet som Act Svenska kyrkan själv utför eller medverkar i tillsammans med en samarbetspartner, har möjlighet att klaga.
Extern rapportering via kanal
Visselblåsare ges möjlighet att rapportera externt till myndigheter som särskilt utsetts av regeringen. Externa rapporteringskanaler har upprättats i syfte att hantera rapportering om överträdelser som ligger inom en viss myndighets ansvarsområde. Den kan exempelvis användas om visselblåsaren inte tror på en objektiv och saklig hantering vid rapportering till den interna rapporteringskanalen. Det är upp till visselblåsaren att välja om rapportering ska ske internt eller externt och det är möjligt att rapportera direkt till en extern rapporteringskanal utan att först rapportera internt. Extern rapportering inskränker inte visselblåsarskyddet, oavsett om rapporteringen avser en fråga som faller utanför myndighetens ansvarsområde eller inte. Rapportering kan göras via nedanstående myndigheters hemsidor, som nås genom att klicka på respektive länk. Rapportering kan göras via nedanstående myndigheters hemsidor, som nås genom att klicka på respektive länk.
· Arbetsmiljöverket
· Boverket
· Elsäkerhetsverket
· Ekobrottsmyndigheten
· Fastighetsmäklarinspektionen
· Finansinspektionen
· Folkhälsomyndigheten
· Havs- och vattenmyndigheten
· Integritetsskyddsmyndigheten
· Inspektionen för strategiska produkter
· Inspektionen för vård och omsorg
· Kemikalieinspektionen
· Konsumentverket
· Konkurrensverket
· Livsmedelsverket
· Läkemedelsverket
· Länsstyrelserna
· Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
· Naturvårdsverket
· Post- och telestyrelsen
· Regeringskansliet
· Revisorsinspektionen
· Skatteverket
· Skogsstyrelsen
· Spelinspektionen
· Statens energimyndighet
· Statens jordbruksverk
· Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll
· Strålsäkerhetsmyndigheten
· Transportstyrelsen
I bilagan till visselblåsarförordningen finns en förteckning över behöriga myndigheter med externa rapporteringskanaler och deras ansvarsområden.
Extern rapportering till EU:s institutioner
Som exempel kan nämnas:
· Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf)
· Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa)
· Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa)
· Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma)
· Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA)
Särskilt om rapportering via externa rapporteringskanaler
Möjligheten att rapportera missförhållanden av allmänintresse gäller inte i en extern rapporteringskanal. Då gäller endast att missförhållandet ska röra en överträdelse av EU-rätten.
Offentliggörande
Innebär att information om missförhållanden görs tillgänglig för allmänheten. Ett offentliggörande kan åstadkommas genom att den rapporterande personen själv publicerar uppgifterna i något medium som är tillgängligt för allmänheten, t.ex. sociala medier. Offentliggörande omfattar även om uppgifter lämnas till aktör eller en journalist, som sedan sprider/publicerar dem. Rapportering genom offentliggörande kan göras anonymt.
Särskilt om offentliggörande
Om rapportering sker via offentliggörande måste någon av följande förutsättningar föreligga för att personen ska skyddas genom visselblåsarlagen:
· en myndighet som har en extern rapporteringskanal har brustit i sin plikt att vidta åtgärder,
· att missförhållandet innebär en risk för liv och hälsa eller
· att den rapporterande personen har skälig anledning att anta att det föreligger en risk för repressalier.
Meddelarfrihet (TF och YGL)
Meddelarfrihet är varje medborgares rätt, men inte skyldighet, att lämna ut uppgifter till massmedia, även ur icke offentliga handlingar.
”I tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen finns det föreskrifter om rätt att lämna uppgifter i vilket ämne som helst för offentliggörande i vissa medier och om rätt att anskaffa uppgifter i vilket ämne som helst i syfte att meddela dem för offentliggörande i vissa medier.
Där finns det också föreskrifter om förbud mot att ingripa mot bruk eller missbruk av tryckfriheten eller yttrandefriheten eller medverkan till sådant bruk eller missbruk, och förbud mot att efterforska upphovsman, meddelare, den som har utgett eller avsett att utge en framställning i tryckt skrift, den som har tillhandahållit eller avsett att tillhandahålla en framställning för offentliggörande i ett radioprogram eller en teknisk upptagning och den som har framträtt i en sådan framställning.
Av 7 kap.10, 12–18 §§ och 22 § första stycket 1 och andra stycket tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § och 4 § första stycket 1 och andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen framgår att det i vissa fall inte är tillåtet att meddela uppgifter när detta utgör vissa brott mot rikets säkerhet eller vissa andra brott riktade mot staten.
Av 7 kap. 20 § 1 och 22 § första stycket 2 och andra stycket tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § och 4 § första stycket 2 och andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen följer att det inte är tillåtet att med stöd av rätten att meddela uppgifter oriktigt lämna ut en allmän handling som inte är tillgänglig för alla eller att tillhandahålla en sådan handling i strid med ett förbehåll som en myndighet har gjort vid handlingens utlämnande, när gärningen är uppsåtlig.
Av 7 kap. 20 § 2 och 22 § första stycket 3 och andra stycket tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § och 4 § första stycket 3 och andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen framgår att det inte är tillåtet att med stöd av rätten att meddela uppgifter uppsåtligen åsidosätta en tystnadsplikt i de fall som anges i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). En tystnadsplikt som följer av ett förbehåll som avses i 10 kap. 4 § första stycket, 4 a § tredje stycket, 7 § första stycket, 9 § första stycket, 13 § första stycket, 14 § första stycket eller 12 kap. 2 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) inskränker rätten att meddela uppgifter.
Ytterligare bestämmelser om att tystnadsplikt som följer av vissa sekretessbestämmelser eller av gjorda förbehåll inskränker rätten att meddela uppgifter finns i anslutning till berörda sekretessbestämmelser och bestämmelser om förbehåll i avdelning IV–VI i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Bestämmelser om att tystnadsplikt som följer av bestämmelser i andra författningar än offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter finns i avdelning VII i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).”
Den kollektivavtalsreglerade meddelarfriheten
När det gäller inomkyrkliga förhållanden har det inte ansetts möjligt att föreskriva tystnadsplikt för anställda och förtroendevalda i kyrkoordningen. I stället regleras tystnadsplikten för de anställda i kyrkans kollektivavtal, med möjligheter till arbetsrättsliga sanktioner, medan de förtroendevalda inte omfattas av någon reglerad tystnadsplikt. Här råder alltså en skillnad mot regleringen i offentlighets- och sekretesslagen, vilken ju reglerar förbud mot spridande (röjande) i vilken form det än sker, d.v.s. både genom utlämnande av handlingar och muntligt utlämnande av uppgifter, alltså tystnadsplikt (3 kap. 1 § OSL).
För Svenska kyrkans del är det bara tystnadsplikten för biskopar, präster och diakoner som är reglerad i kyrkoordningen. I övrigt är tystnadsplikten för anställda reglerad genom protokollsanteckningar i kollektivavtalet. I kollektivavtalet har också tagits in skrivningar om en meddelarrätt för de anställda, något som avses motsvara den meddelarfrihet som gäller enligt TF och YGL.