Apostlarna Johannes, med bägare, Petrus, med nyckel och processionskorset är snidade av Emil Sandberg
Foto: Lina Eriksson

Kyrkoåret

Kyrkoåret är kyrkans kalender. Den handlar bland annat om Jesus liv och innehåller tankar om livet. Varje söndag och helgdag under kyrkoåret har sitt namn, sitt tema och sina bibeltexter.

Den första dagen i kyrkoåret, eller kyrkåret, är söndagen den första advent. Kyrkoåret slutar klockan 18 på lördagen före första adventssöndagen, samtidigt som adventshelgen börjar. Enligt gammal tideräkning börjar en helgdag alltid klockan 18 kvällen före. Det är förklaringen till att vi i Sverige firar många "aftnar" som midsommarafton eller julafton.

Kyrkans kalender, kyrkoåret, kom till några hundra år efter att Jesus levde på jorden. I kyrkoårets kalender har varje söndag och helgdag ett eget namn och ett eget tema. Tre olika bibeltexter och en psalm ur psaltaren i Bibeln hör till varje söndag. Bibeltexterna berättar bland annat om Jesus liv, död och uppståndelse. Här hittar du kyrkoårets kalender med bibeltexter för kommande söndag >

Kyrkans tre största högtider är:  

Julen, när vi firar att Gud föds som människa. 
Påsken, när vi firar Jesus död och uppståndelse. 
Pingsten, som är den heliga Andens högtid. Vi firar att lärjungarna, och vi, har fått Anden, Guds osynliga närvaro bland oss människor.   

FÄRGER OCH MUSIK I KYRKAN VÄXLAR UNDER KYRKOÅRET

Kyrkoårets växlingar märks i psalmerna, musiken och i färgerna på prästens kläder och på altaret. Vit är till exempel en glädjefärg i kyrkan och grönt står för vår och hopp. Läs mer om färgernas betydelse här >

VARFÖR JUST SÖNDAGAR?

Söndagen är den sjunde dagen i veckan i den svenska kalendern. En vilodag, då Gud vilade på den sjunde dagen. Samtidigt är söndagen för oss kristna den första dagen i veckan, som början på den nya skapelsen då Jesus uppstod en söndag. Varje söndag är en påminnelse om Jesu uppståndelse och seger över död, ondska och allt destruktivt. 

 

Andra söndagen efter trettondedagen

Texterna handlar om livets källa.

Tema

Livets källa

Liturgisk färg

Grön

Altardekoration

På altaret ställer vi vita och röda blommor och vi tänder två ljus.

Bibeltexter

Gammaltestamentlig läsning

Andra Moseboken kapitel 33, vers 18-23

Mose sade: ”Låt mig få se din härlighet!” Herren svarade: ”Jag skall låta min höghet och prakt gå förbi dig, och jag skall ropa ut namnet Herren inför dig. Jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig mot och barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig mot.” Han fortsatte: ”Mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva.” Sedan sade Herren: ”Här bredvid mig finns en plats, ställ dig här på klippan! När min härlighet går förbi skall jag ställa dig i en klyfta i berget och skyla dig med min hand tills jag har gått förbi. Då skall jag ta bort min hand och du skall se mig på ryggen. Men mitt ansikte får ingen se.”

Epistel

Efesierbrevet kapitel 1, vers 7-14

I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser — så rik är den nåd med vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss. Och han har yppat sin viljas hemlighet för oss, det beslut om Kristus som han hade fattat från början och som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden. I honom har vi fått vår arvslott, förutbestämda därtill av honom som låter allt ske efter sin vilja och sitt beslut: vi skall vara Gud till pris och ära, vi som redan på förhand hade satt vårt hopp till Kristus. I honom har också ni, sedan ni hört det sanna ordet, evangeliet om er frälsning — i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, fått den utlovade heliga anden som ett sigill. Den är en borgen för vårt arv, att Guds folk skall bli friköpt och Gud få pris och ära.

Evangelium

Johannesevangeliet kapitel 2, vers 1-11

På tredje dagen hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet. Vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: ”De har inget vin.” Jesus svarade: ”Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än.” Hans mor sade till tjänarna: ”Gör det han säger åt er.” Där stod sex stora stenkärl för vattnet till judarnas reningsceremonier; vart och ett rymde omkring hundra liter. Jesus sade: ”Fyll kärlen med vatten”, och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: ”Ös upp och bär det till bröllopsvärden”, och det gjorde de. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Eftersom han inte visste varifrån det kom — men det visste tjänarna som hade öst upp vattnet — ropade han på brudgummen och sade: ”Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.” Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.

Psaltaren

Psaltaren psalm 19, vers 2-7

Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk. Dag talar till dag därom och natt undervisar natt. Det är inte tal, det är inte ljud, deras röster kan inte höras, men över hela jorden når de ut, till världens ände deras ord. Där har han rest ett tält åt solen, den liknar en brudgum som lämnar sin kammare, en hjälte som gläds åt att löpa sin bana. Den stiger vid himlens ena ände och når i sitt kretslopp den andra. Ingenting är gömt för dess glöd.