Syftet med förskolornas gemensamma projektfokus var att pedagogerna och barnen tillsammans skulle utforska leken och lärandet. Vi ville synliggöra detta i vår verksamhet.
Vi började med att iaktta det barnen lekte och visade intresse för. Ganska snart såg vi ett intresse för spänningen i skattletande. Vi bestämde att vår lekvärld skulle vara pirater och skattjakt. Tillsammans skapade vi en piratbåt med skattkartor, skattkista och annan rekvisita som skulle få leken att fortgå. Leken avtog när flera av de mest drivande barnen slutade på Ängeln och piratbåten förvandlades till sjukhus/ambulans/sjukhussäng eftersom ett stort intresse visades för doktorslek. På Vingen blev det ändringar av både barngrupp och pedagoger. Det kom in fler yngre barn i gruppen och vi såg ett behov av
att ge barnen möjlighet att utveckla turtagande, samspel och språklig medvetenhet. Vi pedagoger bestämde oss för att använda oss av Kompisböckerna, skriven av Linda Palm och Knacka på, skriven av Anna-Clara Tidholm. Vi ville uppmärksamma barnen på varandras lekstyrkor och att få möjlighet att leka med flera. Genom Kompisböckerna ville vi ge barnen strategier som de kunde använda i det sociala samspelet samt att de skulle få en förståelse för vikten av att visa hänsyn till varandra.
Samtidigt som barnen har fått styra lekarna vävde vi pedagoger in det som vi hade uppmärksammat att flera barn behövde för att komma vidare i sin lekstyrka. Vi pedagoger har i större utsträckning funnits med i lekarna och hjälpt barnen med att sätta ord på saker och känslor, vänta på sin tur och samspela med varandra. Hur jag går in i leken och hur jag bjuder in kompisarna, är ett par saker vi jobbat med. Vi märker att ordförrådet har blivit större hos flera av barnen och de benämner fler saker och uttrycker önskningar mer nu än tidigare. De frågar om vad saker heter och om de inte förstår något i större utsträckning. Om det beror på projektet eller barnens mognad kan vi inte säga, men tänker att vår ökade närvaro i lekarna bidragit.
Vi har velat visa barnen deras eget värde och förståelse för andra. Detta har vi bland annat gjort genom att varje barn har fått ”knacka på” sin egna dörr och berättat för kompisarna om vad de skulle möta innanför dörren. Hur ser det ut hemma hos mig? Vilka bor där? Vad gillar jag att leka med? Då flera av barnen har annat modersmål än svenska tog vi hjälp av vårdnadshavarna. De mejlade bilder från hemmet och med hjälp av dem kunde vi pedagoger vägleda och hjälpa barnen med att sätta ord på saker som betyder mycket för dem. Vårdnadshavarna fotograferade även en dörr hemma hos dem så att det verkligen var barnens egna dörrar som vi knackade på. Barnen har fått skapa sina egna knacka på-böcker där de fått välja vad de vill ha bakom de olika dörrarna. Vi har sett en nyfikenhet för hur det är hos kompisarna och många samtal har handlat om de bilder som sitter uppe på väggarna. Vi har även sett/hört barnen fantisera vad som finns bakom de olika dörrarna och det har blivit många skratt tillsammans.
Vi har lekt olika lekar där barnen fått vänta på sin tur och tycker oss kunna se att barnen börjat göra det i större utsträckning.