(Ur Spira 1 2021)

Det ska vara snittblommor på altaret i kyrkan. Aldrig krukväxter.

– Det är ett stort no-no. Blommorna är ett slags offer, säger Anders Lundmark, vaktmästare i Backens kyrka.

Snittblommor symboliserar att något är både levande och dött. Tillsammans med ljusen visar de också att gudstjänsten är en slags fest. I Dagboken med kyrkoalmanacka finns förslag på blommor till årets alla söndagar och helgdagar. Det står ofta ”vårblommor” eller ”blommor i blandade färger”. Under fastan är det violett som gäller. Ibland är det mer specifika instruktioner som ”violetta nejlikor” på askonsdagen eller pingstdagens ”pingstliljor med tolv röda tulpaner i mitten”.

Utifrån almanackan binder Berghems blommor varje fredag buketter som levereras till de flesta av Svenska kyrkans kyrkor i Umeå. Veckor med blandade färger brukar floristen Lotta Eklund plocka ihop något från butiken. Andra veckor behöver hon göra en särskild beställning. 

– Nejlikor, krysantemum och liljesorten alstroemeria står länge och fyller fint i vaserna, berättar Lotta, som är andra generationen som levererar altarblommor från Berghems blommor.

Hon undviker starkt doftande blommor och binder buketter som är hållbara nog att stå framme en vecka. De flesta kyrkor köper buketter för ungefär en hundralapp styck, så budgeten är också en faktor i valet av sorter.

Vad händer med blommorna efter söndagen?

– När det inte är corona brukar vi plocka ihop buketter till fikaborden eller låta blommorna stå framme i vapenhuset, berättar Anders Lundmark.