Projekt 2024/2025: Lekvärldar & hållbarhet

När vi funderade kring hur vi ville ta oss an det stora området Hållbar utveckling på 
Diamanten landade vi i att det är relationen till naturen som ska stå i fokus. Vi tänker att om barnen får möjlighet att fördjupa sin egen relation till stort och smått i naturen så kanske de ser en större mening med att vara rädd om den. Under förra årets projekt kring lekvärldar såg vi styrkan i att låta projektet utgå ifrån en gemensam berättelse. Det gav oss en demokratisk plattform som också gynnade gruppens språkutveckling. Vi landade i att boken Cikada av Shaun Tan var en lämplig berättelse att utgå ifrån i vårt utforskande. Den är en ofta vald och väldigt populär bok bland barnen på Diamanten sen ett par år tillbaka. Den har många bottnar som vi under läsningen sett väcker något hos barnen. Berättelsen har ett starkt fokus på social hållbarhet, men även kontrasten mellan den grå och vassa staden och friheten i en skog full av färg. 

Nyfikenhetsfrågorna vi som pedagoger arbetat utifrån är: 
Hur kan den gemensamma berättelsen fördjupa barnens relation med naturen och hur kan naturen kan ge näring åt berättelsen och leken?

I uppstarten satte vi upp bilderna från boken om Cikada och dokumenterade vad barnen 
samtalade om i mötet med dessa. Vi läste boken intensivt (många gånger under träden i 
närliggande grönområde) för att även gruppens nyaste barn skulle få en relation till 
berättelsen. Under samtalen som uppstått har barnen uttryckt stor empati för Cikada och är tydligt berörda av hans utsatthet. De är fascinerade över hur han förvandlas, får sina vingar och flyger till skogs och detta har lett till många existentiella samtal. Flera av barnen uttrycker att Cikada dör på något sätt men samtidigt lever vidare.

Cikada har under året tagit plats i de flesta av förskolans lärmiljöer. Det har oftast varit initierat av barnen själva och vår roll har varit att dokumentera barnens lek och skapande och se till att de haft de redskap för detta som de behövt. I rolleken började några av barnen att bygga Cikadas kontor av pappklossarna. Ännu en gång har vi fått se hur ett okodat material kan öppna upp för kreativitet. Flera barn kan vara med i leken eftersom det går att bygga flera stolar, skrivbord och datorer. Det spelar ingen roll för dem att det bara är en Cikada i boken. Denna lek har varit återkommande och utvecklats under året. Barnen har tränat förmåga till samarbete, kompromiss, fantasi, kreativitet och teknik. De har levt sig in i rollen som Cikada och vi tänker att de fått chans att sätta sig in i hans situation.

Ett barn började en dag att bygga Cikadas trappa i lego. Barnet fick visa och berätta om sitt bygge under samlingen och detta inspirerade till ett fortsatt utforskande i gruppen. Vi valde att, i samband med att detta tog fart, ta bort allt kodat lego och bara behålla ”vanliga” legobitar. Vi såg efter detta hur leken och skapandet tog ny fart. Att bygga en hållbar trappa av lego visade sig vara en stor utmaning. Barnen har undersökt hållfasthet, balans, tyngdpunkt och att översätta en bild till en tredimensionell figur. De har även tränat och utvecklat sin finmotorik och inte minst tålamod och känsloreglering. De har tagit tillvara varandras kunskaper och utvecklats tillsammans. Barnen har konstaterat att Cikada inte har några pengar, inget hem och ingen bil och har därför byggt både hem och bil åt honom av lego.

Vi har tecknat och målat Cikada (och även cikadornas skog) mycket under året och barnen har skapat Cikada i olika material i vår verkstad. Utöver bekanta uttryck för barnen, ville vi också introducera lera. Barnen fick möta leran som vi förberett i små kuber och blev (utifrån önskemål) utmanade att göra Cikada. Leran var mjuk och lättarbetad och alla barn deltog i smågrupper. De rullade, plattade, tummade under stor koncentration och tränade på detta sätt grunderna i keramik. Barnen målade dem senare och vi limmade upp dem på pappskivor.

Under året har vi återkommit till ett litet närliggande grönområde som barnen kallar för Skogen. Vi ville uppmärksamma barnen på att naturen finns nära, i det lilla. Många gånger har vi gått dit för att läsa (Cikada och andra bilderböcker och faktaböcker som kunnat kopplas till vårt projekt) och ofta har vi erbjudit teckningsmaterial (färgpennor och papper på rit-underlägg). Barnen har fått utforska, både fritt och med speciella uppdrag. En dag hade vi med oss ett faunarium ut och letade insekter. Ekollonen som föll under den stora eken blev ett spår som höll hela året. Vi tog med oss ekollon in på förskolan, upptäckte ekollonvivel-larver och odlade till och med (ett trettiotal) ekar inne i vår verkstad. Vi har nu planterat dem i krukor och utomhus i odlingslåda i hopp om att en av dem ska växa till sig så vi kan få plantera ut den på vår gård.

I våra teckningsstudier upptäckte vi snart att naturen fick fler färger ju mer vi studerade den. Vi blev tvungna att köpa färgpennor i fler nyanser. Barnen har ägnat timmar åt att teckna av det vi utforskat. Vi ser att de blivit mer uppmärksamma på detaljer och väljer teckning som ett språk för att både processa och beskriva ny kunskap. Vi fördjupade under våren vårt fokus på mångfalden av färg i vår Skog. Inför detta blandade vi färg tillsammans med barnen och målade färgkort med målet att hitta så många nyanser vi bara kunde. Dessa kort har vi sedan haft med oss ut när vi letat färger. Nu senast hade barnen målat träd och använt sig av endast en slags brun och en slags grön. Inför att de ska få måla träd igen har vi varit ute och undersökt färger på vår stora ek med hjälp av våra färgkort. Barnen märkte att eken hade oändligt många nyanser bara i stammen!

Något annat barnen utforskat aktivt i vår Skog är ”stocken” som ligger en bit upp i en grässlänt. Barnen har skapat relation till den genom att klättra på den, ligga och vila på den, krama och pussa den och några har nu tom vågat gå balansgång på den. Barnen har 
reflekterat kring stocken och frågat sig varför den ligger där den ligger. Under året har vi läst boken ”Och trädet var lyckligt” av Shel Silverstein och vi tror att den påverkat barnens syn på stocken eftersom de refererat till boken i sina funderingar. Trädet i boken är väldigt omtänksamt och ger allt den har till sin favoritmänniska. Ett av barnen bad en dag om att få måla trädet i boken i vattenfärg och nu är också den boken närvarande som en självklar del i vårt projekt.

När vi går tillbaka till våra nyfikenhetsfrågor så ser vi så tydligt att vi hela tiden får erfara hur den gemensamma berättelsen fördjupar och ger näring åt relationen till naturen och tvärtom. Vi har sett hur lärandet berikas av att fakta, fantasi och skapande får gå hand i hand. Året har gett både barn och vuxna så många stunder av nyfikenhet och förundran och vi har så mycket mer kvar att utforska. Vi kan omöjligt släppa detta fokus utan måste bara få fortsätta och se hur det kan fördjupas i höst!