När staden Göteborg grundlades hörde området vid Göta älvs mynning till de mest avlägsna delarna av Skara stift. Nu ville man knyta de intilliggande församlingarna närmre myndigheten i den nya staden. 1620 inrättades Göteborgs superintendentia. Till den lades Askims, Sävedals, Kinds, Marks, Ale, Flundre, Vättle, Bollebygds, Mo och Östra Hisings härad, av vilka Mo dock snart återgick till Skara.
När Halland och större delen av Bohuslän blivit svenskt territorium 1658, och tillfördes till superintententian, ansågs denna bli för omfattande. När en ny superintendent skulle tillsättas 1665, förvandlades området till ett biskopsdöme. Det nya stiftet som var det åttonde i storlek i landet, utökades 1693 med Norrviken i Bohus län, vilken tidigare tillhört Karlstads superintendentia, och omfattade då; Göteborgs och Bohus län, Flundre, Ale, Vättle, Bollebygds, Marks och Kinds härad av Älvsborgs län, Hallands län samt Hishults sockendel av Kristianstads län.
Göteborgs första kyrkoherde blev magister Johannis Phrygius, som utnämndes 26 juli 1619 och 26 april 1620 fick konfirmationsbrev som superintendent. Phrygius kvarstod i sitt ämbete till sin död 1628. Superintendenter därefter blev Andreas Johannes Prytz 1629–1647 och Erik E. Brunnius 1647–1664. Då superintendentsämbetet förvandlades till biskopsdöme, hette den första biskopen Z.L. Klingius (adlad Klingenstjerna) 1665–1671 och därefter L.T. Billichius 1671–1678.