Det som lockade Helena Jonsson med tjänsten på Göteborgs stift var möjligheten att få arbeta övergripande, att få organisera och strukturera.
– Det är fantastiskt när man får överblick och får se hur otroligt mycket arbete som bedrivs i församlingarna. Det är verkligen en förmån att få se det och vara med i olika sammanhang.
– Jag blir så stolt över vår kyrka och över det engagemang som kommer till uttryck, över den noggrannhet man ordnar verksamheten med, över flexibiliteten i att vara kyrka på just det sätt som behövs på just den platsen. Och all den kompetens som finns! Vi har så oerhört kompetenta människor i kyrkan! Det blir jag stolt över.
– Det är nog lite unikt för kyrkan, att trots att vi har många professionella verksamheter så räknas det med att vi har värme. Det är inte vår verksamhet som är grejen utan vår gemenskap, och det måste vi ha i centrum.
Tidigare har Helena arbetat som diakon i församling, på Bräcke diakoni och inom kyrka-arbetsliv, innan hon började på stiftskansliet i januari 2020. Hennes uppgift som stiftsdiakon är att stötta det diakonala arbetet i församlingarna och utveckla arbetet med diakoni och social hållbarhet på en övergripande nivå.
– Min uppgift är att försöka stötta de som faktiskt gör jobbet, diakonerna ute i församlingar och pastorat. Jag försöker ha så mycket kontakt som möjligt med församlingarna, det är mitt sätt att få en liten aning om vad det är som rör sig hos diakonerna. Jag kan med all ödmjukhet säga att jag vet att det inte är här på kansliet det centrala i kyrkan sker. Det diakonala livet och det som är kyrkans uppgift kommer till uttryck i församlingen. Och stiftet fyller sin funktion, så jag hoppas jag kan hjälpa till i den.
En viktig tillgång för Helena är att hon är intresserad av människor och av livet. Hon beskriver att hon gillar när hon får komma till användning, och att göra det i vardagen är det som driver henne.
– Ibland känner jag mig väldigt engagerad och ibland mindre, så är det i livet. Men i grund och botten tror jag att jag är där jag ska vara. Då är det lätt att hitta drivet.
– Vi är ganska många olika personligheter i det diakonala uppdraget, och det är lite poängen. Det är viktigt att kyrkans diakoni uttrycker människovärdet, och då handlar det om att visa det i de enskilda mötena. Ibland krävs det mycket lyssnande och värme, ibland en förmåga att se tydliga strukturer och att sätta gränser och ibland krävs mod och tålamod. Men det viktiga är att försöka våga tro på det i människan som Gud tror på, och uttrycka det i mötet. Då kan det krävas olika saker, och då är det bra att vi är många och olika.
Det är tydligt att det är viktigt för Helena att få arbeta nära människor, att stötta och hjälpa i det hon är bra på. Som liten övervägde hon att kanske jobba inom sjukvården, eller bli lärare eller präst. Sedan fick hon frågan från en person i kyrkan om det inte var diakon hon skulle bli.
– Jag behövde gå och fundera på det ett tag innan jag tog steget, jag behövde förebilder att identifiera mig med, och det fick jag leta lite efter. Det tog ett tag innan det landade. På något sätt kändes det också stort att tänka på en vigningstjänst, så det var en resa. Jag tror att jag drogs till blandningen av omsorgen som diakonin uttrycker tillsammans med det pedagogiska. Och närheten till människor, det är ju det som är grejen för mig.
Text & foto: Frida Blomqvist