Kyrkoherde Eva Nordung Byström sammanfattar förutsättningarna för det gudstjänstarbete Svenska kyrkan i Arnäs, Gideå och Trehörningsjö står i. Ett arbete vars mål är att gudstjänsten ska vara både relevant och berörande.
I Härnösands stift, i den del där naturen består av höga berg och djupa dalar och en kust så hög att den utsetts till världsarv, ligger församlingarna Arnäs, Gideå och Trehörningsjö. Första advent blir de tre av de försöksförsamlingar i stiftet som ska prova kyrkohandboksförslaget. Organisatoriskt utgör församlingarna ett pastorat och ingår i en samfällighet i Örnsköldsviks kontrakt.
Vardagskyrkan mötesplats
Arnäs församling är störst, men här ligger kyrka och församlingshem vid sidan om de mest befolkningstäta bostadsområdena. Därför hyrs både en samlingslokal och en mindre kyrkolokal i en mer tätbefolkad del. Församlingen har dessutom tillgång till bönhus där verksamhet kan bedrivas.
Gideå och Trehörningsjö, båda glesbygdsförsamlingar, har församlingshem mitt i tätorten medan endast Gideå har kyrkan mitt i byn. Eva Nordung Byström berättar att 1 000 personer strömmar genom pastoratet under en vecka:
-Vår stora mötesplats är vardagskyrkan, där möter vi fler människor än under helgen. Vi verkar också i en frikyrkligt präglad men samtidigt sekulariserad bygd där gamla traditioner inte är en självklarhet. Väckelsen drog visserligen fram här men mer på ytan.
Vardagskyrkan har verksamheter för ung och äldre, här ryms allt från undervisning till handarbete, körer och dagträffar, ofta avslutat med en andakt. Kyrkoherden kan inte nog betona hur också detta måste få synas i statistik och diskussioner. Vi kan inte stirra oss blinda på vikande gudstjänststatistik på söndagar.
För alla åldrar
Arnäs, Gideå och Trehörningsjö församlingar har en till viss del gemensam församlingsinstruktion där arbetet med gudstjänster, förrättningar och kyrkomusik beskrivs. Nyckelord som samarbete, dialog, medmänsklighet, respekt, öppenhet och trivsel betonas och vikten av att musiken berikar. Att erbjuda något för alla åldrar är också ett mål. Vad betyder då detta konkret?
- För fem år sedan satte vi medarbetare oss ned - det var präster, musiker och delvis diakoner - och gick igenom de gudstjänster som kyrkohandboken anger. Vi fann att det var en för stor flora av olika gudstjänstordningar. Framför allt högmässan upplevde vi som ett stolpande av moment och upprepningar, berättar Eva Nordung Byström.
Hon fortsätter:
- Varför har vi till exempel både beredelseord och predikan? Och varför kommer det en psalm efter predikan, sedan bön, en psalm igen och så åter en bön? Vidare ville vi ha enklare melodier och inte ändra efter kyrkoårets serier.
Förenklade huvudgudstjänster
Resultatet av detta arbete, som sedan antogs av de tre församlingarnas kyrkoråd där för övrigt många av ledamöterna är kyrkvärdar, blev fyra förenklade huvudgudstjänster. Högmässa, Gudstjänst, Gudstjänst för stora och små samt Stillhetens mässa benämns de.
När Eva Nordung Byström beskriver de förenklade gudstjänsterna återkommer begrepp som ”det börjar med glädje”, ”inte så tung Herre förbarma dig, sedan kommer vi direkt in i lovsången”, ”predikan och beredelse sitter ihop, det flyter”, ” en predikan som gör att syndabekännelsen blir en naturlig öppning mot Gud” och ”trosbekännelsen blir något tydligt, inte ett rabblande”.
- Dessa gudstjänster, som vi genom dispens har möjlighet att fira då vi ingår i Härnösands stifts gudstjänstnätverk, har vi positiva erfarenheter av. Eftersom vi lever och verkar i en bygd där flera generationer inte känner till eller kan följa kyrkohandboken måste vi möta dem på ett nytt sätt.
Hon tillägger:
- Det gör att vi ser fram emot och hoppas mycket på den nya kyrkohandboken. Vi är så inne i gudstjänstförnyelse redan.
Annika Sjöqvist Platzer