Dopet har genom hela kyrkans historia fungerat som ett yttre tecken och en bekräftelse på varje människas självklara samhörighet med Gud. I dopet synliggörs ett mönster, rörelsen från död till liv, som vi alla får tyda våra liv igenom och leva i.
I dopet firar vi att den som döps – liten eller stor – nu får lita på sin självklara samhörighet med Gud. Dopets vatten bär på löftet att Gud aldrig överger och dopljuset påminner oss om att Jesus är världens ljus och att den som följer honom inte ska vandra i mörkret utan ha livets ljus. I dopet ges uppdraget att vara med och göra den här världen till en bättre plats att bo på för alla. I det görandet är Gud alltid vid vår sida.
Att göra dopet synligt och tillgängligt behöver vara ett ständigt pågående och prioriterat arbete i varje församling. Här nedan finns några samtalsfrågor att samla runt. Några av Biskopsbreven kan också vara verktyg att ta stöd och hjälp av.
Fundera tillsammans
- Dopet måste aktualiseras i varje ny tid. Hur gestaltar vi dopet i vår tid så att det blir meningsfullt för den som tar emot det?
- Hur erbjuder och talar vi om dop så att den som ännu inte är döpt känner att detta kan vara ett relevant val i det egna livet?
- Hur kan vi tala om dopet som en daglig erfarenhet av att vara skapad, älskad och värdefull?
- Vad kan församlingen göra för att underlätta dop? Finns det praktiska hinder? Finns det hinder av hävd och tradition? Vilka möjligheter har dopfamiljer och dopkandidater att påverka utformningen av dopet? Vilka möjligheter finns att påverka datum, kyrka, präst, musiker och annat som kan upplevas vara av vikt?
Läs vidare
- Biskopsbrevet – Leva i dopet (Svenska kyrkan 2011)
- Biskopsbrevet – De kyrkliga handlingarna i en mångreligiös kontext (Svenska kyrkan 2019)
- Dop i förändring. En studie av föräldrars aktiva val och församlingars strategiska doparbete (Svenska kyrkan 2019)
- Tradition och liv. Martin Modéus (Verbum 2015)
