S:t Nicolai kyrka

På webben kan du läsa mer om dop, vigsel och begravning i Nikolai församling. Vill du boka ringer du vår informationsservice på tn 019-15 45 00.

Påbörjades under 1200-talets andra hälft
Kyrkan var från medeltiden Örebro stads huvudkyrka. Kyrkan påbörjades under 1200-talets andra hälft och tros vara färdigbyggd först i mitten av 1300-talet. De vackra portalerna i nord och syd är båda av medeltida ursprung, från 1200- och 1300-talet.

Den murade kyrkan består av treskeppigt långhus, sidokapell samt sakristia i norr och västtorn. Ingång i väster samt på långhusets sydsida. Kyrkans rektangulära huvudparti jämte sakristian påbörjades sannolikt under 1200-talets andra hälft och förefaller ha stått färdigt vid 1300-talets mitt.

Mitt i Örebro centrum, vid Stortorget, ligger S:t Nicolai kyrka, i dagligt tal Nikolaikyrkan. Bland de större händelserna i kyrkans historia kan nämnas begravningen av Engelbrekt 1436 och valet av Jean Baptiste Bernadotte (Karl XIV Johan) till svensk tronföljare 1810.

Under byggandet förändrades systemet av pelare och valv för att i sitt slutgiltiga skick snarast ge rummet karaktär av hallkyrka.

Bland byggnadsdetaljer och stenskulptur förekommer såväl romaniserande, unggotiska som höggotiska stildrag. Västtorn och kapell i norr tillfogades under 1400-talet. Det befintliga kapellet - tidigare kallat Längbrokyrkan, nu under namnet Engelbrektskapellet - uppfördes emellertid först 1897-98, i slutperioden av en genomgripande restaurering som skedde succesivt under 1800-talets andra hälft under ledning av lektor Adolf Kjellström och i samarbete med arkitekten Axel Herman Hägg.

Exteriören är till stora delar ett resultat av 1800-talets restaurering då muröppningarna försågs med nya omfattningar, kyrkans yttertak lades med skiffer i mönstring (ersattes med kopparplåt 1950) samt tornspiran, gavlarna och strävpelarna erhöll höggotisk artikulering. Kyrkans inre har behållit mera av sin ursprungliga karaktär. Den treskeppiga hallkyrkan har ribbfönstärkta valv; väggar och valvkappor är putsade medan ribbor och pelare blottar finhuggen kalksten.

Under 1800-talets restaurering försågs flertalet fönster med glasmålningar efter kartonger av Carl Almquist. Bidrag från vårt eget sekel är framförallt två omfattande restaureringar, dels 1936 under ledning av arkitekt Erik Fant, dels 1962-64 efter ritningar av arkitekt Kurt von Schmalensee. Predikstol i granit av Erik Grate från 1939.

Källa: Riksantikvarieämbetet, Sockenkyrkoprojektet 1996

Engelbrektskapellet
Engelbrektskapelletär den plats i kyrkan som inrättades till minne av riksföreståndaren Engelbrekt Engelbrektsson. Det var hit man förde stoftet av den mördade Engelbrekt och i taket finner man en avbild av Engelbrekts vapensköld.
I kapellet finns fyra fönster med figurer i olika färger. I inget av dessa fönster är figurerna lika varandra. Det märkligaste av dessa fönster är det som är längst till höger. Där kan man på kanterna längst ut läsa en text, som i korthet presenterar Engelbrekt. Där står:

Engelbrekt en svensk man som var liten till växten
Men som utförde likaväl många lysande dåd.
Drev konung Erik av Pommern ur riket
Besegrade Stockholms stad, som vimlade av
danskar och tyskar och jagade dem ur riket.
Vann åter förmåner som staten förlorat,
nämligen återställande till vederbörligt skick.
Blev av Måns Bengtsson, svensk,
som lönade gott med ont,
utan att ana försåt, skändligen mördad.
Engelbrekts dödsdag 4 maj 1436

Man kan läsa härom även på annan plats i kyrkan. Där det även berättas om att pilgrimer som kom för att söka läkedom mot sjukdomar, blev botade. För att inte Engelbrekt skulle bli helgonförklarad, flyttades hans stoft till en för världen okänd plats.
Spekulationer har förekommit om att han skulle ha återförts och jordats invid Stora Mellösa kyrka, dit hans kropp fördes av bönder efter mordet på en ö i Hjälmaren. En plats som ofta brukades såsom övernattningsställe av resande till Stockholm och som var på resa dit sjövägen. Andra spekulationer är att Engelbrekts stoft förvarats en tid i S:t Nicolai kyrka, och att de sannolikt sedan flyttats vidare för att undvika helgondyrkan.