Gör er inga bekymmer!

Hur ska jag kunna släppa kontrollen och lita på Gud?

Jag bekymrar mig, alltså vet jag att jag lever. Det känns inte fel att skriva så, för är det något vi människor gör så är det att vi bekymrar oss. Vi bekymrar oss för smått och stort, och inte bara ibland utan nästan alltid. Det var, när Jesu såg hur mycket människor bekymrade sig, som han sa: ”Gör er inga bekymmer, fråga inte: Vad ska vi äta? Vad ska vi dricka? Vad ska vi ta på oss?” (Matt 6:31-34)

Nu 2000 år senare bekymrar vi oss fortfarande för vad vi ska äta, dricka och ta på oss och det är bekymmer som vi delar med nästan alla. Annars kan nog våra bekymmer se mycket olika ut beroende på i vilken situation vi befinner oss, men

gemensamt för oss alla är att vi bekymrar oss och att vi nog önskar att vi åtminstone ibland kunde slippa alla bekymmer.

Men är det verkligen fel att bekymra sig? Att bekymra sig visar att vi bryr oss. Vi har ju anledning att bekymra oss för barnen,

för hälsan, för att få ett arbete om vi är arbetslösa och också för den värld vi lever i. Vad menar Jesus egentligen, när han säger att vi inte ska göra oss bekymmer? Naturligtvis kan han inte mena att vi ska sluta ta det ansvar vi har som människor.

Men kanske Jesus menar att en del bekymmer är onödiga, att vi bekymrar oss för sådant vi inte behöver bekymra oss för. Om vi tog oss tid att fundera över vilka bekymmer som är onödiga och rensade bort dem, skulle vi nog få litet färre bekymmer.

Det är också möjligt att tänka sig att Jesus vill ändra vårt fokus, när han säger att vi inte ska bekymra oss, utan i stället

uppmanar oss: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet”. Jesus vill visa oss att det finns andra och viktigare värden än de materiella. Han vill påminna oss om att vi som människor också har andra behov, andliga behov. Vi kan ju fundera över vad det skulle innebära om vi ägnade mindre tid åt att bekymra oss över våra materiella behov och gav mer tid för våra andliga. Vad skulle hända med oss då?

Den verkliga anledningen till att vi inte ska göra oss bekymmer är enligt Jesus, att Gud redan vet vad vi behöver och också ger oss vad vi behöver. Men vågar vi släppa kontrollen och lita på Gud? För många är den frågan irrelevant, för att man anser det oförnuftigt att tro på en Gud, som har omsorg om oss människor. Men också för oss som tror är frågan svår och kanske också fel ställd. Frågan är kanske snarare om vi vill släppa kontrollen. Det finns en trygghet i att känna att vi

har kontroll över den situation vi befinner oss i, men det är en vansklig trygghet, för vi vet att det är mycket i tillvaron som vi

inte kan kontrollera. Precis som det inte är fel att bekymra sig, kan det inte vara fel att vilja ha en viss kontroll, men när

bekymren och kontrollbehovet blir ett hinder i vår relation till andra människor och till Gud, då behövs en förändring. Då

behövs ett nytt sätt att se på livet, en ödmjukhet som gör att vi ser vår egen begränsning och får ett nytt perspektiv på vår egen betydelse i helheten.

För det mesta orkar vi med våra bekymmer och klarar av att ha rimlig kontroll, men för oss alla kommer stunder och situationer då bekymren blir övermäktiga. Det är då vi önskar att det fanns någon som vi kunde lägga över bekymren på. Då handlar det inte längre om att våga släppa kontrollen och lita på Gud, utan det kan då upplevas som vår enda utväg och som en befrielse. I den situationen får Jesu ord mening för oss, när han säger: ”Gör er inga bekymmer, er himmelske fader vet vad ni behöver.”

Lillemor Eriksson, präst