Solmisation

Solmisation ger sångaren en medvetenhet om det tonala systemets uppbyggnad, om skalor och ackord.  För en pianist är hel- och halvtonsteg lätt avkodade tack vare klaverets visuella fördelar. För en sångare saknas den visuella hjälpen. Solmisation är ett musikteoretiskt verktyg som kopplar ihop det som gehöret uppfattar med tecknet som visar tonens funktion. Det är något man både gör, ser, hör och uttalar. Det hjälper sångaren att förstå tonernas inbördes relation och att analysera det som gehöret uppfattar.

Relativ solmisation (Tonika-Do) har flyttbart Do. Do är alltid durtonartens grundton. En liten ters ner hittar vi molltonartens grundton som således heter La.
https://www.musikipedia.dk/solmisation(handtecken finns som punkt 4)
Om en sång byter tonart går det utmärkt att flytta Do. Det finns också tecken/ord för höjda och sänkta stamtoner i skalan.

Det krävs tid och tålamod för att göra solmisation till ett sätt att tänka men det genererar i slutändan körsångare med stor musikförståelse. Solmisation ger i förlängningen insikter i den egna tonens funktion i ett sjunget ackord och kören har redskap för att hantera intonation och balans mellan stämmorna.
Använd solmisation när du instuderar eller instruerar aktuell repertoar. I vår mellanstadiegrupp inleder vi ofta repetitionen med en solmisationsrebus utlagd på golvet. Vi hjälps åt att dechiffrera den för att sedan lägga ut nästa fras tillsammans eller göra en stämma till. Med våra yngsta sångare (8 år) lär vi ut enkla stämmor med hjälp av solmisation.

Börja med ett fåtal tecken. Den klassiska gången är att börja med so och mi och sedan la och att vänta med halvtonerna fa och ti. För att anpassa till aktuell repertoar kan dock ett ti eller fa slinka in.