Vad gör man när allt känns hopplöst?

I den kristna tron finns påskens drama om Jesu lidande, död och uppståndelse som ett grundmönster vi kan tolka livet efter. Detta kan vara till stor hjälp när livet gör oss illa, när vi förlorat livsmodet och hoppet.

Kristen tro är en tro på uppståndelsen, vändpunkten. Evangeliet, det glada budskapet, är budskapet om att det enskilda människolivet eller världen inte är fångad i dödens och förstörelsens liv. Hur mörkt det än ser ut finns det ett, från början inbyggt hopp.

Martin Luther säger: ”Tron är en förändring som gör att ögon, öron och hjärta, ser, hör och känner annorlunda än förr”. Men tro är inte prestation och inte en ägodel utan tro är ett rop om hjälp ett rop från detta liv som alltid går sönder, ett rop till Kristus: förbarma dig över oss. Ett rop om den kärlek jag inte själv förmådde, om det hopp jag själv inte hade, ett rop om tröst i tröstlösheten och om att tro att livet är meningsfullt också när det går sönder.

Det är fastetid och vi är snart inne i påskens drama. Stilla veckan är för oss kristna en vandring i oro, tvivel, mörker och lidande. Livets gång för oss människor kan också skrivas som påskberättelser. Liv är rörelse och förändring kan komma väldigt fort; olyckor, sjukdom, förluster, framtidsutsikterna kan förändras radikalt.

När vi drabbas, ”till vem skulle vi gå”? Till Gud eller snarare Jesus Kristus som själv har lidit och blivit övergiven. Ingen annan människa kan förstå den djupa ensamhet som sitter i själva livsnerven. ”Han som gått före oss längst in i ångesten...” (Sv ps 74). Det är långfredag.

Det är den som är drabbad som har tolkningsföreträde men skymning och mörker kan övergå på något sätt i gryning och dag. Jag kanske inte blir botad eller jag kan inte få tillbaka den jag mist men jag kanske får nya insikter om livets mening, om hur jag skall ta vara på livet här och nu. Relationer kan stärkas och livet kan få någon form av ny mening, någon form av påskdag.

Och för mig som kristen kan jag också så småningom se hur Gud har funnits med genom allt, det är ofta lättare att se i backspegeln. Livet får annan gestalt. Det handlar om Annandag påsk och möte med den uppståndne.

Hur djupt du än må falla

så räddar dig den hand

som Gud av nåd till alla

barmhärtig räcker fram.

Svensk psalm 803

Margaretha Stenhammar, sjukhuspräst

margaretha.stenhammar@svenskakyrkan.se

Pia Jagerfelt, sjukhusdiakon

pia.jagerfelt@svenskakyrkan.se