FRÅGA
Hej! När man läser i böcker om relationer som är skrivna av kristna författare står det ofta att man ska bara bestämma sig för att äktenskapet ska fungera så fungerar det. Det är ju klart att man ska ta sina löften på allvar och inte bara ge upp men kan man verkligen älska någon på bara viljestyrka om man inte känner något längre? Min man är inte så som han var när vi träffades och gifte oss. Nu när jag är efterklok kan jag ju inse att jag fortfarande var förälskad när vi gifte oss och inte kände honom tillräckligt. Jag tror inte att han har förändrats utan det jag nu ser är hans rätta jag som jag var för "blind" att se i början. Han var glad, uppmärksam och ville hitta på saker. Det kändes som han lyssnade på mig. Nu är han ofta sur, vill inte att jag ska ha egna intressen eller träffa andra personer som tex arbetskamrater eller mina vuxna barn. Jag kan inse att mycket av hans beteende troligen beror på dålig självkänsla, han behöver mycket bekräftelse av mig för att må bra. Helst ska jag vilja vara med honom hela tiden, inte sägs emot eller han andra åsikter. Jag vill stödja och hjälpa honom men om det betyder att jag måste göra ett stort avkall på den som är jag känns det inte bra.
greta