Julio Adam är en av tiotalet inbjudna gäster vid den ekumeniska workshop som Svenska kyrkan bjöd in till nyligen för att diskutera just dopet eftersom det är en central del av den pågående kyrkohandboksrevisionen.
- Dopet är början till ett kristet liv, fortsätter Julio Adam. Vi märkte i vår lutherska kyrka, som ju en gång startades av tyska emigranter, att dopet mest hade blivit en stark tradition utan så mycket innehåll. Dessutom var vår dopgudstjänstordning en översättning från den tyska ordningen och vi insåg att vi behövde en egen text med hänsyn till vår inhemska situation.
Ett långt lärande
Dopskriften används nu i den evangelisk lutherska kyrkan i Brasilien som är störst i den södra delen av landet.
- Det är helt klart att dopet hör ihop med ett långt lärande. Det räcker inte att samtala med föräldrar några timmar, undervisningen måste följas upp både bland barn, unga och vuxna. Dopet är en process för hela livet, betonar Julio Adam som undervisar på kyrkans teologiska fakultet EST i San Leopoldo.
En annan av deltagarna är Dina Tannous från Mellanöstern. Hon har nyligen återvänt till Palestina, där hon är född, efter många år i USA. När hon lyssnar till och deltar i diskussionerna kring dopet har hon därmed dubbla perspektiv – både ett palestinskt, där mindre än 2 procent är kristna, och ett amerikanskt.
- Jag har upplevt hur stark ställning dopet har, som en viktig tradition i min kyrka, den evangelisk lutherska kyrkan i Jordanien och det Heliga landet, vare sig man går regelbundet i kyrkan eller inte. Det är en tradition utifrån den bibliska traditionen. Därför blev jag förvånad att inte alla barn döps i Sverige.
Faddrar viktiga
- För oss är dopet en gåva, fortsätter Dina Tannous. Innan barnet döps firas en tacksägelseceremoni på den 40:e dagen efter födelsen. Sedan förrättas som regel dopet i söndagsgudstjänsten som det är en del av. Faddrarnas roll är viktig och oftast är det en släkting som barnet har, och kan komma att få, en nära relation till om något händer.
Dina Tannous har under dagarna i Sverige förstått att det är viktigt för Svenska kyrkan att stärka och öka dopfrekvensen och att nå föräldrar. I Palestina är sammanhanget delvis annorlunda.
Dop en del av identiteten
-Jag och många med mig har växt upp i kyrkan. Vi har inte denna fråga på vårt bord. Alla döps. Det hör till och är en viktig del av vår identitet.
Från den ekumeniska workshopen i Svenska kyrkans regi tar Dina Tannous och Julio Adam med sig goda överläggningar och delande av erfarenheter med representanter från kyrkor i Afrika och Asien. En sak är Julio Adam särskilt positivt överraskad av:
- Att ert revisionsarbete av kyrkohandboken får ta så lång tid. Men det kan nog vara bra. Det gör att chansen är större att få alla med sig.
Annika Sjöqvist Platzer