De frågeställningar som vi velat utforska närmare på vår avdelning detta läsår är:
På vilket sätt kan Pokémon bidra till att lek och hållbarhet får befrukta varandra?
Hur kan ett utforskande av Pokémon berika barnens lekkommunikation och främja ett
inlyssnande samspelsklimat?
Årets projekt på avdelningen Molnet har tagit avstamp i barnens omåttligt stora intresse för Pokémon och ett gemensamt behov av reflektion kring social hållbarhet. Vi pedagoger har varit öppna för att arbeta med ett populärkulturellt material, men ställt oss fundersamma till de mindre önskvärda dimensionerna av Pokémons värld – att vilda Pokémons fångas in till synes mot sin vilja och att de sedan används i färggranna tuppfäktningar. Vår förhoppning har varit att ta till vara barnens intresse och använda det som en katalysator för deras lust att lära och att, på vägen, kunna problematisera dessa fenomen tillsammans med barnen. Det finns så mycket annat att upptäcka med hjälp av dessa fantasifulla figurer – det finns så många olika typer med unika utseenden, behov och egenskaper och de lyckas samexistera i det vilda trots allt! Går det att använda dessa teman för att utforska vår egen existens och vårt behov av att hitta sätt att finnas, leva, vara och må bra – sida vid sida? Vårt projekt har inneburit att vi tillsammans fått fundera över olikheter, respekt, egenskaper, utveckling, vänskap, livet och döden, ensamhet och tillsammansskap. Vilken fantastisk resa detta läsår har varit!
Vi ser att vårt projekterande berört långt fler kunskapsområden ur vårt centrala styrdokument, Lpfö18, än vi från början trodde var möjligt. Utifrån läroplanens rubriker kan vi se att vi erbjudit följande:
Normer och värden: Vi erbjuder arbete kring samtliga mål inom detta område! Det övergripande temat för projektet är lekvärldar och social hållbarhet och för vår avdelning har vi valt att fokusera på att synliggöra olikheter, egenskaper och respekt för våra olika behov. Vi arbetar aktivt med att väcka barnens blick för sig själva och den Andre och reflekterar med barnen kring teman som rättvisa, integritet, social handlingsberedskap, vänskap och hur vi kan tillgodose så många behov som möjligt. Under vårterminen har detta arbete fördjupats ytterligare – praktiskt genom arbetet med Pokémonvärlden, abstrakt genom alla djuplodade samtal under arbetet med
barnens fantasiporträtt och deras utvecklingar.
Språk: Vi har låtit barnen erfara skriftspråk och berättarteknik (genom Pokémonkort,
serieteknik och erbjudande av ordbehandlare med talsyntes via programvaran Communicate In Print i Pokécentret), dialogkompetens och språkförståelse (genom Pokémonavsnitt, reflektionsgrupper och de möten och samtal vi haft kring Pokémonvärlden och under porträttarbetet). Språkandet har också stärkts upp avsevärt också utanför projektets ramar (genom språkgrupperna och språksamlingarna). Vi ser ett annat samtalsklimat.
Matematik: Vi har erbjudit barnen chans till matematiskt kunskapande inom mätande i
Pokécentret, sorterande/kategoriserande genom att resonera om olika Pokémontyper,
rumsuppfattning (ritningar av Pokécenter, skisser till Pokémonvärlden och slutligen
tillverkandet av denna), antals- och tidsuppfattning. Barnen har under våren gett uttryck för ett stort intresse för bokstäver och siffror, klockan och tid, och många har knäckt läskoden – en del av det inom projektets ramar, en del utanför, men
en betydande kunskapsförändring likväl.
Tekniska lösningar: Vi har använt oss av en gammal iPad till vissa delar av projektet (Pokémon GO) och har introducerat en dator med Communicate in print (med talsyntes) för att kunna ”journalföra” i Pokémoncentret. Vi använder också kopiator/scanner och laminator tillsammans med barnen. Även naturvetenskapliga och fysikaliska fenomen har vi berört på så vis att vi talat om hur olika element samspelar och om fasövergångar och förbränning.
Estetiska uttryckssätt: Under året har vi introducerat en rad olika estetiska uttryckssätt
(teckning, papier mache, måleri, nabbipärlor, dans, sång och musik, rörlig bild etc).
Vi tycker oss se ett stort förändrat kunnande, såväl epistemiskt (om arter, habitat och anatomi, om litteracitet och multimodala språkfunktioner), som färdighetsmässigt (klippa med sax, läsa kartor och förstå symbolvärden, använda sig av många estetiska språk, kroppsuppfattning genom dans, sokratisk samtalsstruktur och demokratiska praktiker). Den största kunskapsförändring vi ser är dock kopplad till det sociala samspelet. Homogent hade gruppen svårt att se andra än sig själva i början av läsåret och väldigt många konflikter uppstod, ofta med fysiska inslag. Vi ser en grupp med ökad hänsyn och förståelse för andra, med förstärkt ordförråd och teknik för att förmedla tankar som kan ha missuppfattats eller förtydliga hur man menar. Barnen visar också prov på en rad olika strategier för affektreglering som de autonomt använder sig av.
Vi menar att vi hållit förskolans utvecklingsområden och våra egna nyfikenhetsfrågor i fokus hela läsåret. Genom att ta tillvara barnens intressen för Pokémon (i synnerhet Pokémonkort och Pokémon GO) har vi närmat oss barnens olika lekvärldar på ett mångfacetterat vis. Vi har tagit avstamp i våra delade upplevelser av Pokémon och i det kommunikationsteoretiska lekperspektivet och arbetat för att stärka barnens vardags- och lekspråkande. Vi tycker oss kunna se att vårt arbete bidragit till positiva konsekvenser för barnens språkbruk och kommunikativa förmåga (och i förlängningen för barnens samspelande). Vi anser att vårt arbete, där Pokémon fått agera klangbotten för stora och små livsfrågor, har lett till att barngruppen både lärt sig nya sätt att kommunicera på och öppnat upp för att prata om värdefrågor – detta utöver all den kunskap barnen tillägnat sig under läsåret.
Vi tycker oss också se att barnen, rent existentiellt, fått vara i tillitsfulla relationer (med oss vuxna och med varandra) och att de uppövat ett slags värdemässig objektspermanens så till vida att deras värde alltid finns kvar bortom eventuella konflikter. Det är fortsatt en grupp bestående av många starka viljor, men där samspelsklimatet blivit mjukare, beredvilligheten att hjälpa och visa omsorg om varandra vuxit fram och där förmågan att kompromissa blivit större. Vi tycker oss också se att vi pedagoger återknutit till Reggio-inspirationen i hur vi förstått att respektera processerna vi befinner oss i.