Som vuxna behöver vi hitta sätt och språk att fritt uttrycka och gestalta livets och trons trassligheter och trevligheter. Öppenhet för detta borde vara en självklarhet i såväl samhälle som kyrka. I media ser vi person efter person tala om andlighet som en självklar del i sitt liv. Hur kan vi som kyrka vara en vital samtalspartner idag?
Undervisning är en dimension av kyrkans grundläggande uppgift och kyrkan lär genom hela sitt sätt att vara. Vad vill vi berätta? Hur hittar vi ett språk för vår berättelse? Vill vi överrösta andra? Hur förhåller vi oss till auktoriteter och tolkningsföreträden? Hur hittar vi anknytningspunkter och känslomässiga kopplingar mellan liv och kyrkliga traditioner? Det är frågor som vi ständigt behöver hålla levande och fundera över.