Han är Linköpings nya domprost

Han är en 48-årig fyrabarnspappa och hundägare som gillar sport, historia och gärna tar en match på squashbanan eller förädlar tankar och idéer tillsammans med andra. Mattias Bähr är Linköpings nya domprost. Läs en personlig intervju med Mattias här.

– Jag hade inte från början tänkt att bli präst, berättar Mattias när vi slår oss ner för ett samtal i det som kommer bli Mattias nya arbetsplats i Kyrkans hus på Ågatan 40. Jag sa tydligt att präst eller bonde ska jag inte bli. Så jag började att plugga på Personalprogrammet i Östersund, eftersom jag tyckte om att åka skidor. Då var Östersund bra. Man ska ju förena nytta och nöje. Men jag insåg att det inte var det jag skulle göra. Under året i Östersund kom den där kallelsen och sen började jag läsa till präst efter min militärtjänstgöring. Det var här i Linköping faktiskt. Jag bodde här i två år och gick i Domkyrkan, som jag tyckte mycket om, och sjöng i domkyrkokören. Så när jag såg domprosttjänsten blev jag väldigt sugen på att söka. 

Vad är ditt intryck av Linköping?

– Väldigt dynamiskt! Det händer väldigt mycket här, svarar Mattias. Det växer och det känns som att det är en ung befolkning. Här finns stora arbetsplatser som sjukhuset, Saab och universitetet. När jag träffar linköpingsbor så är de väldigt positiva och tycker om sin stad. Mycket kultur och så är det dessutom en stiftsstad med fantastiska kyrkorum.

Vad har du för intressen?

– Familjen självklart, säger Mattias. Jag och min fru har fyra barn, så jag är mycket tonårsförälder. Sen har jag alltid tyckt om sport och följer resultat i olika ligor. Jag har spelat mycket tennis och squash. Att läsa är en avkoppling för mig, då gärna historiska böcker. Om jag har möjlighet så försöker jag åka till de platserna sen och upptäcka dom. Musik också. Jag tycker om att lyssna på musik. Sen har vi en hund, så man kommer nog se mig gå runt med hunden i domkyrkoparken.

Varför är du kristen?

– Jag växte upp i ett kristet hem. Min pappa var pastor, berättar Mattias, så jag växte verkligen upp med bibelberättelserna. Det kan både vara en styrka och en svaghet. För ibland kan man nästan bli vaccinerad, det kan bli för mycket. Så jag behövde göra min egen resa. Jag åkte över till USA efter gymnasiet och bodde där i ett halvår, jobbade och reste runt och tog reda på mer om tro. Jag besökte massor av olika religiösa samfund som jag nyfiket utforskade och kom tillbaka väldigt tydligt till den kristna tron. Jag kände mig hemma där. Att jag är kristen betyder att jag får vara den jag är. Jag behöver inte göra om mig, men jag får förändras på det sätt som Gud vill och det får ta sin tid. Det får ta ett liv. 

Jag har också fått uppleva att tron bär i de svåra stunderna i livet. När man fått kämpa och inte orkat säga mer än Herre förbarma dig. Så för mig har tron burit och den bär. Och det vill jag tala om. Det är nog därför jag blev präst också.

Hur skulle du beskriva Gud?

– Jag tänker Gud som den totalt annorlunda mot vad jag tänker Gud, svarar Mattias. Det tycker jag är en intressant bild för mig själv. Det är så oerhört lätt att man vill äga Gud, att man gör Gud till sin egen projektion, men om man tänker att Gud är den totalt annorlunda, så kan jag inte äga Gud eller hålla i Gud. Jag kan bara ta emot Gud. Gud visar sig på så många olika sätt. Jag har lite svårt att göra allt i boxar. Relationen till min fru kan jag inte beskriva med ett ord. Den är så mycket mer. Detsamma är det med relationen till Gud eller skapelsen. 

Men ytterst tänker jag att Gud kallar människan, och då tänker jag hela mänskligheten, oavsett om man är troende eller inte. Och människan svarar an på den där kallelsen. Det säger också lite om vem Gud är, att Gud vill någonting med hela sin skapelse. Med varje människa. Jag tänker att Gud ser oss där vi är. Ser det vi kämpar med, både glädje och sorg. Att Gud följer oss i livet. Sen är det mycket som kan hända i livet, men Gud finns alltid med och man kan alltid vända sig till Gud och be. Det behöver inte vara dom stora orden. Gud finns där.

Nu ska du bli domprost. Vad är och vad gör en domprost?

– Du skulle ställa den frågan till mig om ett tag, ler Mattias. Det är att finnas med i domkapitlet, i stiftets arbete och att finnas med i pastoratet, i de numera nio församlingarna. Att delegera arbetsuppgifter, men ändå ha koll. Att stötta, hjälpa till och följa upp. Att göra Guds rike synligt på olika sätt. För mig är det viktigt att vi gör det tillsammans. Man är inte själv, för det går inte. Vi måste jobba tillsammans. 

Är det en beskrivning av vem du är som ledartyp?

Ja, det kan man nog säga, tänker Mattias. Jag är inte den som bara sitter och kommer på allt och sen bara kommer ut med ett papper. Jag pratar gärna med folk, diskuterar och förädlar tankar. Jag kan ha en tanke, sen kan du förädla den vidare ett steg till. Jag tycker om det sättet att jobba. Jag tror att det är en del av förankringsprocessen, men också för att försöka förstå. Det viktigaste är att de bästa besluten tas. Det handlar inte om vem som tar besluten, utan att man tar dom och då behöver man också lyssna in. 

Vad är du bra på?

