Man stod där i hallen och pressade ner fötterna i ett par för små skor, men det gick inte. Det var ofta mamma som såg den ojämna kampen i hallen. Dags att handla nya skor.
Växandet sker hela tiden och det är nog därför vi har svårt att se det. Man märker inte av det förrän man har växt.
Man kan heller inte styra sitt växande. Det sker vare sig man vill det eller ej. Jag kan inte bestämma mig för att växa. Det är bundet till livet självt. Att växa hör till att vara människa.
Jag växer som människa men växer jag som kristen? Hänger jag kvar vid gamla Gudsbilder? Håller jag mig fast vid bilder för att det passar mig? Står jag där med ett par för små skor i hallen och pressar?
Liv och växande hör ihop. Ibland behöver vi byta våra religiösa kostymer allt eftersom vi växer. Livet får det svårt i trånga kostymer. Om jag själv har svårt att inse min växt kan andra påpeka det, precis som mamma i hallen. Det är därför jag tror att vi växer bättre tillsammans.
Bibeln förser oss med åtskilliga bilder om att växa. Många delar av bibeln berättar om plantering, sådd, ansning och skörd. Det kan handla om det lilla senapskornet som växer och som blir så stort att fåglarna kan bygga bo i det. Eller surdegen, endast en liten del behövs för att hela degen skall genomsyras. Så är Guds rike.
Guds rike finns överallt och växer där vi minst anar det. Det växer och vi med det. Sluta pressa ned fötterna i för trånga skor. Guds rike är så mycket större. Där får vi växa.
Fredrik Olofsson, präst i Johannelund