Projekt 2023/2024: Lekvärldar

Avdelningen Diamanten

Inför projektet frågade vi oss vad som händer med leken när vi mer medvetet ger den tid, rum och ro. Vi ville också titta närmare på vilket lärande som sker i leken. Under projektets gång har vi vänt på den sista frågan och frågar oss i stället vilket lärande som behövs för att främja leken.

I höstas lekte de äldre barnen ofta regellekar. Det var ibland svårt för dem att hålla upp intresset när de inte lyckades förmedla eller förstå reglerna. Vi valde ut tre lekar med syftet att lära oss dem ordentligt tillsammans. Vi kan se och höra att det har blivit viktigt för barnen att enas om regler som ibland varit lite oklara. Vi tolkar det som att barnen har erövrat en modell för demokratiska processer. Vi ser också att de yngre barnen, som inte lika ofta efterfrågade denna typ av lekar, har fått lek-kompetens och ett stärkt självförtroende. Nu vet 
de vad som förväntas av dem i leken och de är mycket mer intresserade av att delta, även när de uppstår spontant och inte är vuxenstyrda.

Flera av årets lekar har kommit till för att vi på något sätt berikat lekmiljön. Vi kan ha tillfört något material eller bjudit in barnen till en upplevelse. Efter sommaren hade vi till exempel ställt i ordning en lekmiljö med en kassaapparat, låtsaspengar och en hylla med tomma matförpackningar. Detta blev en affärslek som snabbt involverade och engagerade alla barn på avdelningen. Den har pågått under hela året i olika konstellationer och vi ser en stor 
utveckling i barnens samspel. Till en början var dialogen i många fall ganska ensidig och fåordig för att nu i slutet av våren ha en helt annan karaktär. Mot slutet av terminen blev barnen utmanade i att rita av och prissätta varor från lek-affären. Dessa bilder sattes sedan upp i lekmiljön. Vid ett senare tillfälle fick de barn som ritat bilderna ta med en lista på dessa varor till Willys och jämföra de egna priserna med de som finns där. Tillbaka på förskolan sattes foton från Willys upp i lekmiljön och barnen har berättat för kompisarna vad de gjort. 
Vi har efter detta sett hur barnen i leken reflekterar mycket kring priser, siffror och vad de står för. Som avslutning har vi tänkt att barnen ska få namnge sin affär och sälja glass under vår vernissage i juni.

Andra lekar har uppstått spontant med material som vi haft länge, som tex lego. I början av hösten ville de yngre barnen i gruppen ha mycket stöd av oss vuxna i sina byggen. Det var svårt både finmotoriskt och att konstruera så att det höll för lek. Vi såg att samtalen vid legot kretsade mycket kring bilar och vad som behövdes för att bygga dessa. För att underlätta 
barnens samspel har vi haft flera samlingar som kretsat kring legobitar och lego-ord. Vi ser att detta underlättat i kommunikationen och att barnen i högre utsträckning använder orden i stället för att förklara vad de behöver genom att tex låta som en brandbil. Barnen har utvecklat sin kreativitet och idag behöver de sällan hjälp med sina byggen. 

Flera av årets lekar har på olika sätt tagit avstamp i böcker eller sagor som barnen tyckt extra mycket om. En av dessa är boken ”Björnen som inte ville dela med sig”, skriven av Oakley Graham, som de äldre barnen i gruppen bad att få illustrera. Vi laminerade barnens bilder och klistrade fast magneter på baksidan så de kunde användas på vår magnettavla. Sen har de äldre barnen med hjälp av boken och stöd från oss vuxna berättat sagan för varandra. Barnen ville gärna berätta med ”rätt” ord. De har kämpat och tragglat meningar med stort driv och nu ser vi hur dessa barn gjort både berättelse och ord till sina. Vi har sett
hur den här och de andra sagorna vi arbetat vidare med återkommit i barnens lekar. I våras valde vi att gå vidare med berättelsen genom att låta barnen spela den som teater. Vi ordnade ett kakfat med låtsaskakor (som är centralt i boken) och frågade barnen om de ville leka berättelsen. De blev ivriga och en av de yngsta bad direkt om att få spela huvudrollen. Vi lät barnen skifta roller men märkte snart att det var svårt att hålla reda på vem som var vem. Vi tillförde därför djurdiadem och huvudbonader och lät också barnen tillverka attribut 
till några av karaktärerna. Det blev lättare för både oss och barnen att hålla reda på vem som var vem i berättelsen.

I vår reflektion har vi återkommit till vad mycket det betytt för gruppen att ha en gemensam upplevelse eller berättelse att utgå ifrån i leken. Det blir en demokratisk process där alla fått tillträde till leken utifrån sina förutsättningar. Vi har sett hur kön, ålder och annat som annars kan dela upp barnen, har fått mindre betydelse. Eftersom alla varit väl förtrogna med berättelsen så har de som varit mer verbala kunnat öva in dialogerna nästan ordagrant från boken, medan de som inte är där än rent språkligt har kunnat gestalta sin roll med inlevelse, gester och enstaka ord. De yngre har lika gärna som de äldre kunnat vara i huvudroll, på ett annat sätt än när de leker mer traditionella 
rollekar då de yngre lättare hamnar i biroll. Barnen har kommit på att de kan skifta mellan flera roller om de är för få i leken. Detta har underlättats av attributen som vi har 
för att markera vem som är vem. Vi har gett denna lek mycket utrymme och den är fortfarande ett återkommande och populärt inslag i verksamheten. Barnen är tydligt stolta över att ha erövrat berättelsen och att de genom att öva lärt sig många nya och svåra ord. I skrivandets stund har vi inte hunnit till avslut, men planerar att låta de som ska börja skolan baka ”björnens kakor” och bjuda kompisarna.

Språket har alltid ett stort fokus på vår förskola eftersom en majoritet i barngruppen har ett annat modersmål än svenska. Vi har under projektets gång samlat in ord som vi stött på i de olika lekarna och gjort dem tillgängliga i miljöerna och verksamheten. Vi kan se att detta har utvecklat leken och samspelet i gruppen.