– Jag tror att jag är duktig på att lyssna, svarar Mattias, att kunna se nyanser, att kunna tänka de stora strategiska bitarna och försöka se vad är det vi behöver göra. Att spana framåt, vilket inte är så enkelt alla gånger. Bara Corona har kastat om jättemycket som ingen hade en aning om och man måste jobba på ett annat sätt. Jag tror väldigt mycket på att inte vara så rädd för förändringar. Man kan inte hålla fast vid att det måste se ut på ett visst sätt. Då blir det jobbigt. Det kommer att förändras hela tiden. Man får tänka att det finns något gott i det.

Vad har du för visioner?

– Gudstjänstlivet är viktigt, svarar Mattias. Att jobba både med bredd och med djup. Att vi hittar nya målgrupper som hittar in i kyrkan. Ungdomar som får vara med, delta och engagera sig. Att vara aktuell i samhället. Det kan man göra på flera olika plan. Min vision är också att nya människor ska få hitta in till tron. Det är det viktiga och tron kan uttryckas på många olika sätt. Därför är det viktigt att det finns en mångfald i församlingarna. Det är en styrka. Min vision är att tron ska få växa på det sätt som Gud vill.

Vad vill du att kyrkan ska vara?

– Jag tänker att kyrkan ska vara en öppen plats där människor kan komma från olika sidor, säger Mattias, en del tittar bara in, en del vill fortsätta gå kontinuerligt, men man ska känna sig hemma och man ska få växa i olika takt. En plats där det heliga får finnas, predikan, nattvarden, gudstjänstens liturgi. Där man kan hitta olika delar. Det är viktigt att jag får vara den jag är och också förändras i den takt som Gud vill. Jag tänker att vi människor förändras hela tiden. Vi är inte fast. Jag är inte fast i min tro som den var för fem, tio eller tjugo år sen. Vi måste få förändras. Visst är det roligt med mycket folk i kyrkan, men det handlar om tron också. Inte bara hur många som går i gudstjänst. 

Vad är kyrkans viktigaste frågor just nu?

– Det finns många viktiga frågor, menar Mattias. Jag är lite påverkad av en bok som jag läser just nu, om att kyrkan måste vara en motståndskraft mot klantänkande och populism. Att jobba inklusivt, generationsöverskridande och med olika kulturer. Kyrkan måste kunna vara ett hem för många olika människor. Det är där vi möts. Samhället är ganska segregerat. För mig är det viktigt att kyrkan inte får bli segregerad. Det finns alltid en risk att den kan bli det. Därför behöver vi jobba med att skapa det goda klimatet, det där hemmet där man kommer in från olika håll så att det inte blir klantänkande eller populism som leder fel.

– När vi firar gudstjänst och när vi ber så händer det någonting, fortsätter Mattias. Det är viktigt att tron får leva. Men också att vi finns med i olika sammanhang där vi är ärliga med vår tro och talar om vår tro. Jag tror också att det är viktigt att jobba med Bibelns berättelser, särskilt för en yngre generation. Man har inte den här kunskapen som man hade tidigare. Det ger oss jättefina möjligheter, för man vet inte att Jesus uppstod. Då blir berättelsen ännu mer spännande. 

Vad är meningen med livet?

– Meningen med livet är att leva livet, svarar Mattias utan tveka. Att leva livet med goda relationer. Jag tänker att människan är en relationell varelse. Vi har relationer med varandra, med Gud, med skapelsen och med oss själva. Jag tänker att vi ska ta vara på dom här fyra relationerna och att inte spela ut dom mot varandra, utan att växa i dom. Och ytterst är det att svara an på Guds kallelse, det är meningen med livet. 

Livet kan vara oerhört tufft ibland. Vi kämpar och vi sliter. Det är inte alltid en framgångssaga och vi måste få ge uttryck för det, utan att tappa modet. Att våga tala om det som är jobbigt och svårt, även i vår tro och i vår kyrka. Det så som jag tror att vi växer. ■

Text & foto: Royne Mercurio (ur Liv & Längtan Nr 2 2021)

Korta frågor och svar med Mattias Bähr

Förebild?

Mina föräldrar, som ofta ber och litar på att man kan be till Gud om allt. Även lyssnande människor som har lyssnat på mig när jag behövt prata och där jag känt att jag har blivit tagen på allvar. 

Läser?

Jag läser gärna historiska romaner och sen tycker jag fortfarande om serier. Det finns en Tintin-kärlek sen barndomen. Jag fick Kapten Haddocks svordomsbok i julklapp.

Lyssnar på?

Jag är en allätare, jag lyssnar på jazz, Nisse Landgren är favorit, klassiskt, men även pop och rock. Det är svårt att säga ett band, men duktiga instrumentalister.

En bra dag – vad ska den innehålla?

Gärna att jag har lärt mig något nytt. Men också möten med människor, att diskutera och vända och vrida på något. Jag gillar det här att man förädlar varandras tankar. 

Vad gör dig glad?

Möten med människor, musik, att läsa och nörda ner sig i ett ämne och att få röra på sig och spela squash och tennis. Det rensar huvudet. När barnen och familjen mår bra. Fikapausen. Jag blir glad när människor växer. När människor som varit tysta tar mer plats och kommer med idéer och tankar.

Vad gör dig arg?

När man mörkar saker. Jag tycker det är viktigt med transparens och öppenhet. När man bemöter människor olika beroende på vad man har för befattningar. Jag kan också bli arg när jag ser människors utsatthet, när man kämpar och inte kommer vidare och fastnar i olika system. Men jag är sällan en arg person.

Vad kan du inte motstå?

Saltlakrits. Choklad är jag också lite svag för.

Motto?

En bön som jag aldrig blir färdig med är Sinnesrobönen, att acceptera det jag inte kan förändra, och mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden. Det tycker jag är viktigt som människa, förälder och ledare.