Lyssna

Triumfkrucifixet

Triumfkrucifixet är en av Domkyrkans märkligaste klenoder, ett kors av trä, 7x4 m,som är från 1300-talet och som mirakulöst har klarat tidens gång och dessutom flera brandtillbud här i kyrkan. Heliga Birgitta har sett detta krucifix och skrivit om vilket intryck det gjorde på henne. Hon tyckte att Jesus talade till henne från korset. Korset hänger i en av de allra äldsta valvbågarna, som byggdes på 1200-talet. Valvbågarna här är rundade i romansk stil, medan de andra, yngre valven i kyrkan är spetsiga, gotiska.

1929 och hösten 2011 renoverades triumfkrucifixet.

KORT HISTORIK

Domkyrkans medeltida krucifix är utfört i monumental storlek, passande i en stor katedral. Man har förmodat att det utfördes av bildhuggare som hade anknytning till byggnadshyttan som höll på att avsluta en av kyrkans stora byggnadsetapper under 1300-talets första hälft. Krucifixet har stilhistoriskt daterats till 1320-tal. Vill man se stenskulptur från samma period kan man titta på det vackra tympanonfältet i sydportalen och blindarkadernas figurer och ornament i kyrkorummet.

I den medeltida domkyrkan var det stora triumfkrucifixet placerat på ett så kallat lektorium i koret. Lektoriet var ett rikt utformat skrank som löpte tvärs över koret med amboner eller öppningar för liturgins textläsningar. Där stod krucifixet fram till 1690 då lektoriet revs. Snickaren Jöns Pedersson och målaren Måns Svensson fick i uppdrag att minska krucifixet, förbättra målningen och förgyllningen. Därefter placerade man krucifixet i korbågen över Marten Heemskercks tavla, som då sedan hundra år stod på högaltaret.

På 1880-talet placerades tavlan och krucifixet på sydväggen där triptyken fortfarande finns i dag.

1929 restaurerades krucifixet av konservator Sven Sundbaum som avlägsnade sentida påmålningar och tog fram originalfärgsättningen samt rekonstruerade korset till ursprunglig storlek. Efter restaureringen placerades korset hängande i korbågen i koret. En fantasieggande uppgift att Kristusskulpturens huvud skulle innehålla reliker kommer troligen från Johan Peringskiöld, riksantikvarie under tidigt 1700-tal. Han skriver om krucifixet: ”Uppe i huvudet, som ihåligt är, hava fordom varit inlagda många relikvier av helgonen, som de påviska dyrka.”

/text av konservator Eva Nyström Tagesson, Östergötlands museum