Askel sovinthoon

Syksylä 2025

Kirje sulle, joka olet ollu työtuvan oppilas Norrbottenissa.

Met, arkkipispa Martin Modéus ja pispa Åsa Nyström, kirjotamma Ruottin kirkon ja Luulajan hiippakunnan eustajinna. Met olema saahneet lukea tornionlaaksolaisten, kväänien ja lantalaisten Tottuus-ja sovintokomisuunin loppuraportin ja se kannustaa meitä kirjottamhaan sulle.

Tottuus-ja sovintokomisuuni oon keräny kertomuksia entisiltä Norrbottenin työtuvitten oppilhailta ja tämä komisuunin raportti oon meän kirjotuksen perustanna. Monet kertomukset kuvvaava tuskalisia muistoja, jokka oon olheet tärkeitä siinä, ette paljastaa synkän kapittelin Ruottin histuuriassa.

Ruottin kirkola ja sen eustajilla oli osa toiminan eesvastuuesta, sen rakentheesta ja säänöistä ja sen vuoksi kans kaikista niistä lapsista, jokka panthiin työtuphiin.

Monesti muistot koskeva pienen lapsen suojattomuutta ja tunnetta, ette oon jätetty kauas pois omasta turvalisesta koista. Moni kertoo väärinkohtelusta ja loukkauksista, nöyrytyksistä ja häpeästä, ja kunka heän ihmisarvoa loukathiin.

Tietosinna siittä, ette muita kertomuksia kans oon, met halvama osottaa tämän kirhjeen teile, joita loukathiin.

Vaikka siittä oon jo 70 vuotta ko työtuvat lakkautethiin, monela entisellä oppilhaala oon eläviä muistoja jäljelä. Joilekki tästä jäi elämänikusia jälkiä. Lapsena tet olitta turvattomia ettäkä saattanheet suojata itteänne siltä, mitä työtuvassa tapahtu. Eikä teän vanhiimatkhaan saattanheet suojata teitä siltä, mitä tapahtu. Yhteiskunta ja kirkko jätit teät omhiin olhoin ja hiljensit teät puhumasta.

Monessa perheessä tuska ja häpeä oon estänheet oman kielen ja kulttuurin viemistä etheenpäin jälkipolvile. Moni oon taistelu kysymyksitten kans, ette miksis justhiin mie jou’uin sinne ja miksis raahvaat työtuvassa tehit niinku net tehit. Joihinki näistä kysymyksistä met emmä piiain koskhaan saa vastausta.

Nämät kertomukset, jokka oon tulheet meän tiethoon, liikuttava meitä syvästi. Monessa taphauksessa net toistava arvista, joista oon vaieten kärsitty. Kirkko oli osalinen assimileerinkiprusessissa ja kirkko oon eesvastuuessa siittä, mitä lapsile tapahtu työtuvissa.

Tällä kirhjeelä met halvama ilmasta meän antheeksipyyön siittä, ko kirkko petti sinut, joka kärsit työtuvassa ollessa. Tämän antheeksipyyön kautta met kans toivoma kunnioitusta niile, jokka kärsit mutta ei ennää ole elossa.

Tämä oon Askel sovinthoon - Ett steg för försoning. Sovinto ottaa aikaa, jokasella ihmisellä oon aivan oma tie sovinthoon. Siksi met esitämmä tämän antheeksipyyön, ilman ette met ootama mithään vastausta taikka antheeksiantoa.

Tämän päivän tapahtuma oon vaatimaton yritys hyvittää teile ja teän perheele sitä kohtelua, josta tet oletta joutunheet kärsimhään.

Ystäväliset terhveiset

Martin Modéus, Arkkipispa                                        

Åsa Nyström, Pispa

Lataa kirja PDF-tiedostona.

Hösten 2025

Till dig som tidigare elev vid arbetsstugorna i Norrbotten.

Vi, ärkebiskop Martin Modéus och biskop Åsa Nyström, skriver som företrädare för Svenska kyrkan och för Luleå stift. Vi har fått del av slutbetänkandet av Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset, och det manar oss att skriva till dig.

Sannings- och försoningskommissionen har samlat berättelser från tidigare elever vid arbetsstugorna i Norrbotten, och det är utifrån denna kommissions rapport som vi skriver. Många berättelser beskriver smärtsamma minnen som varit viktiga för att blottlägga ett mörkt kapitel i Sveriges historia.

Svenskakyrkan och dess företrädare hade del i ansvaret för verksamheten, dess struktur och regelverk, och därmed för alla de barn som sattes i arbetsstugorna.

Minnena handlar ofta om det lilla barnets utsatthet och känslan av att vara utlämnad, långt borta från det egna hemmets trygghet. Många berättar om övergrepp och kränkningar, om förnedring och skam, och om att deras människovärde kränktes.

Medvetna om att det också finns andra berättelser, vill vi med detta brev vända oss till er som kränktes.

Trots att det har gått nästan 70 år sedan arbetsstugorna lades ned lever minnena kvar för många tidigare elever. För en del satte detta spår som följt dem genom livet. Som barn var ni skyddslösa och kunde inte värja er mot det som skedde i arbetsstugan. Era föräldrar kunde inte heller skydda er från det som skedde. Ni övergavs av samhället och kyrkan och ni tystades ner.

I många familjer har smärtan och skammen påverkat möjligheterna att föra sitt eget språk och sin kultur vidare till nästa generation. Många har brottats med frågor om varför just de hamnade där och varför vuxna på arbetsstugan agerade som de gjorde. En del av dessa frågor får vi kanske aldrig svar på.

Vi är djupt berörda av de berättelser vi fått del av. I många fall vittnar de om ärr som burits i tystnad. Kyrkan var delaktig i assimileringsprocessen och har ett ansvar för det som drabbade barnen i arbetsstugorna.

Med detta brev vill vi uttrycka vår ursäkt för att kyrkan svek dig som for illa under din vistelse på arbetsstugan. Genom ursäkten önskar vi också att hedra minnet av dem som drabbats men som inte finns kvar i livet.

Detta är ett steg för försoning - Askel sovinthoon. Försoning tar tid, det är olika individuella vägar för var och en. Därför framför vi nu denna ursäkt utan någon förväntan om respons eller förlåtelse.

Dagens arrangemang är en anspråkslös strävan om upprättelse för dig och dina familjemedlemmar som drabbats.

Med vänliga hälsningar

Martin Modéus, Ärkebiskop 
Åsa Nyström, Biskop i Luleå stift

Ladda ner brevet som pdf-fil