Betydelsen av de fyra dimensionerna utgår från resonemang som fördes inför kyrkomötets beslut om nya ramar för skogsförvaltningen, fattat i november 2025. Nu finns texterna, som här kortats något, i ett materialet som tagits fram som stöd för förståelsen av beslutet.
Andlig hållbarhet grundas i Bibeln
Uttrycket andlig hållbarhet är rotat i Bibelns sätt att beskriva skapelsen och människan. Till denna teologiska grund hör att allt som finns är skapat och älskat av Gud, att skapelsen är en gåva från Gud genom vilken Gud möter oss och ger sig till känna, att människan har ansvar att förvalta jorden men inte är dess centrum.
För att förvaltningen av prästlönetillgångarna ska vara andligt hållbar behöver därför ett antropocentriskt perspektiv, där människan är alltings centrum, ersättas av ett bibliskt förankrat skapelseorienterat perspektiv, vilket fogar oss samman med den övriga skapelsen och med kommande generationer.
Ett rörligt begrepp
Andlig hållbarhet handlar om det som görs på lång sikt. Det innebär en kritik av kortsiktiga intressen, en kallelse till livsstilsförändringar och till ett förvaltarskap som gagnar det gemensamma goda. En andligt hållbar förvaltning föds ur ett förhållningssätt gentemot skapelsen präglat av vördnad och varsamhet, förundran och tacksamhet. Med andlig hållbarhet avses en förvaltning som med varsamhet brukar egendomen utan att det sker på ett sätt som äventyrar kommande generationers livsförutsättningar eller andra arters livsvillkor. Att finna en långsiktig balans mellan dimensionerna kan också vara ett uttryck för andlig hållbarhet.
Andlig hållbarhet är ett dynamiskt och levande begrepp som kan omprövas och utvecklas över tid, i pågående samtal och reflektion. Denna hållbarhetsdimension ger både uttryck för metoden - en inställning som präglar arbetet i skogs och mark - och för uppgiften - ett ansvarskännande över generationsgränserna.
Ekologisk hållbarhet inbegriper klimatnytta
Med ekologisk hållbarhet avses bland annat värnande av livskraftiga habitat (ungefär boplatser) och livsmiljöer för olika arter och naturtyper, främjande av sammanhängande livsmiljöer och stärkande av strukturer för att upprätthålla ekosystemtjänster (de nyttor som naturen levererar). Hållbarhet, ur det ekologiska perspektivet, förutsätter att det finns en kontinuerlig tillgång över tid till sådana livsmiljöer som behövs, det vill säga utan stora avbrott i skogsekosystemen. I den ekologiska hållbarheten ingår exempelvis klimatnytta som en ekosystemtjänst.
Social hållbarhet stärker människor
Med social hållbarhet avses i den här bestämmelsen ett nyttjande som bidrar till att stärka människor och social välfärd, och som stärker delaktighet och social inkludering. Social välfärd speglar att skogen är värdefull för att främja företagande, sysselsättning och goda arbetsvillkor för såväl svensk som utländsk inhyrd arbetskraft. Inom den sociala dimensionen faller även sådant som ibland kallas för sociala värden. Skogen är värdefull för människors livskvalitet, hälsa och personliga välfärd. Inom denna dimension ryms även hänsyn till berörda lokalsamhällen, samebyar och till kulturmiljövärden.
Ekonomisk hållbarhet skapar värden på sikt
Med ekonomisk hållbarhet menas ett väl avvägt och uthålligt nyttjande av resurser så att de kan komma till nytta både på kort och lång sikt, utan att äventyra framtida generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Det innebär också att nyttja och sköta resurserna på ett sätt så att de skapar nya värden på sikt.
Hållbarhetsdimensionerna ska balanseras
De fyra hållbarhetsdimensionerna är centrala i kyrkans nya ram för skogsförvaltningen. Ramen vilar på en teologisk grundsyn som betonar kallelse, ansvar och relationen till Gud, medmänniskan och skapelsen. Andlig, ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet ska bedömas såväl självständigt som tillsammans, som jämbördiga och odelbara dimensioner, utan hierarkisk ordning. De ska utgöra en utgångspunkt vid överväganden och beslutsfattande i förvaltningen, och de tydliggör att flera olika värden ska finnas med i en sammanvägd bedömning. Det påverkar vilka underlag som inhämtas inför beslut och vilka kompetenser som deltar i beredningen.
Vid förvaltningen av skogsmark innebär det att en avvägning alltid behöver göras av det specifika skogsbeståndets olika värden. Detta i relation till beslutade mål och inriktning, dess geografiska läge, placering i ett större landskap och förutsättningar för att värna olika värden på platsen.