Afzelius vävnader, koromgången
De tre stora vävnaderna, tapetsviten "Skapelsen" i koromgången bakom högaltaret, beställdes eftersom man behövde en vacker ”baksida” till Sörensens altartavla. Konstnären hette Märta Afzelius; formgavs 1935 och blev upphängda 1938. Själva hantverket är utfört av Elsa Gullbergs ateljé. Texten nedtill är några rader ur den gamla psalmen ”Den signade dag” (nr 175 i nya psalmboken). Karin Boye har skrivit dikten "Linköpings domkyrka" om bonaderna och altartavlan - Läs mer här.
Veronicas svetteduk
Veronicas svetteduk utgörs av ett monumentalt broderi av samma storlek som de stängda dörrarna till Mariaaltarskåpet (175x175 cm). Det komponerat och utfört av konstnären Sten Kauppi åren 1996-98. Broderiet är en fasteduk som hänger på altarskåpets stängda dörrar under fastetiden. Det visar i en tät komposition till höger Kristus, som är tyngd av korsbärandet, och till vänster framsträcker Veronica svetteduken för att torka Kristi ansikte. Enligt legenden kom porträttet av Kristus att fastna på duken, varigenom man fick en autentisk porträttbild. Sten Kauppi, som växte upp i Kiruna, har inspirerats av samekonstens kraftiga färgskala, vilken återkommer i fasteduken.
Bildväv i blått
1984 utförde konstnären Anna-Lisa Odelqvist-Kruuse, ateljé Liberia, en bildväv till Thomaskapellet (Bielkeska gravkoret). Denna vävnad förstördes i en anlagd brand. En replik vävdes 1995 av konstnären Ulla Parkdal efter konstnärens förlaga. Den blå väven har gyllene flammor och en rad symboler. Från himmelen utgår en röd stråle. Till denna ansluter en stjärna, ett kors och en röd triangel (treenigheten). Ljusstrålar sveper diagonalt över bilden, inspirerade av katedralens ljus från de höga fönstren. textilen anknyter också till färgtonerna i Märta Afzelius gobelänger. Motivet har delvis inspirerats av de medeltida sköldarna uppe i Thomaskapellets valvtak, Arma Christi - lidandesverktygen från berättelsen om Jesu pina och död.
Bildväv "Maria, Annas dotter"
Professor Kaisa Melanton, 1920-2012, en av våra mest kända konstnärer. 1985 deltog hon i tävlingen om glasmålningar till Mariakapellet, men vann inte för det skulle vara ofärgat glas. Hennes förslag till mittfönster med en bedjande Maria med armarna höjda mot himlen låt hon dock omsätta i en bildväv, utfört på Handarbetets vänners ateljé av Sylvie Hägg 1988-89 i lin och ull i gobelängteknik, och den har hängt i Domkyrkan sedan 1991. Eftersom skissen ursprungligen var tänkt till fönstren märks i väven fönstrets spröjsar som svarta olika tjocka inslag. Den kraftfulla Maria sitter på en röd bänk som symboliserar kärleken, med händerna lyfta i klassisk böneställning. Blå inslag skapar rymd och en svävande gestalt.
Biskopskåpa
Konstnären Sten Kauppi har komponerat och utfört den gyllene biskopskåpan som kunde tas i bruk 2002. Kåpan är vävd i en fyra meter bred vävstol oen fri teknik med varp och infärgat silke samt med oregelbundna former genom inslag av guld- och silvertråd samt röda och violetta toner. Brämet är vävt i högblått med inslag av guldtråd samt orgelbundna former i guld och rött. Kåpan är praktfull och stormönstrad och glittrar och glänser. Sten Kauppi har givit kåpan namnet “Solhimmel”. Konstnären säger: “Jag ville det skulle stråla och lysa om biskopskåpan som uppenbarade den ljuset och blev talande om det kristna budskapets glädje.” Ett modernt textilt storverk.
För att hålla samman biskopskåpan utfördes ett bröstspänne, en agraff, av silversmeden Margreth Sandström, Linköping 2002. Agraffen har en rund kovex form i guld med 99 små ljusgula briljantslipade diamanter bildande ett kors samt därtill fem facettslipade röda rubiner, symboliserande Kristi fem sår. Den kovexa guldknappen vilar i en konkav silverform omgiven av en röd emaljerad taggig ring som symboliserar törnekronan.
text ur “Förskönande av Linköpings domkyrka”, Gunnar Lindqvist.
på bilden biskop em. Martin Lind
Korkåpa
Korkåpan är komponerad av Caroline Lindqvist. Överlämnad till Domkyrkan februari 2002. Korkåpan är handvävd i bomull med inslag av vävguld och vävsilver . Bilderna framställer de fem kristogrammen (Gud sträcker sina fadersarmar ned mot människorna, människorna sträcker sina armar mot Gud och hans kärlek, Kristus kommer ned till jorden; det sammanställda Kristogrammet; symbolen för Jesus Kristus), På ryggsidan en Mariaros. Korkåpan och stolan är utförd av Handarbetets vänner.
Domprostens korkåpa
Domprostens korkåpa är av vitt ylletyg med en spetsig ryggsköld och med enkla broderade linjer i guld- och silvertråd. Komponerad av Anna-Lisa Odelqvist-Kruse, utförd på Libraria 1974.
Biskopens resekåpa
Vitt mönstervävt ylletyg med applikationer av guldskinn. Formgiven av Anna-Lisa Odelqvist-Kruse, Libraria. Inköpt 1981.
Biskopsstola
Till biskopens mässhake finns en stola komponerad av Bengt-Olov Kälde 1998. Rött ylletyg, vid halslinningen broderade bilder av Domkyrkans skyddshelgon Petrus och Paulus. Nedtill finns Domkyrkans vapen och biskop em. Martin Linds vapen, S:t Martins dalmatika i rött på gult fält.
Onsdag 4 maj 2005 tog Domkyrkan emot en ny blå Mariamässhake skänkt av Maj Sörells stiftelse.
Maria-mässhaken
Skapad av Åsa Martinsson, Visby. Torsdag 12 maj 2005 kl 18 hölls det mässa då Mariamässhaken användes för första gången.
Så här beskriver Åsa Martinsson själv den mässhake hon skapat: “Den har ett bottentyg i blå ull och blått silke, med en besättning (bård) fram och bak med ett mönster i vitt silke på en blå botten. Stolorna kommer att på medeltida vis vara utformade på samma sätt som besättningarna - ett vitt mönster på blå botten. När man talar om att använda blå som Marias färg är det ett sentida bruk. Längre tillbaka har Mariadagar varit festdagar av samma festlighetsgrad som de “vita” Kristusdagarna. Här blir det en kombination av gammal och ny tradition. Den blå varpen, både för stolor och bottentyg, drogs på vävstolen. Den vita mönstervarpen i silke ligger på en särskild varpbom. Först vävdes stolorna, med dragrustning och bottenskaft. Därefter solvades det blå ullgarnet om och bottentyget vävs med ullinslag och ett mönsterinslag i blått silke. Mönstret är en 8-skaftskypert som liknar bakgrunden i de stora Mariafönstren. Garnerna är det finska Vourelmas kamgarn 36/2 och ett silkegarn 30/2 från BC Garn i Danmark.”