Apostlarna Johannes, med bägare, Petrus, med nyckel och processionskorset är snidade av Emil Sandberg
Foto: Lina Eriksson

Kyrkoåret

Kyrkoåret är kyrkans kalender. Den handlar bland annat om Jesus liv och innehåller tankar om livet. Varje söndag och helgdag under kyrkoåret har sitt namn, sitt tema och sina bibeltexter.

Den första dagen i kyrkoåret, eller kyrkåret, är söndagen den första advent. Kyrkoåret slutar klockan 18 på lördagen före första adventssöndagen, samtidigt som adventshelgen börjar. Enligt gammal tideräkning börjar en helgdag alltid klockan 18 kvällen före. Det är förklaringen till att vi i Sverige firar många "aftnar" som midsommarafton eller julafton.

Kyrkans kalender, kyrkoåret, kom till några hundra år efter att Jesus levde på jorden. I kyrkoårets kalender har varje söndag och helgdag ett eget namn och ett eget tema. Tre olika bibeltexter och en psalm ur psaltaren i Bibeln hör till varje söndag. Bibeltexterna berättar bland annat om Jesus liv, död och uppståndelse. Här hittar du kyrkoårets kalender med bibeltexter för kommande söndag >

Kyrkans tre största högtider är:  

Julen, när vi firar att Gud föds som människa. 
Påsken, när vi firar Jesus död och uppståndelse. 
Pingsten, som är den heliga Andens högtid. Vi firar att lärjungarna, och vi, har fått Anden, Guds osynliga närvaro bland oss människor.   

FÄRGER OCH MUSIK I KYRKAN VÄXLAR UNDER KYRKOÅRET

Kyrkoårets växlingar märks i psalmerna, musiken och i färgerna på prästens kläder och på altaret. Vit är till exempel en glädjefärg i kyrkan och grönt står för vår och hopp. Läs mer om färgernas betydelse här >

VARFÖR JUST SÖNDAGAR?

Söndagen är den sjunde dagen i veckan i den svenska kalendern. En vilodag, då Gud vilade på den sjunde dagen. Samtidigt är söndagen för oss kristna den första dagen i veckan, som början på den nya skapelsen då Jesus uppstod en söndag. Varje söndag är en påminnelse om Jesu uppståndelse och seger över död, ondska och allt destruktivt. 

 

Alla helgons dag

Alla helgons dag firas alltid lördagen mellan 31 oktober och 6 november och är sedan 1953 en allmän helgdag. De är en dag för att uppmärksamma alla helgon, kända som okända. I evangelisk-lutherska kyrkor vördar man inte helgon på samma sätt som i de romersk-katolska och ortodoxa kristna traditionerna. Vi vördar inte helgonen och vi ber inte till dem. Men de är förebilder som vi kan lära av i uppdraget att vara människa.

Tema

Helgonen

Liturgisk färg

Vit

Altardekoration

På altaret ställer vi vita och röda blommor och vi tänder fyra ljus.

Bibeltexter

Gammaltestamentlig läsning

Femte Moseboken kapitel 34, vers 1-5

Mose gick från Moabs hedar upp till berget Nebo, högst uppe på Pisga, som ligger mitt emot Jeriko, och Herren visade honom hela landet: Gilead ända till Dan, hela Naftali, vidare Efraims och Manasses land och hela Judas land ända till havet i väster, Negevöknen och Jordanslätten, dalen där Jeriko, Palmstaden, ligger, och ända ner till Soar. Herren sade till honom: ”Detta är landet som jag med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras efterkommande. Jag låter dig se det med dina egna ögon, men du kommer inte att gå över dit.” Där i Moab dog Herrens tjänare Mose, så som Herren hade sagt.

Epistel

Hebreerbrevet kapitel 12, vers 22-24

Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels.

Evangelium

Lukasevangeliet kapitel 6, vers 20-26

Han lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade: ”Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike. Saliga ni som hungrar nu, ni skall få äta er mätta. Saliga ni som gråter nu, ni skall få skratta. Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt. Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna. Men ve er som är rika, ni har fått ut er glädje. Ve er som är mätta nu, ni skall få hungra. Ve er som skrattar nu, ni skall få sörja och gråta. Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna.

Psaltaren

Psaltaren psalm 126, vers 1-6

En vallfartssång. vi skrattade, vi sjöng av glädje, och jublet steg från våra läppar. Då sade man bland folken: Herren har gjort stora ting med dem! Ja, Herren gjorde stora ting med oss, och därför var vi glada. Herre, vänd vårt öde, liksom du ger liv åt bäckarna i Negev. De som sår under tårar skall skörda med jubel. Gråtande går de och sår sin säd. Jublande kommer de och bär sina kärvar.