Notlinjer till hands

I din hand har du ett utmärkt demonstrationsredskap för de fem notlinjerna. Genom att ge tonerna en plats på den egna handen blir de åskådliga och lättåtkomliga. För körledaren blir det också lätt att se om alla hänger med i arbetet.
Låt körsångarna visa tonhöjd på sin egen hand. Vänd tummen neråt (knogarna mot dig) för att visa g-klav. Håll fingrarna så parallella som möjligt. Räkna notlinjerna från tummen, 1-5. Peka på fingertopparna för att visa toner som ligger på linjen. Peka mellan fingrarna för f-a-c-e (bildar engelska ordet face = bra minnesregel). d1 visar du under tummen liksom g2 ovanpå lillfingret. För att visa c1 gör du en liten bågrörelse ner från tummen, som ett kommatecken.

När jag hänvisar till en ton i körnoten brukar jag använda dess namn och samtidigt visa den på handen som en hjälp för den som inte är helt säker på tonernas placering. Handens eget notsystem är också väldigt åskådligt när vi pratar intervaller och ackord eller dissonanser och konsonanser.

När du får tenorer och basar (eller ändå vill lära ut f-klav) vänder du handflatan mot dig och låter tummen vara översta notlinjen. Därmed blir det en tydlig skillnad mellan klaverna. Räkna även här notlinjerna från tummen, dvs 1-5. Båda klaverna räknar notlinjer från mitten av ett klaversystem eller körsystem.

Notera att c1 har identisk position i g- och f-klav, liksom lilla c och c2 (mellan 3e och 4e notlinjerna). Så även stora C och c3 med två hjälplinjer. Dessutom hittar du båda klavtonerna (g1 respektive lilla f) på andra linjen, dvs pekfingret.